30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

SanneS: Jag känner det samma faktiskt, skrev även det till Pillan. Det är ju i stort sett bara vi som inte lyckats än. SKönt att den här tråden finns där vi ALLA är i samma sits.

Ninni: Ja du, börjar själv undra varför jag äter det nu men läkaren ville att jag skulle göra det för att få ordning på hormonerna snabbt. Ska prata med den andra läkaren i morgon ang den första läkaren.

Jag blir så jäkla trött när jag läser mf-trådarna. Allt man läser är att alla tidiga missfall beror på att det var fel på fostret, hör även det IRL. Vill bara skrika till dem där inne att det inte stämmer. Är oxå så förbannat trött på oturs-snacket. Det är väl ingen otur att vi på 2 gravidteter har förlorat 5 "bebisar"!! Otur är att inte få alla rätt på lotto. Enligt "bibeln" så är kvinnans kropp konstruerad så att den ska klara en gravidietet och blir det mf så är det nått som gått fel i den mekanismen.

Nu börjar jag bli lite nervös inför i morgon, eller ja, mer spänd kanske.

Lycka till i morgon Icka!

Tack vännen!

icka: Jag är faktiskt glad för att du tipsade mig om denna tråden. Alla är gravida i den andra nu och det tar emot en hel del att gå in där. Äntligen likasinnade som faktiskt _vet_ vad jag går igenom...

Det kommer att gå jättebra imorgon, nu tar du äntligen steget ut till att få svar på alla dina frågor! Lycka till!

Ninni1974: Jag har haft lite som dig, inga komplikationer av varken MF eller MA. Min kropp har stött bort allt och jag har varken blivit skrapad eller tagit tabletter. Men sedan har jag problem med att bli gravid i övrigt.
Men om din kropp sköter det bra själv så _tror_ jag att det är fritt fram att försöka igen

Hej!
Hoppas att det är okej att jag hoppar in i den här tråden. Jag har suttit och läst en del på FL tidigare men inte orkat skriva själv.
Jag är 29+, snart 30. Jag och min sambo har försökt bli med barn i 2½ år nu. Första gången blev jag gravid ganska snabbt men det slutade i ett MA(v.9) i aug 2007. Efter det fick jag ett utomkvedshavandeskap i nov 2007 och var tyvärr tvungen att operera bort min ena äggledare. Efter det var jag livrädd för att försöka igen. När vi väl försökte igen tog det sin tid innan vi fick ett plus. Lyckan varade dock inte länge utan jag fick ett MF(v.6) i feb 2009. Läkarna tyckte att jag skulle vara glad att jag kunde bli gravid igen efter mitt X, eftersom det tydligen var svårt. Hur ska man kunna vara glad över att man kan bli gravid, men inte välsignas med att få behålla barnet? Man möter så många oförstående människor. Tur att ni finns som förstår precis vad man går igenom. Nu försöker vi igen och slits mellan hopp, rädsla och förtvivlan varje månad.

Välkommen in Älvan! Jag gick faktiskt också med i FL efter att ha sett den här tråden. Det här var den enda tråd, som jag kände passade för mig.

Vad tråkigt att du fått gå igenom allt det där! Känner igen det där med att man blir irriterad på folk som säger att man ska vara glad att man i alla fall blir gravid. Irriterande! Oftast tycker jag dessutom att detta kommer från vänner som har barn och inte haft några som helst problem att bli gravida = de har ingen aning om hur det känns för oss.

Tjejr, håll tummarna för mig kl 13.00 då vi ska till Carlanderska och sen vid 15.30 när läkaren från repro ska ringa.

Oh, glömde ju att önska dig välkommen Älvan, vilket ohyfs! Välkommen är du och jag vill beklaga allt du fått vara med om.

Tittar bara in för att önska Icka ett stort Lycka till!

Och passar oxå på att säga välkommen till Älvan!

Älvan: Välkommen hit

icka: Håller tummarna för dig vännen