När man läser här så handlar det mesta om dåliga förhållanden, tjejer som får stå ut med hemska grejer som deras killar utsätter dem för. Varför är så många ihop med dessa idioter och dessutom stannar kvar hos dom i dessa sjuka förhållanden???
Kan någon förklara varför tjejer stannar kvar i dessa förhållanden?
Tycker bara det är så synd om alla dessa tjejer, sånt slöseri med liv!!
mjukisvicki - har du någonsin varit riktigt deprimerad och haft väldigt dåligt självförtroende? Den inre rösten är ens största ovän då, det är den som säger till en att man får vad man förtjänar, och detta var vad jag förtjänade.Det är så himla svårt att förklara.. När jag insåg vad jag hamnat i så blev jag själv chockad och tänkte "hur gick detta till?". Jag som var sååå stark och självständig en gång i tiden. Helt plötsligt fanns det inget av mig kvar där inne.
Vem e dummast, den som är en idiot eller den som stannar kvar hos idioten?
Man kan ju vända på det också och fråga varför inte mannen lämnar relationen om han nu kritiserar kvinnan konstant, kallar henne vidriga saker och trycker ner henne. Mot slutet av vår relation sa jag åt mitt ex att det bara var att gå när han började vara elak mot mig. Han blev alldeles ställd eftersom han inte alls ville det utan försökte hålla mig kvar genom hot och kontroll. Jag tror att alla sorters kvinnor kan hamna i den här typen av relationer men männen följer ett visst mönster och uppför sig ofta på det här sättet mot alla kvinnor de träffar. Det handlar alltså inte så mycket om en viss kvinnotyp utan en viss manstyp.
Visst måste varje kvinna ta ansvar för sig själv men jag skulle vilja att det fokuserades mer på männen som misshandlar. Det är ett strukturellt problem eftersom kanalerna finns där för varje man att använda, dvs det fysiska övertaget och den verbala nedvärderingen av kvinnor (tänk bara på hur många fula ord det finns för kvinnor och jämför med hur få det finns för män), men långt ifrån alla män väljer att använda dem.
Sen om man har haft ett bra förhållande tidigare så tror jag det är lättare att säga stopp. Man vet vad man kan få då, man vet att det finns bättre. Jag vet inte det nu, för jag har aldrig haft en bra förhållande. Vet inte hur det skulle vara då...
moch -- VÄLDIGT dumt skrivet! Du är verkligen clueless
ja det har jag!! men jag tar mig alltid upp ur det..jag låter inte mig själv gå ner mig hur mycke som helst även om jag har varit på god väg många gånger.
oj där lät det som att jag var bättre än alla andra. men jag är uppväxt med en psykiskt sjuk mamma ( på många sätt) och jag tror det har stärkt mig.. att jag vill inte bli som henne
"Alla kan göra misstag, men endast dårar framhärdar i sin villfarelse..."
..och förklarar det med sin taskiga barndom kan man väl tillägga där.
Jag vill inte normalisera den taskiga relationen för andra kvinnor genom tycka synd om och säga att "det är okej att må skit, det gör alla andra tjejer också för alla män är svin", därför säger jag: Man har ett val. Det kanske inte känns fullt realiserbart eller attraktivt just då, men man har ändå ett val.
Dessutom lär det ju vara väldigt poänglöst med alla dessa självhjälpsböcker och psykologer överhuvudtaget om man ändå inte tror på att just kvinnor kan utvecklas och lära sig av sina misstag?
Vissa av oss skulle alltså vara födda enfaldiga, dömda att i all evighet fortsätta harva i hopplösa relationer pga puckade föräldrar? Det är så jag uppfattar den inställningen och det känns inte så värst konstruktivt, det om något är att förolämpa mig som kvinna.
Och det är heller inte sant om jag ska utgå från min egen erfarenhet, eftersom nu andra utgår från sin här. Min far kommer aldrig att få träffa sina barnbarn, men så är livet. Tuff skit, skulle han ha tänkt på tidigare.
Noll tolerans idag, får dig att må bättre än bra!
Men du har kanske inte heller träffat en kille när du var så nere som gjorde allt för att dra ner dig lite till...
Detta kan verkligen hända ALLA, jag vet att ni inte vill tro det, men till er som tror ni är så mycket bättre och starkare, den dag ni hamnar där, OM ni har den oturen, så kommer jag vara den första som säger "told you so!"
Bimsan -- klart att alla har ett val, ingen är dömd att leva så för alltid om dom inte vill. Men man måste ha styrkan till att göra en ändring först, och det kan ta tid. Man behöver STÖD och förståelse, få höra att det är OK att göra ett misstag. Jag stannade delvis för att jag skämdes, alla tyckte redan att jag var så dum som var med honom så nu har jag redan förstört allt i andras ögon.
Men till slut hamnar man på botten, och man får nog! Det är då man hittar styrkan att resa sig. Kvinnor som är i såna här förhållande kan vara envisa som synden, annars hade dom gett upp sina försök att ändra mannen direkt.Men den envisheten är också det som hjälper dom igenom det hela den dagen de är redo för att ta steget.