När man läser här så handlar det mesta om dåliga förhållanden, tjejer som får stå ut med hemska grejer som deras killar utsätter dem för. Varför är så många ihop med dessa idioter och dessutom stannar kvar hos dom i dessa sjuka förhållanden???
Kan någon förklara varför tjejer stannar kvar i dessa förhållanden?
Tycker bara det är så synd om alla dessa tjejer, sånt slöseri med liv!!
Texten av Unni var verkligen bra.
"En som vet", cirkeln tar aldrig slut innan VI blir starka nog att sätta stopp för det. Och det är supersvårt. Blir så tomt när man levt i drama länge (är inte passion just drama?).
Vad han gjort? En hel del....vill inte berätta så detaljerat så nån känns igen men i allmäna ordalag är det:
1. Ekonomiskt: han lånade inte pengar av mig - maskerade det som att han skulle hjälpa mig med grejer som jag aldrig såg röker av. Pengarna gick till skulder han hade till exet (jag sa sen att du kunde ha frågat och lånat). Jag fick tillbaka pengarna efter 1,5 år men den känslomässiga svedan lever kvar. Han pratade mycket om att han inte gillade kvinnor som tog HONOM för pengarna så det var jag som betalade mest helt klart.
2. Fysisk misshandel: 3 ggr ansikte, trycka upp i vägg, sitta på bröstkorgen veva på, riva ned saker (allt var mitt fel för att jag provocerat honom såklart. Kan dock tillägga att det var länge sedan jag höjde rösten mot honom när vi är i samma rum jag har alltid mjuka lugna rösten när jag får en syl i vädret). Inbrott hemma hos mig en gång. Tog nycklarna.
3. Psykisk misshandel: kontroll, vi ses och hörs bara när han vill, så var det även när vi var gifta och bodde ihop. Jag visste aldrig när han skulle komma. Har inte tillbringat en hel dag med honom förutom på semestrar och då blev han väldigt rastlös och "edgy" mot mig. Fixar inte va länge med mig helt enkelt. Sedan är jag såklart helt usel och har en massa fel som jag vägrar erkänna - allt beror på min tragiska uppväxt att jag mår som jag gör (inte att jag blir orolig över att han dumpar mig titt som tätt, inte får prata hur jag vill, inte vet när vi ska ses etc). Sätter i system att öppna upp förväntingar på att vi ska göra nåt kul och sen...blev det inget. han måste jobba.
Senast inatt smsade han mig vilken hora jag var för att jag inte svarade när han ringde kl 6 efter att ha varit på krogen. Jag låg hemma och sov med tel avstängd för att slippa bli orolig. Är redan nervig så det räcker...
Förväxlar man passion med utflippade beteenden då är man ganska långt ute och snurrar som jag ser det. Men om man inte tror att kärlek kan vara passionerad om man inte lever på ruinens brant känslomässigt hela tiden, då är det kanske heller inte så underligt att man hamnar där man gör, vad vet jag?
En del har helt orealistiska förväntningar på (långa) relationer, och det gäller inte bara de män som beter sig illa när deras bild av den perfekta kvinnan spricker.
Jag forstar inte dina inlagg Bimsan.
Tror du att folk medvetet gar in i forhallanden som far dem att ma daligt???
Laste du Unni Drougges test? Den forklarar jattebra det som bade desiderata och en som vet har forsokt att saga.
Jag kanner till nagra som har jatteforvantningar pa karleken med, de ar kanske inte overlyckliga i livet, men de misshandlar inte, och de blir inte misshandlade sjalva. Att hamna i destruktivt forhallande tar mer an bara daliga val och forvantningar, (fran alla hall och kanter).
Ahh, laste om det tre ganger och tror att jag kanske forstar vad du sager Bimsan.
Att folk som ar vana vid drama etc. ser inte hur en manniska kanske ar mer destruktiv an de forst tankt, typ???
Det kanske ligger lite i det, men jag tror att majoriteten av de som misshandlar ar sadana som desiderata har varit utsatt for; de som utat sett verkar vara helt normala och verkligen bra manniskor. Ungefar som att majoriteten av homosexuella man ar inte frisorer och otrolig feminina, (men det finns ju en och annan san med!!).
Jag blev också illa behandlad av en fd. pojkvän. Vi hade ett jättebra förhållande i 8 månader. Han riktigt skämde bort mig med middagar och mys. Sen blev han sakta men säkert förändrad. Jag trodde att det skulle bli vi för evigt men så fel jag hade...
Vi var eller i alla fall jag var väldigt förälskad i honom så när han började förändras så visste jag inte var jag skulle sätta gränsen för hur långt han skull få gå. Han tryckte ned mig psykiskt. Han medgav att han hade problem och att han skulle försöka ändra sig och att han behövde min stöttning.
Jag försökte ett tag men det slutade med att han höjde näven mot mig och slog mig. Där var ändå en tydlig gräns och där satte jag stopp. Sååå skönt att vara av med honom!!!
Vi var tillsammans i sammanlagt 2 år.
