Varför är så många tjejer ihop med idioter??

Precis så var jag också, jag trodde på fullt allvar att jag fortfarande var stark.Jag sa ifrån, men samtidigt stannade jag ju. Har fortfarande svårt att förstå "mönstret", att det faktiskt stämmer hur mannen beteer sig och hur kvinnan reagerar mm.
Allt det du skriver, det är min värld också.Det är visserligen inte så länge sen jag kom ifrån min kille, en månad sen uppbrottet, men jag kämpade länge för att bryta mig loss, lite itaget.

Kommer aldrig glömma vad han gjort mot mig, och jag har verkligen lärt mig en rejäl läxa. Tror tyvärr att min nästa kille kommer att få betala för allting, för jag är en helt annan person nu. Har inte så mycket övers till killar över lag för tillfället, och det finns inte en chans i helvete att jag någonsin kommer att lita på någon av dom igen.
Jag vill inte vara sån, men jag gör allt jag kan för att inte hamna i samma situation igen.
älskar honom ff, men hatar honom för den personen han gjort mig till..

Men en del tjejer dras ju till farliga killar och då går det som det går..

en som tro -- det är sant, men tror att det är ganska omedvetet. Man följer ett mönster utan att själv veta om det. Jag har alltid dragits till såna killar, snälla killar klarade jag inte av, kunde inte respektera dom.
Men det ligger ju saker bakom det också.
tjejer som föredrar farliga killar tror många gånger att de inte förtjänar en bra. Tro mig, det är ingen som VILL bli så sårad. Det är inte alltid man förstår sig på sig själv.
Jag har blivit medveten om mitt mönster, och orsaken till det, och nu vill jag aldrig mer ha en sån kille igen. Längtar efter de snälla killarna som jag alltid sprungit ifrån tidigare.

"En som tro". Mitt ex är ingen "farlig kille". Vanlig svensk hygglosnubbe med chefsjobb. Alla tyckte jag hade hittat värsta catchet när vi sågs. Supersnäll och det var han som "drog" relationen, kämpade för att få mig.

Man kan aldrig veta hur nån sedan är i relation. Att han varit likadan mot sina andra tjejer som mot mig vet jag sedan att vi gick i familjeterapi.

"En som vet" - det tog slut mellan oss som sist för en vecka sedan För 111 gången. The story never ends....

Desiderata -- det är som en ond cirkel, tar aldrig slut. Får man fråga vad han "gjort"?

Jag är en av de starka kvinnorna som fastnade med en icke så trevlig man med alkoholproblem. Att fastna i förhållandet, trots att man kan se vad som är fel, är en lång process. För mig var det mycket kommentarer som tex: Jag tycker om dig trots att du är så fet. Ingen skulle vilja ha dig om du inte hade stora bröst. Att bli exkluderad när han åkte till sina föräldrar och firade jul och födelsedagar. Han sade bara att han älskade mig om det var någonting som han ville ha sexuellt. (kinky alltså) Till slut så hade jag sakta låtit min starka sida utplånas. Ja, jag säger jag för jag kunde ha gått i början och anledningen till att jag inte gjorde det ligger i min syn på mitt eget grundvärde, som kvinna och människa. Jag är den där flickan/kvinnan som aldrig blivt/känt sig älskad. Så att få, om det så bara var en droppe i havet,känslan av någon som "älskade mig" gjorde att jag sög åt mig det lilla jag fick och inte kunde samla kraft att ta mig därifrån. Jag flyttade ifrån honom i oktober-98, när jag väntade vårt andra barn, men vi fortsatte att träffas, trots att det inte fanns några känslor åt det ena eller andra hållet. Som tur är för mig så hittade han en annan kvinna i jan-99, han ringde och sade det, och min första känsla var lättnad. Och min första kommentar var:"Vad har den stackars kvinnan gjort för ont." Jag träffade en ny man ett par år senare som visade sig vara etter värre, men honom gjorde jag mig av med efter ett par månader. Fick flytta från stan för att slippa honom. Jag såg vad som var fel och lät inte honom göra mig till ett offer. Hade jag inte haft erfarenheterna från min första karl så hade jag inte klarat det utan fastnat. Nu brottas jag med ett annat problem istället. Jag litar inte på män längre, och trots att jag inte vill vara ensam hela livet så har jag svårt att se att jag skulle våga lita på någon igen. Detta var i korta drag min historia. Innan man dömer varför vissa människor agerara som de gör ska man nog gå en sväng i deras skor, för det är alltid lättare att se in genom ett fönster när det är mörkt än det är att se ut.

desiderata och en som vet, det ar sa intressant att lasa era inlagg.

Desiderata, jag tycker det ar bra att du forklarar att du var tillsammans med vad som i dina vanners ogon verkade vara varsta catchet, for jag tror att de flesta tror att man som ar grymma ar arbetslosa, loosers som bara sitter och vill fa hela varlden att ma lika daligt som de sjalva mar. Det dar manipulativa finns hos alla tror jag. Beroende pa hur ens hjarna ar uppbyggd och hur ens liv har varit tidigare i livet sa blir det kortslutning.

Ni borde komma och hanga med mina kompisar, for vi ar alldeles for upptagna med att diskutera Johnny Depp, (so delicious), och choklad, (even more delicious), for att overhuvud taget snacka om karlek och man i allmanhet. Nagon gang i bland sager nagon av mina singla kompisar att de onskar att de kunde hitta en bra man, men det ar inga av de som har man som sitter och mar daligt, (sa vitt jag vet i alla fall!!).

