30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Mikes Bride: GRATTIS!!! Håller alla tummar i världen för att det ska gå bra för er denna gången. Vilken v. är du i?

Så skoj Mikes Bride! Grattis!

Grattis Mikes Bride!

Grattis Mikes bride, hoppas att det kommer att gå bra!

Förra våren och sommaren höll jag på med ÄL-teter som en tok och blev mer och mer stressad över att jag inte blev gravid. Sen efter första graviditeten och första ma så har jag känt av allt så tydligt i kroppen och blivit gravid med 2-3 månaders mellanrum så jag har inte gått tillbaka till äl-tester. Brrr hoppas på att slippa dem.
Känner att jag nästan "räknar" med att bli gravid vid nästa försök när jag ska börja ta trombyl och progesteron men försöker (förgäves) att dämpa mina förväntningar lite så jag inte ska bli så oerhört besviken (igen) om det inte blir ett plus.

Icka: Det hjälper absolut att prata med andra i samma situation men jag tar det lite lugnare med FL numera för att inte hela tiden hålla på att älta detta med ma/mf, ÄL och BIM. Jag tvingar mig själv att tänka på annat också (som bröllopet) för att inte ramla ner i det där svarta hålet där det bara finns hopplöshet.
Ska försöka hålla mig uppdaterad med den här tråden.

God morgon tjejer!

Här sitter en som väntar på att gå till jobbet.. Vill ju bara gosa kvar under täcket!!

Hur har er mens varit efter era mf? Har den ändrats?
Förr hade jag en kort och liten mens, var oftast över på tre dagar. Men oj vad jag blöder denna gång! Det är säkert bra att få rensa ur ordentligt en gång till...men sen vill jag tillbaka till min vanliga mens...

Hej på er allihopa!

Vaknar ofta tidigt på helgerna, men slipper ju i alla fall stiga upp och jobba ;)

Monchichi: ja, mensen ändrades efter mina ma. I vanliga fall har jag rätt lite mens i rätt få dagar (ca 3 dagar), men efter mina ma var det både mycket mer och varande i fler dagar. Tur nog, så säger mig erfarenheten från förra gången att det blir som vanligt igen efter ett tag.

Hello!
Monchichi: Min mens har blivit annorlunda efter varje MF. Jag har alltid haft länge (7-8 dgr) ,men fick ÄNNU längre, 9-10 dgr! Och störtblödning! Detta brukar hålla i sig 2-3 månader innan det har blivit normalt igen.
Har haft problem med spottings i flera år, men faktiskt så har jag nästan inte haft några alls denna cykel. Jag har ätit Royal Jelly i 2 månader och inbillar mig att det har varit bra för min kropp.

Ang ÄL-stickor så blev jag MER stressad när jag inte hade dom. Var dörädd för att missa ÄL, så för mig har dom varit bra att ha.

Hoppas ni får en fin dag allihopa! Här skiner solen, så det blir nog en skogssväng med maken och vovven idag.

Hej, alla.

Grattis även här, MB. Så himla kul!

Måste bara berätta...

En av mina kompisar som nyss fått barn, (samma som jag vid min första graviditet) har tjatat på mig hela veckan att jag ska komma och hälsa på bebisen. Vilket jag har plnaerat att göra.. Men jag sköt upp det hela tiden eftersom jag mått så kass av mina symtom och varit såååå trött nu innan mensen.
Iaf så for vi dit nu i lördags...jättemysigt!
Sen får jag ett sms av henne där hon frågade om jag tyckte det var jobbigt att komma dit..jag sa som det var att det gått jättebra och att det tog ett tag beroende på att jag mått kass. Då skrev hon att hennes sambo hade gett mig denna helg annars skulle de komma hit och "kasta" unden i famnen på mig.
Känns på ett vis skönt att de haft förståelse för att det kan ha varit jobbigt att få se en bebis som skulle varit lika stor som min..
Visst tänkte jag mkt på det när jag höll i den lilla gullklimpen...men det var ändå bara mysigt!

Men det känns jobbigare att fara och hälsa på den andra kompisen som nyss flyttat..hon som blev på smällen efter tre månader och nu är dumpad. Känns så jobbigt att se hennes mage växa likt som min skulle ha gjort. Tror det beror på att jag aldrig var beredd på att hon skulle bli gravid...hon har ju tom sagt att hon inte velat ha barn! Det känns mera orättvist att hon ska ha och inte jag..
Men..det är bara till att ta sig i kragen och fara dit snart, känslorna kommer ju iaf..

Oj..detta blev långt

Monchichi: Det här med vänner som blir gravida och får barn är så himla jobbigt när man själv försöker och försöker och försöker. Jag kan inte släppa de här tankarna på att det är "vår tur" att få barn nu. Det känns så orättvist när ens vänner försöker i några månader, blir gravida och utan problem får små välskapta bebisar. (eller dessa "oops oplanerade barn) Jag vill som säga att "vi började faktiskt försöka få barn innan er, det är vår tur att få barn före er" men det vet vi ju alla att det inte funkar så. Jag tycker att det är skitjobbigt att vara glad å mina vänners vägnar när de blir gravida och får barn och vi inte får det.