Soffiie skrev 2008-08-08 14:31:35 följande:
Jag är gravid i v 27+1 idag och min lilla tös i magen är tillväxthämmad med 30%. Går nu på flödesmätningar av navelstängen regelbundet och så fort det försämras och bebisen är på verkad måste dem ta ut henne..Jag är så orolig klart och nervös och snurrar omkring på dessa sidor och läser allt jag kan komma åt, Är det sant att flickor är starkare än pojkar när dem födds prematur? eller kasnke bara ren kvacksalva. Vad har man att förvänta sig den första tiden och så menar jag? Är det stor chans att dne klarar sig eller ska man vara förbered på att hon inte klarar sig? kram sofie
Jag är mamma till Edvin som föddes tillväxthämmad ca 24% i v28+5 (925 gram, februari 2006) efter sängläge från v22+5. E var tvungen att plockas ut pga för dåligt flöde i navelsträngen. Jag visste också att det var bättre överlevnadsstatistik för flickor och hoppades för den sakens skull att det skulle vara en flicka.
Nu födde jag världens finaste lilla pojke som hade respirator i tre dygn och CPAP i sju veckor. Sedan syrgasgrimma lite från och till under nästan resterande sjukhustiden. Vi fick åka hem från sjukhuset efter fjorton veckor (i v 42+2).
Han hade två små blödningar som han fick innan födelsen samt en liten cysta i hjärnan. Båda har försvunnit och beräknas inte ge några men.
Han föddes med sepsis (blodförgiftning pga stafylokockbakterier) och behandlades med antibiotika från födseln. Han fick också många blodtransfusioner på sjukhuset.
När han var några veckor gammal fick han en CMV-infektion (cytomegalvirus) som främst drabbade hans lever. Virus går inte att behandla, men han fick massa mediciner för att skydda levern.
Jag kunde börja amma när han var ungefär två och en halv månad gammal (pumpade innan till sondmatningen) och jag helammade från och med dagen innan vi åkte från sjukhuset. Vi har ingen hemsjukvård i vårt landsting (Västernorrland).
Edvin är nu två och ett halvt år gammal och har alltid ätit som en häst. Däremot så går han inte upp särskilt mycket i vikt och ligger något under normalkurvan för vikt. Längden är ganska normal numera. Kontentan är att vi har en ganska smal kille som äter bra.
Han började
*sitta när han var ca 9 mån okorr/6 mån korr
*krypa när han var ca 13 mån/10 mån
*gå när han var 18 mån/15 mån
Han pratar ohejdat mycket och de flesta tycker att han är väldigt framåt med tal och ganska tidig med det.
Numera springer han omkring som andra barn i hans ålder.
Han har varit ovanligt frisk (kanske för att vi verkligen har ansträngt oss att ha honom utomhus mycket och undvikit sjuka människor så långt vi har kunnat) men inhalerar fortfarande Pulmicort varje dag i förebyggande syfte och Airomir vid behov (oftast vid förkylning). Han har inte fått BPD-diagnos och han har INTE heller astma/allergi enligt barnläkaren. Det är bara hans luftvägar/lungar som är känsliga och det kanske väcer till sig med åren.
Det är ingen som märker att han är extremprematur numera (inte ens de som vet om det), därför vi måste fortsätta kämpa och förklara och kräva massa för att han ska få det så bra som han behöver med förskola och utveckling. Ingen "ger honom något till skänks" eftersom ingen längre tänker på och tar hänsyn till att han är född så tidigt och har speciella behov som inte syns!
TimRasmus; Vill du prata mer med mig får du väldigt gärna skriva i min inbox.. Jag har dock en havererad dator hemma just nu, så jag kan bara kolla internet lite sporadiskt (om du tycker att jag dröjer med svar).
. Det var dock skönt att de har tagit det på stort allvar och gjort alla undersökningar "för säkerhets skull". Det är alltså tillväxttakten som de har reagerat på i edvins fall...