Det kanns som att det ar en ratt sa svensk foreteelse faktiskt. Hela livet cirkulerar runt det dar forhallandet som inleds efter en vecka, och sedan flyttar man ihop efter tva, for att forlova sig i tredje!!! Nog for att dating kanske verkar konstigt, men far ju faktiskt lite tid pa sig att lara kanna manniskor pa det sattet, och man far tid for sig sjalv med!!!! Sa ut i varlden och dejta tjejer!!!! Det kanns som ni har haft nog av grodor, don't you think????

Bra text skriven av Unni Drougge:

Det krävs två för att dansa tango. Hur många gånger har inte en misshandlad kvinna fått höra det? Stannar man kvar i ett uselt förhållande får man ta det på sitt eget konto. Det tragiska är ju att det ligger en sanning i detta påstående. Man har varit med om att låta våld och förtryck pågå. Och ett förkrossande stort antal kvinnor som polisanmält sina misshandlande män och/eller flytt från dem, återkallar sin anmälan och kastar sig i sin plågoandes armar igen.
Jag var själv där. Så vad svarar man? Jamen han är inte bara våldsam! säger man. Och det stämmer. Vore ett klassiskt misshandelsförhållande endast en jämmerdal, då hade valet att lämna hustyrannen varit en smal sak. Men de allra flesta som haft en misshandlande partner kan intyga hur ångerfull och omtänksam han är varje gång han gett sin kvinna en omgång med knytnävarna. Smockorna övergår i ljuva smekningar och han är plötsligt precis den kärleksfulle man varje kvinna alltid drömt om. Och vad hon i detta lugn efter stormen lär sig då ? för det handlar om inlärning ? är att den ende som kan väcka upp henne från mardrömmen är just den mannen. Han är frälsare och bödel i ett. Men för den misshandlade kvinnan går det inte att se både frälsaren och bödeln samtidigt, ty glappet är så hisnande stort. Hon föredrar att bortse från biverkningarna när frälsningens sötma genomsyrar henne. Processen är nämligen skrämmande lik narkotikatillvänjning. Den som upplevt ett kemiskt framkallat men intensivt lyckorus vill gärna uppnå denna känsla igen. Ett misshandelsförhållande inleds i likhet med de flesta förhållanden med en himlastormande passion. Felet sitter inte i den flygande förälskelsen, utan i landningsstället; det fälls aldrig ut och de bägge älskande kraschlandar rätt ner i den solkiga verkligheten. En man som slår brukar skylla allt på kvinnan. Han trodde på en primitiv nivå att han funnit en god fe som skulle trolla bort både orosmoln och kala transportsträckor. Och så spricker bubblan: en kvinna av kött och blod med mänskliga svagheter träder fram. Ibland kanske hon tillochmed skäller och gnäller ? som en riktig hondjävul! Han straffar kvinnan som han anser har plockat ner honom från himmelriket. Och efteråt är han livrädd att hon ska lämna honom. Fastän han halvt har ihjäl henne är han nämligen extremt beroende av sin kvinna. Därför måste han få sin partner att också bli beroende av honom. Så han erbjuder lindring på samma sätt som när en heroinfix omedelbart ersätter abstinensens helvete med en skjuts till ett artificiellt paradis. Men drogen, liksom mannen, är ju själva upphovet till lidandet och här ligger paradoxen. Den blåslagna kvinnan som nyss tänkte ?aldrig mer? får sin belöning. Den kärleksfulla versionen av mannen är tillbaks. Vad hade jag varit utan honom? tänker hon. Så tänker narkomanen också om sin drog.
Och precis som när det gäller drogberoende, slutar inte sällan ett misshandelsförhållande med döden. Ju längre man håller sig kvar i det, ju mer bryts man ner.
Det krävs två för att dansa tango ? visst. Men alla kan råka ut för en dålig danskavaljer. Och det skulle gå lättare att avbryta dansen till en varm applåd och tapperhetsmedalj för att man haft styrkan att stå ut så länge. Vad en kvinna som lyckats ta sig ur ett destruktivt förhållande istället får höra är att hon hade sig själv att skylla eftersom hon inte gick tidigare. Men en av de främsta orsakerna till att hon stannade så länge var just att hon tyckte att hon hade sig själv att skylla. Mannen bestraffade ju henne för att allt var hennes fel och hon hoppades att han hade rätt. För den som äger makt att förstöra, äger också makt att bevara. Och vad kvinnan ansträngde sig så för att bevara var relationen till den man hon trots allt älskade. Men det krävs två för att dansa tango, inte sant? Kvinnan i ett misshandelsförhållande får tyvärr ombesörja hela dansen. Och efteråt får hon städa dansrotundan eftersom hon var så dum att hon dansade hela natten. Är det detta de kallar tango?

Du e för go' julmusten
Och jag måste erkänna att jag ser faktikst fram emot att börja leva singellivet igen. Känns som en hel evighetssen, och just nu kommer jag inte ihåg varför jag inte förblev singel, det var så mycket lättare då

Som jag ångrar all tid som försvunnit tillsammans med honom... Jag t.o.m försökte dra förhållandet längre hela tiden, ville förlova mig, skaffa barn och hela paketet. Tack gode gud att jag inte gjorde det. Vad tänkte jag med
Nu ska jag bara träffa drömprinsar i fortsättningen

Jattebra skrivet. Jag ar inte sa fortjust i Unni direkt, men det dar forklarades verkligen urbra. Hoppas fler ser det.