Varför är så många tjejer ihop med idioter??

Anonym (filosofen).

Varfor ar du anonym??

Det var en massa fragor som jag faktiskt tycker har blivit besvarade pa ett eller annat satt. Kanslomassig grund att sta ar allt det dar som man tar med sig in i ett forhallande. Det som ens foraldrar, kompisar, och omvarlden har lart en fram tills den dagen da man bestammer sig for att inga i tvasamhet. (saledes lar man sig nagot hela livet och utvecklas, eftersom varlden runt i kring en forandras hela tiden; det finns alltsa hopp for de som for tio arsedan kanske inte var mogna for ett forhallande).

Manniskor som misshandlar har absolut inte en ordentlig grund, sa det handlar inte enbart om "offret". Ar du en mannsika som inte kan ge av dig sjalv i samma man som du forvantar dig att mannsikan du ar tillsammans med sa skulle jag vilja pasta att man inte har den dar grunden. Det ar valdigt trivialiserat, jag vet och det finns manga variationer pa hur man kan vara incomplete, men nar det kommer till kritan sa byggs ordentliga forhallanden pa ordentliga manniskor som litar pa och alskar varann.

Filosofen - det jag menade med känslomässig grund är det man tar med sig IN i relationen. Visst ska man ge vad man vill ha etc, men kruxet i relationer är att din partner ofta har helt andra behov än vad du har så för att det ska funka måste man kunna visa hänsyn, respekt etc leva som man gör när man lever i tvåsamhet.

Jag har levt i en destruktiv relation och det som fick mig att dra öronen åt mig var att om jag visar respekt och inte får det tillbaka är det nåt som är fel. Jag vill bara flagga för att man inte behöver vara nån "svag brud" för att hamna i en sådan relation. Det går gradvis och är man stark har man också en hög ribba innan man verkligen kastar ut karl

Ibland undrar jag hur många relationer där ute som inte hade spårat ut mer om inte mannen fick mest som han ville. Men jag får hopp av att se bra relationer omkring mig där både mannen och kvinnan har röst och får plats.

Måste tilläggaännu en gång att efter den relation jag varit i i nästan 4 år kommer jag att förutom en sund känslomässig grund (har man rett ut relationerna i familjerna, kan prata med föräldrarna på vuxet sätt etc) ett sund praktisk grund. Jag gick på knäna för att hålla ekonomin ihop iom att exet hade struntat i allt "och man ska ju hjälpa varandra". Jag undrade hela tiden om han inte var ihop med mig mest av praktiska orsaker, själv hade jag det sämre praktiskt sedan vi blev ihop. En man (eller kvinna) som klarar sig själv blir inte ihop med mig av något annat än kärlek.
Nä alla där ute, var noga med papper på allt (hade jag och det är jag glad för), tycker din partner att det är kärlek att riskera pengar för honom/henne så vill personen bli omhändertagen va ett barn. Man fortsätter ändå vara två individer med eget ansvar för att lösa sina problem.

"Hur kan man älska någon som trampar på en?" -- Man är kär, den delen av personen är så svår att ta till sig, så man förtränger att den ens existerar, så är allt bra igen. Så enkelt kan det vara. Man vänder och vrider på det för att förstå varför han gör så, då är det lättast att inbilla sig själv att det är ens eget fel, för då har man själv makt att ändra det, så att han kan bli en bra man.
Det är många faktorer, men jag kan ärligt säga att trots allt mitt ex gjort mig så älskar jag honom fortfarande, och jag tycker synd om honom, för det är ju något som gjort honom till det han är, jag vill veta vad och rätta till vad som är fel.

Och ni som säger att det bara är att gå, snälla säg aldrig det till en vännina som är i situationen. Ni har ingen aning om hur förnedrande det är att höra. Det är som att säga att ni ser ner på oss som stannar för att ni hade klarat er ur det så mycket lättare.
Man ska vara försiktig med att uttala sig om sånt förrän man faktiskt vet. Ni TROR att ni vet, men det gör ni inte...

men hallå.. vad kommer detta behov att fixa alla???? ?man kan inte rädda alla och vissa kanske inte ens vill bli räddade.. och jag förstår ändå inte hur man kan älska någon som är elak mot en

mjukisvicki -- alla är olika, tror det beror mycket på vad du har bakom dig. Läs boken "kvinnor som älskar för mycket" så kanske ni förstår lite bättre. En teori i den boken är att om man har haft föräldrar som haft problem (t.ex en pappa som behandlade mamma dåligt) så letar man omedvetet upp killar som är som pappa, för att få en andra chans att ställa saker till rätta. vilket man oftast inte kan. Trodde inte på sånt trams att allt beror på barndomen innan, men efter att ha läst den har jag insett att jag är som jag är pga mina föräldrars problem, delvis iaf. Sen finns det såklart undantag som till allt annat. Tycker bara att det är ett intressant sett att se det på...

oj snälla .. min pappa har jag aldrig haft bra kontakt med.. jaf vet att jag inte tänker på samma sätt som alla andra. för jag har jätte svårt att fästa mig vid någon säger inte älska för det har jag aldrig gjort.
därför är nyfiken på hur tjejer tänker.

men även om jag skulle bli kär och älska någon så måste man ju för sjutton ha lite självkänsla att man inte stannar kvar i ett förhållande som inte är bra

oftast mår man inte bra redan innan man träffar den här killen. Jag såg det som MITT misslyckande att han behandlade mig som skit, att det var jag som inte var bra nog för att få honom att älska mig. Det var ju inte hans fel att han inte kunde älska en så hopplös tjej som jag Så jag stannade, försökte "skärpa" mig, gjorde allt för att han skulle älska mig. Att släppa honom och gå vidare med någon annan fanns inte i mitt huvud, varför skulle någon annan kille älska mig när den jag har inte gör det?

Har man en dålig period så är man så lättpåverkad, jag hade otur och träffade honom när jag var som svagast, och tänkte verkligen inte klart. Det ser jag NU, men då var inte mina tankar något som jag själv reagerade på, jag var ju normal...

ok men även om man mår dåligt.. jag kan med få sådana perioder. man måste väl ha någon röst inom sig som säger till att allt inte står rätt till?