Nu får det vara nog!!!

När man väl har fått sitt barn så är det det käraste man har DS eller inte. Men INNAN måste man få chansen att välja eller välja bort. Jag och min man ska göra IVF nu och jag vill verkligen ha ett så friskt barn som möjligt. Skulle kunna tänka mig att ta bort ett DS barn, men det har INGET att göra med de DS barnen som redan finns. De är lika mycket värda som alla andra barn. Men jag måste få lov att välja det liv som jag tycker passar mig och jag är långt ifrån okunnig när det gäller barn och handikapp. Har arbetat med barn i behov av särskilt stöd i flera år och vet precis.

Livet har inga garantier, men varför ta bort möjligheterna med att kunna välja sitt eget liv?

Men jag förstår inte alls vad mitt val har att göra med någon annans barn? Det är ju mitt liv och mitt val och jag tycker att det är skönt att ha denna möjligheten.

Jag är för abort överhuvudtaget. Har en kompis som nyligen har gjort en abort, vilket inte har ett dugg att göra med det faktum att JAG har svårt att få barn. Man måste skilja på sitt eget liv och andras. Sina val och andras val. Allt är inte svart eller vitt, det finns massor av gråzoner. Vilket innebär att vissa väljer att föda ett barn och andra inte beroende av våra olika erfarenheter, möjligheter och föreställningar.

Att i detta fallet säga att vissa gör rätt och andra gör fel är otroligt dumt. Hur kan ni veta vad som känns rätt för mig?

Är man abortmotståndare ser jag en poäng, men inte annars. Det handlar ju inte på något sätt om rasbiologi eller nazism utan bara om att alla människor inte vill vara småbarnsförälder hela livet.

Om jag nu får ett barn med särskilda behov i alla fall, ska jag älska det gränslöst och inte önska bort det. Då är det ett barn som är fött.