Nu får det vara nog!!!

calistra

Det har inget med att det skulle vara perfekt eller inte, det har med att jag vill ge mitt blivande barn de bästa förutsättningarna, och jag anser inte att jag skulle göra det om jag födde ett barn med ds.

Lefo

Du får visst skriva att du tycker ditt barn är sötast i världen, för jag antar att du tycker det. Men alla andra tycker inte det, de tycker troligen att deras barn är sötast i hela världen. Ni skriver inte generellt, ni skriver som om det vore fakta, att era barn är sötast i världen. Det stämmer inte, det är ingen fakta, det är era åsikter.

Lefo

Du frågar om man inte får tänka olika i min värld. Jag ser det snarare att man inte får tänka olika i din värld. Alla måste vilja ha ett barn med ds, får absolut inte göra abort, annars kränker man dig.

Tycker snarare det bedrivs häxjakt på de som av olika anledningar väljer bort ett barn med DS. När ska det gå upp för er som har barn med DS att man inte väljer bort alla barn som någonsin fötts eller kommer födas med kromosomförändringar? Man väljer bort ett barn ur sitt eget perspektiv och sina egna förutsättningar. Måste det innebära en personlig förolämpning? Ser ni verkligen inte skillnaden?

Stod i en sådan eventuell situation förra hösten och vi bestämde redan innan att avbryta om det visade sig vara så. Av våra egna privata och starka (för oss) skäl. Det innebär på inget vis att jag ser ner på DS-barn eller vill utrota dem från jordens yta. Jag finner det förolämpande att sådana antydningar görs.

Vi vet inte hur självständiga de barn som växer upp med DS idag kommer att bli, men det är uppenbart att nu när man tror och satsar på dessa barn kommer det långt. Finns mycket fördomar här, väldigt många blir förvånade över att personer med DS lär sig läsa t ex.

Men jag blir lite nyfiken på hur du resonerar kring andra typer av funktionshinder. Personer med rörelsehinder kan ju t ex ha svårt att klara allt på egen hand, kanske de behöver en personlig assistent. Synskadade kan ju också ha svårt att klara vissa saker själva. Är det samma sak med dessa funktionshinder för dig, om det gick att göra fosterdiagnostik för dessa, skulle du abortera dem då?

Jag är inte emot fosterdiagnostik och jag vill inte förbjuda abort av DS-foster. Så som vissa resonerar här känns det ju lite läskigt att tänka på vad som skulle hända om ett sånt foster skulle slinka igenom testerna och födas i dessa familjer. Jag anser dock att det måste vara självklart med uppdaterad information om vad DS är till dem som funderar på abort av DS foster. Och sjukvården måste vara helt neutral, det får inte vara som det är på vissa ställen idag att de som funderar på att tacka nej till fvp utsätts för nån övertalningskampanj av vården.

Sen tycker jag också att detta prat om att "jag vill ge mitt barn de bästa förutsättningar" är lite läskigt. För egentligen kan man rent medicinskt testa för så mycket mer redan idag än bara trisomier, och i framtiden kommer dessa tekniker säkert att bli billigare och säkrare. Vad händer då? Hur långt kommer blivande föräldrar och sjukvården vilja gå då när det gäller tester och aborter av foster i sin strävan efter att ge barnet "de bästa förutsättningar"?

Så länge det inte är ett handikapp som gör att personen får lägre intelligens, så är det okej för min del.

Så ett barn med ds, kommer alltså växa upp, flytta hemifrån, skaffa jobb, skaffa egen familj med barn. Utan hjälp från någon annan? De behöver inte någon som hjälper dem med räkningar, tider osv?

När man väl har fått sitt barn så är det det käraste man har DS eller inte. Men INNAN måste man få chansen att välja eller välja bort. Jag och min man ska göra IVF nu och jag vill verkligen ha ett så friskt barn som möjligt. Skulle kunna tänka mig att ta bort ett DS barn, men det har INGET att göra med de DS barnen som redan finns. De är lika mycket värda som alla andra barn. Men jag måste få lov att välja det liv som jag tycker passar mig och jag är långt ifrån okunnig när det gäller barn och handikapp. Har arbetat med barn i behov av särskilt stöd i flera år och vet precis.

Livet har inga garantier, men varför ta bort möjligheterna med att kunna välja sitt eget liv?

Men jag förstår inte alls vad mitt val har att göra med någon annans barn? Det är ju mitt liv och mitt val och jag tycker att det är skönt att ha denna möjligheten.

Jag är för abort överhuvudtaget. Har en kompis som nyligen har gjort en abort, vilket inte har ett dugg att göra med det faktum att JAG har svårt att få barn. Man måste skilja på sitt eget liv och andras. Sina val och andras val. Allt är inte svart eller vitt, det finns massor av gråzoner. Vilket innebär att vissa väljer att föda ett barn och andra inte beroende av våra olika erfarenheter, möjligheter och föreställningar.

Att i detta fallet säga att vissa gör rätt och andra gör fel är otroligt dumt. Hur kan ni veta vad som känns rätt för mig?

Är man abortmotståndare ser jag en poäng, men inte annars. Det handlar ju inte på något sätt om rasbiologi eller nazism utan bara om att alla människor inte vill vara småbarnsförälder hela livet.

Om jag nu får ett barn med särskilda behov i alla fall, ska jag älska det gränslöst och inte önska bort det. Då är det ett barn som är fött.

Jag har inte sagt ngt om att abort är fel och att jag eller någon annan lägger i sig i ditt val utan jag menar att man kan inte säga att; jag vet precis. Jobba med ds barn eller ngt liknande är en sak och ha ett eget barn med DS eller något annat funktionshinder är en helt annan sak!!
Sen med allt annat jag har skrivet vill jag komma fram till att jag är oerhört rädd för vad min flicka ska möta där ute i världen när det finns så många som "bara gör abort" när man väntar ett ds barn. Jag ser det som att DS barn inte är välkomna i vårt sk perfekta samhälle på ett sätt. Sen visst kan där finnas förklarningar till att man inte klarar av ett DS barn osv. Men det är iaf många av oss ds föräldrar som blir negativt berörda när det är så många som kan tänka sig att tar bort ds barn!