30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

BettanB: Du skulle ha sagt bara för att få se hans min Nä skämt o sido han är ju lite speciell den mannen. Jag förstod knappt vad han sa och han lyssnade uppenbarligen inte på mig. Tack för statistiken vet att du har rätt men vågar inte chansa på en graviditet till innan vi fått utredning. Varje mf skjuter upp planerna flera månader och om jag vill ha fler än ett barn så har jag inte den tiden. Men som jag känner nu så är ett barn tillräckligt bara det kommer.

Magica: Tack för peppningen. Jag brukar smyga in på 40+ sidorna för att få läsa om solkskenshistorier och på så sätt hålla hoppet uppe.

Fick föresten reda på idag att jag ska få en gudson Min bästa vän ska ha sitt andra barn i november och idag fick de reda på vad det är som gömmer sig därinne. Konstigt nog så ser jag fram emot denna bebisen och känner inget avund gentemot min vän. Men jag tror det beror på att jag vet att hon nästan sörjer våra ma:n mer än vad vi gör och att hon skulle göra vad som helst för att vi ska få en bebis.

Håller med er alla att BIM-3 är tidigt... Självklart hoppas jag på att kunna få ett plus om några dagar, men samtidigt vågar jag inte tro det.. Tror inte vi träffat rätt..
Så just nu anser jag mig vara en skendräktig ko

Det där med gravida vänner är jättejobbigt. Jag har två vänner som gör mig påminda om mina bf hela tiden...en födde förra veckan och den andra ska ha i januari. Båda med bara veckors mellanrum från mina graviditeter.
Det har varit så jobbigt att stötta dem när man själv mått så dåligt och varit så avundsjuk. Ingen av dessa har förstått smärtan i att få mf..inte förstått att man hinner planera så mkt frammåt. Att än om man vet att man inte kan ändra nåt så tänker man ofta..OM?..

Sen förstår inte en del heller den enorma längtan man har! Klockan som tickar.. Ibland har jag känt mig väldigt ensam i mina tankar och känslor..
Att då kroppen även ger falska signaler gör att det blir ytterligare tärande..

Monchichi: När man känner så ensam så är det skönt att veta att det finns människor här inne så vet precis hur man har det, eller hur ?

Den 18/8 kommer alltid att vara en otursdag för mig, det var tvillingarnas bf + att jag skrapades för detta ma:t då. Så istället för en efterlängtad förlossning så blev det skrapning.

Gravida kompisar är ett kapitel för sig... jag har två kompisar som blev gravida nästan exakt när jag fick missfall förra gången och nu ska båda två föda om ca en månad. Det ghar inte alltid varit lätt att vara glad för deras skull...

Monchichi: känner igen att få gravidsyptom, trots att man egentligen tror att det kanske inte gått vägen. Håller tummarna för att du är gravid! Som alla andra också säger; det är tidigt ännu.

Icka: det låter tufft! Hoppas verkligen att din tur vänder! Vi ska också söka hjälp privat, eftersom vanliga vården inte utreder efter 2 missfall. Har ni fått tid för utredning?

Ninni: Ja vi ska till Carlanderska den 10/9 så det är ganska snart.

Bettan: Det var i övre tonåren, kanske var jag 18. Menar du att det försvinner efter 10 år? När man är åtalad och dömd för nåt? Jag är inte så insatt i vårt rättssystem och har tagit för givet att en dom alltid finns kvar. Ska kolla upp det där nån dag. Hahah, jag låter verkligen som en liten gangster, och jag som är lugn som en filbunke

Bettan: Fy vad arg jag blir då ja gläser om din idiotiska till läkare. morrar*. Kvinnor med högt TSH får ju Levaxin utskrivet utan knussel, och har de varit omedicinerade så är det ju nåt som har felat (och den felande länken är ju inte svår att räkna ut)

Jag vet att vi med 2 mf/ma har statistiken på vår sida. Men i det här fallet så har jag en stark känsla att det inte bara är oflyt. Dels är det så att jag har haft en del proppar i släkten, har själv haft ett avvikande koagulationsprov en gång i tiden, samt att mina mf har startat med 3 dagars diff.  Nu hoppas jag såklart av hela mitt hjärta att min kvinnliga intuition har fått fnatt, men jag vågar inte chansa.

Det är skittrist att du hör till "den förlorande sidan". Och jag kan inte ens föreställa mig hur överjävligt livet måste ha känts när du fick ditt 5:e mf/ma. Men eftersom du gillar statistik och är påläst så har du ju också koll på att man i mf-studier med innohep/fragmin alt prednisolon har mycket lovande resultat. Det gäller bara att inte tappa hoppet utan att hitta igen det igen...

Hej tjejer!
Hoppar (tyvärr) på den här tråden jag oxå. Är 32 år o har 3 mf o 1 ma bakom mig. Mf april-08 v.7, ma juli-08 v.11, mf nov-08 v.7 o senaste i april-09 v.6. Håller på att jobba på ett nytt pluss men på samma gång känns allt bara hopplöst. Kommer ju att va livrädd nästa gång att det ska gå åt pipan igen men det är väl bara att hålla tummarna. Känns bra att "prata" med er som förstår vad man går igenom för det kan verkligen ingen annan fatta...

Vi får hoppas på många 2010-or här i tråden.

Kram på er alla!!

Solen: Välkommen! Och beklagar att du måste hamna här. Ja, nu jobbar vi stenhårt för 2010:or!

Tack för svaren och förklaringarna TantTingeling och Bettan ;)

Solen: välkommen, men jättetrist att du gått igenom allt det. Hoppas också att vi alla lyckas 2010!