Hej Tjejer!
V.16 nu, 15+1 för mig, såååå häftigt att tiden går så fort. inner knappt med känns det som
Tror lill* bebisen pratar m mig på kvällarna ibland, känns som lite oidentiferbart fladder långt ner i magen som jag tolkar (övertolkar kanske?) som bebisen. Oavsett vad det är så e det väldigt mysigt, det känns inte varje kväll, men nästan
På torsdag ska ja på koll till BM, hon ville att jag skulle komma tätare än 2:a gångsföderskor pga min tidigare historia av psyksk ohälsa som det så fint heter, först tyckte jag det verkade onödigt men nu känner jag att jag längtar dit, vill så gärna få bekräftat att jag har en bebis i magen o inte bara en tumör... Visst har jag sett min lill* vinka fint men min hjärna spelar spratt o psyket är mindre stabilt nu än sist (då jag hade kemisk hjälp) så jag är väldigt tacksam att BM tjtade på mig till jag tackade ja till denna tiden
Hur känner ni andra, känner ni er tveksamma eller oroliga att det är ngt annat än ett friskt foster i magen? Typ gaser eller tumör el nåt....
Ska sova nu, om jag kan.... åt ärtsoppa t lunch o e nu super gasig så magen är större o hårdare än vanligt o riktigt öm (kanske det spelar in ang min oro...) Kan nätt o jämnt ligga på mage nu, det är en av sakerna jag kommer sakna mest, att sova på mage. Eftersom jag ammade ganska länge (drygt 14 mån) kunde jag inte ligga på mage pga mjölkstockningsrisk (fick det, väldigt milt dock, ngr gånger i slutet då jag trodde jag skulle kunna ligga på magen) så det känns lite trist faktiskt att behöva sluta m det nu igen. Men men, vad är knappt 2 år på sidan mot en underbar liten bebis o kärleken man känner till det lilla underverk som hindrade en fr att ligga på mage egentligen?
KRAMAR!!!