EPT (extremly pre term/extremt mycket för tidigt födda barn) tråd nr11

Morotsstavar: skönt att ni fick en inhalator till slut! Vilken medicin är det? Bricanyl eller Airomir kanske?
Funderar på om jag inte ska ta och ringa till dr och fråga om han kan skriva ut luftrörsvidgare på inhalator så att vi har om S blir förkyld. Är riktigt orolig nu när förkylningssäsongen dragit igång igen. Till slut är det väl dags för hans första förkylning, och det är inget jag ser fram emot... Så rädd att han ska få riktigt svårt att andas och att vi måste ringa ambulans. Och nu tänker de dra ner på öppettiderna på akuten här, så att den bara har öppet 17-23. Vilket betyder att vi har 10 mil till närmaste sjukhus om något händer på natten! Blir galen på politiker...

Molly i Skåne: tråkigt att du råkat ut för sådana klumpiga kommentarer. Jag blev själv väldigt upprörd i en tråd där någon (samma som ms beauty och stinaB råkat ut för, tror jag) i princip skrev att man inte ens borde försöka rädda de riktigt små barnen eftersom de ändå kommer få så mkt allvarliga men. Men nu har jag helt enkelt börjat ignorera istället, man lär sig ju rätt snabbt vilka personer här på fl som mest skriver för att provocera och få uppmärksamhet.

Annars så rullar allt på här, S har lärt sig sitta utan stöd nu. Jag har börjat jobba lite smått, någon lördag och söndag då och då, jättekul att komma tillbaka! Och upptäcka att jag faktiskt inte bara är mamma! Så nu känns det inte lika jobbigt att tänka tanken att jag ska börja jobba heltid igen i slutet av januari.

Jag vet inte om någon såg Om familj på Kunskapskanalen i måndags det handlade om för tidigt födda, har man inte sett kan man se programmet på www.kunskapskanalen.se

Angående disskusionen om vad som händer när det gått en tid med sin premis så är ju jag mitt uppe i det. Min son följde utvecklingen fin, fint fram tills han var 18 månader. Jag såg att jag hade en kille som åt bra, sov bra och var inte så orolig. Nu blir han 3 år i januari okorrigerat och först nu märker vi av men som han fått av sin tidiga födsel. Han har bla fått glasögon för att hans ögon tog skada av syrgasen, han hade syrgas ganska länge efter att han kom hem. Han har problem med lungorna och ska få steroider till vintern. Igår var han på hörselkontroll och han hör inte på tre frekvenser, inget som påverkar honom jättemycket dock. Han har problem med gången då han har stela muskler i ena benet och dessutom hypotonus. Ser man det nedskrivet kan man ju tänka att han fått massor med men av sin födsel men han är här. Han lever och han vet inget annat liv än det han har och han är ta mig f*n fantastisk. Jag ser ju tydligt hur lillebro börjar gå om honom, han är 14 månader. Lillebror är som en ständigt pågående kullerbytta, stark som en oxe... jag hoppas bara att min äldsta ska få känna sig som en storebror. Hoppas att han får gå i sin årskurs och lillebror i sin när de blir äldre. Alla premisar får ju inte men, min son är den enda i vår preamturgrupp som har fått men.

Tusen tack för tipset mirre! Jag grät mig igenom hela inslaget, jag är egentligen inte helt redo att se tillbaka på vår egen tid och det var så oerhört likt mina egna minnen. Det var skönt att se ett större barn och samtidigt få tips om hur man bemöter barnets egna tankar kring neotiden.

Har precis sett den... oj vad jobbigt det var, trodde inte alls det skulle dra upp känslorna som jag gömt undan. Det var bra att man fick se honom nu när han är större, inte ofta man ser dem så stora. Men det var lite jobbigt, kan knappt se på våra egna bilder från den tiden..

Jag kunde inte komma in och se programmet. Men jag verkar vara tvärtemot i hur jag känner, jag tittar på allt och läser allt jag kan om förtidigt födda. Och tittar på våra bilder från neo-tiden. Antar att det är mitt sätt att försöka bearbeta. Brukar titta på Sjukhuset bla där de visar från neo i Uppsala. För min del är det nog graviditeten som är jobbigast och som jag mår dåligt över , mer än tiden på neo. För under graviditeten kände jag en sådan oro varje dag som inte går att jämföra med oron jag kände när S väl föddes och sedan låg på sjukhuset. Svårt att förklara, men det är så jag känner.

Under neotiden såg jag ALLT och läste allt, nu gör jag det ännu, men reagerar alltid med sorg över hur svårt Vidar har haft det, hur mycket bättre det hade varit om han hade kommit i rätt tid och inte tre månader före... Men, han är ju rätt pigg och glad även om vi har åkt på mykoplasma nu hela familjen och knaprar antibiotika (förutom vidar som får sitt i flytande form).

Hu vad jobbigt! Hoppas ni har fått mild släng av eländet! Skolsköterskan på mitt förra jobb åkte på lunginflammation från mykoplasma och blev liggande en månad. Den är inte kul alls den där bakterien.
Krya på er!

Har också kikat nu och bölat ögonen av mig. Tycker det är så himlans jobbigt att se filmer från neovård. Håller med cloudberry att det var bra med lite tips om hur man hanterar framtida frågor, så långt hade jag inte ens börja tänka...

Som tur var så visste vi ganska snabbt vad det rörde sig om då en i bekantskapskretsen haft det nyligen (förmodligen därifrån vi fått det) så det har inte gått ner i lungorna, utan irriterar bara våra stackars svullna halsar! Vi har haft Vidar på barnkliniken idag så de fick lyssna och känna ordentligt och det verkar än så länge vara ett tidigt stadium av infektionen. Förhoppningsvis räcker en omgång Erymax så är eländet över!

Usch vi har också haft Mykoplasma när jag var liten.... lunginflammation.  Fick också Ery max... jäkla rävgift... blev sååå dålig i magen att det frätte sönder ändan på oss i hela familjen... men mykoplasman försvann iallafall och det var ju huvudsaken.