Bimsan - förhållandet VAR verkligen passionerat. Också. Resor, spontanitet etc sånt som man vill ska finnas. Inget är som sagt svart eller vitt - gråskalan kan man lärr gå vilse i.
Exet är alls ingen dålig person. Inte särskilt elak heller förutom mot tjejen om hon inte är kontrollerbar, ger tillräckligt mycket kärlek. Han är jättebra stöd till sina polare.
Kan tillägga att jag sårade honom ofantligt när jag kastade ut honom (för att ha möjlighet klara mig ekonomiskt och inte förlora lägenheten-det var på snabb väg utför och han betedde sig ändå inte som han bodde där) och det är det som han hämnas för idag tror jag. Själv har jag kanske lättare än många att droppa och gå vidare. Orkar inte ta åt mig allt skit som händer. Glömmer det mesta (förtränger).
Vill bara skriva att jag håller med ts. Man häpnar i bland.
desiderata -- känner igen allt du gått genom... Men jag var så desperat av att få honom till att älska mig så jag tyckte inte det var så farligt med t.ex misshandeln DÅ. Han fick göra vad han ville mot mig bara han var min och älskade mig. Så konstigt nog "led" jag inte så mycket av just det. Men hans otroheter däremot, det var det som knäckte mig det var så himla mycket värre än allt det andra tillsammans.
Inser nu hur fel jag var då. Hur kunde jag bli så desperat? Jag såg det inte ens själv när det kom smygande.
Nu för fillfället så är jag ihop med en kille som är 4 år äldre än mig och hans pappa hatar mig så tidigare ikväll, så säger han. Tror att det är bäst att vi gör slut
Precis så var jag också, jag trodde på fullt allvar att jag fortfarande var stark.Jag sa ifrån, men samtidigt stannade jag ju. Har fortfarande svårt att förstå "mönstret", att det faktiskt stämmer hur mannen beteer sig och hur kvinnan reagerar mm.
Allt det du skriver, det är min värld också.Det är visserligen inte så länge sen jag kom ifrån min kille, en månad sen uppbrottet, men jag kämpade länge för att bryta mig loss, lite itaget.
Kommer aldrig glömma vad han gjort mot mig, och jag har verkligen lärt mig en rejäl läxa. Tror tyvärr att min nästa kille kommer att få betala för allting, för jag är en helt annan person nu. Har inte så mycket övers till killar över lag för tillfället, och det finns inte en chans i helvete att jag någonsin kommer att lita på någon av dom igen.
Jag vill inte vara sån, men jag gör allt jag kan för att inte hamna i samma situation igen.
älskar honom ff, men hatar honom för den personen han gjort mig till..
För snälla respektfulla lugna killar tolkas som svaga och kan inte beskydda kvinnan eller barnen. Intellekt krockar med vår djuriska instinkt som hona.
Vi attraheras av det som signalerar trygghet.
En fräsch muskulös kille med bra jobb som visar att han kan hantera världen och skydda dig är mer attraktivt än en tystlåten osäker snäll kille som gärna inte tar plats eller vågar stå på sig.
Vi är djur fortfarande. Vi vill ha en stark aggressiv hane.
Kopplat till jämställdhet måste kvinnor lossa sig från denna instinkt och gå mer på intellekt och låta evolutionen växa fram attraktion i snälla killar.
Medan män måste lossa sig från att de ska ha tjejer som bara är tillags och undergivna.
Det är också lätt att dras till den som behandlar och ser dig så som du ser dig själv. Kvinnor har i regel sämre självförtroende än män. Män med låg självkänsla blir lättare aggressiva medan kvinnor med låg självkänsla lättare blir passiva.
Också vanligt att du varit illa behandlad i uppväxten hemma eller skolan eller varit med om ett trauma, så nu låter du andra män skada dig som du blev skadad av någon när du var liten.
Har du haft aggressiv dominant pappa är det lätt att du söker män med liknande egenskaper.
Viktigaste är att varje kvinna och man själva reflekterar över deras beteende och vad de attraaheras av.
Förmodligen för att tjejerna är större idioter
Ännu konstigare är om man stannar kvar hos någon där tecknen syns från början, redan efter några veckor. Kan på sätt och vis förstå att man har svårt att lämna ett långt förhållande där kanske barn är inblandade. Men när man dejtat i en månad, blir kallad idiot, han är otrogen och dessutom dumpar dig, då tycker man att det borde vara tecken på att det är värt att gå vidare. Ändå kämpar hon på för hon är förälskad i honom, trots att han beter sig så.
Eller så hoppas jag att min kompis är ett undantag.
Mitt x träffa ny mucka från kåken flytta in direkt 800 tusen hos kronofogden och åkte fast för drograttfylleri med våra barn i bilen 3 husansaksn mm mm hon hänger kvar som en fluga på en skit
Jag tror att ju värre arsle killen är så hänger tjejen kvar för hon tror att just hon kan förändra honom det är livsfarligt ett arsle är ett arsle ingen kan förändra det