EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr11

Både jag och min man har varit lite förkylda, men sonen har sluppit det. Vi håller oss hemma från ÖF och liknande nu tills i vår faktiskt, jag vill inte riskera något. Han har ju inte varit sjuk än och vill dra ut på det så mycket som möjligt.

Det är ändå rätt okej att Vidar blivit förkyld nu, han blir ju ändå ett år om en månad och det är hans första förkylning. Det är asjobbigt, jag är sjuk, Vidar är sjuk och min sambo går på knäna av att hålla ställningarna här hemma..

Edvin fick ju Ery-max för någon vecka sedan! Läkaren lyssnade på lungorna och konstaterade att han hade infektion i nedre luftvägarna. Inga blodprov togs! Just då var jag så tacksam till en förklaring varför han var så blek och slö, hade hög feber och hostade tills han kräktes, att jag inte ifrågasatte den icke existerande provtagningen. Nu efteråt blir jag mest arg, jag är glad att han mår bra nu, men om det inte behövdes penicillin så hade jag varit gladare. Och hur vet man utan provtagning vad det egentligen är för fel när man har att göra med en premis med lungproblem? Jag vet inte hur de kan höra när de lyssnar...

MIRRE: vad söt din storälskling är i sina glasögon, de är så snygga!

Apropå att bli sårad i den här tråden, jag brukar framhålla (för människor som inte hänger på FL) EPT-tråden som ett ställe där vi visar respekt för varandras känslor och vad vi varit med om. Alla här har ju gått igenom något svårt.
I övrigt på FL brukar jag tycka att folk verkar ha lite problem i livet eftersom de kan behöva dryfta så banala saker som typ "hjälp mig, jag vet inte hur många sorters kakor jag måste bjuda på vid mitt barns dop" (ja, ni förstår andemeningen med mitt exempel, jag menar såklart att man får tala om vad som helst, men ibland är det sånt som man bara skakar på huvudet åt när man jämför med våra historier)
Jag blir så ledsen när jag läser vad Molly i Skåne har behövt ta emot. Ingen borde behöva känna så...
Hoppas vi kan fortsätta vara stöd för varandra här i EPT-tråden! Jag själv har fått så mycket omtanke och stöd här sedan jag blev medlem...

V24: Jag VET visst är det sjukt!!! Han blir 14 månader den 3 oktober. Så inte riktigt 14 än då.

Jag börjar vänja mig vid Killian i glasögon även om jag tyckte att det var jättejobbigt i början, löjligt men sen slog det mig att jag tyckte det var jobbigt att hans ansikte var "skymt" Det var som med den där jäkla Cpapen den skymde alltid ansiktet och varje gång den åkte av så såg man hela sin bebis.

Precis som Livsglädjen så tycker jag att det här tråden ska vara en plats för oss föräldrar där vi visar respekt inför varandra. Här dömer vi ingen för hur de har upplevt sin neotid eller allt omkring. Det finns ingen anledning för ingen av oss har upplevt den likadant. Det finns såklart många liknade drag men alla tycker och känner vi olika. Här är vi ett stöd för varandra.

Appropå stöd var har våra gammelmammor tagit vägen? Var är Peterpani, Pilea, Amathea, Karo mfl?

Jättefin bild på söte Killian!!Han har även ett så fint namn- här i Lund har vi en Kiliansgatan, men har ingen aning om vem det var! Var kommer namnet ifrån?

Idag var jag på neo och hamnade i en märklig despyt med vår favorit sköterska. Apropå BVC, synagis mm.

Såhär började det hela i fredags:
En bvc sköterska ringde och sa att det var dags att börja gå på BVC, eftersom vi nu efter 8 månader blivit utskrivan från neo. Nej sa jag, efter samtal med läkaren mfl har vi bestämt att inte gå eftersom han är så svårt lungsjuk, vår kille.
Fint sa hon, då kan jag komma hem och göra Boel-test hos er i december.
Generös gest, tyckte jag.
Nåväl, idag på neo blev det konstigt, då vår sköterska med kollega å andra sidan pratade om att vi ska börja med synagis snart och sen tyckte att vi var överdrivet försiktiga som inte vill till BVC.

Tack gode Gud att man får bestämma en DEL själv i detta land, men det var en skum känsla.
Ingen vet hur lillen skulle fixa en infektion i luftvägarna, men alla tror att han blir jättesjuk.Så VARFÖR skulle vi då utsätta oss för att gå igenom ett väntrum på vårdcentralen med 100 snörvlande pensionärer, sen åka hiss upp til BVC. Spelar ingen roll att " ni får ju första tiden på morgonen". Det finns för katten 3 BVC sköterskor till där, och DE har inte prematurer på samma tid utan kan ha bebisar med sjuka syskon, barn i dagisålder mm....
Någon som känner igen sig?

hej allihoppa!

jag har ju en son Johannes född v.24+3 700g 30cm, han är idag hela 4 år! gud så tiden går fort! Johannes går på dagis och mår ganska bra, men det är först nu det verkligen börjar vända, tidigare har han vart jätte sjuk ofta, förkylningar osv. och feberkramper har han fått 2 gånger, den första då han var 3 år gammal och den andra nu i somras när han precis hade fyllt 4 år (okorrigerat) det var ju inte så roligt att se:( fy sjutton! ambulans och hela grejen, blå i ansiktet , ja det är sånt som kanske känns värre att se för oss "prematur" föräldrar för då minns man ju den tiden då de hade apneer och liknande.
så nu är jag som en galning när han har feber, kollar tempen var 5 minut typ, öppnar fönster här hemma, tar av honom kläder osv:)
Annars mår Johannes bra, jag ska inte klaga vi är verkligen TACKSAMMA över hur bra det gått för honom. Detta hade vi aldrig trott för 4 år sedan då han föddes...
Lägger in en bild på honom här, är inte plus medlem men det går att klicka på länken!

www.familjeliv.se/hem/niinis/gallery/phpbqv6nj.jpg

å ja mirre jag undrar också vart alla gammelmammor tagit vägen!
nu har jag kommit tillbaka iaf! hoppas de andra också hör av sig!

Kul att se dig Niinis, Johannes är ju en av de äldre här i tråden.

Molly, gör det som känns bäst för er. Jag var försiktgi i början och det behövdes för när han blev sjuk så blev han sjuk. Det var många bråk på olika mottagningar, ögon. öron, lungor mm när vi vägrade sitta i vanliga väntrummet, vi fick oftast sitta i en skrubb. Vi åkte aldrig in till akuten utan att ringa in först och förvarna för att få ett eget rum så han inte fick något från resterande patienter.

Killian är ett namn som hängt med sen jag var i 15 års åldern är 31 nu. Min bästakompis Ivar hade en kompis som hette Killian. Killian är irländskt och betyder krigsherre bla och det var precis eller är precis vad han är. Många tror att det kommer från en röst i natten, Jack Killian men det gör det inte. Lillebror blev en Vince.

Jag undrar... Hur länge korrigerar man barnets ålder egentligen? Är det tills h*n är ikapp i mognaden eller har man nån "gräns"?

Och ännu en fråga... Min son har aldrig varit sjuk. Nu har han plötsligt fått utslag över hela kroppen och han kliar sig över bröstet, där prickarna är röda och irriterande. Jag som aldrig varit med om det förut, blir ju jätte nojig. Jag tänkte ringa och kolla vad det kan vara, men vem ska jag ringa?

Sjukvårdsupplysningen? BVC? (som inte vet nåt om prematurer) Hans läkare? (fastän vi är utskrivna sedan länge)

Är så orolig, även om det faktiskt inte är något allvarligt...