Nu får det vara nog!!!

Tycker snarare det bedrivs häxjakt på de som av olika anledningar väljer bort ett barn med DS. När ska det gå upp för er som har barn med DS att man inte väljer bort alla barn som någonsin fötts eller kommer födas med kromosomförändringar? Man väljer bort ett barn ur sitt eget perspektiv och sina egna förutsättningar. Måste det innebära en personlig förolämpning? Ser ni verkligen inte skillnaden?

Stod i en sådan eventuell situation förra hösten och vi bestämde redan innan att avbryta om det visade sig vara så. Av våra egna privata och starka (för oss) skäl. Det innebär på inget vis att jag ser ner på DS-barn eller vill utrota dem från jordens yta. Jag finner det förolämpande att sådana antydningar görs.

mammapuh;

Jag kan förstå att de känslor du har finns där ( för jag förstår ju att du har erfarenheter som spätt på dem) men jag kan inte riktigt förstå varför man rakt av utgår ifrån att det alltid är rädsla och ovilja som gör att man väljer bort ett ds-barn. Och att de skäl man har, omfattar ditt barn eller vilket barn som helst med ds.

Det känns som om man klassas som en ful, ignorant och fördomsfull människa som inte "förstår" vad man väljer bort när man läser det du skriver. Inte alla hånar eller anklagar er för att ljuga. Inte heller tror jag det är så förfärligt hemskt att få ett ds-barn. Jag har aldrig någonsin ömkat någon som fått ett ds-barn; det är ett barn som alla andra.

Men ur min synvinkel och i min livssituation så skulle jag troligen välja annorlunda än du gjorde, av egna privata och giltiga skäl. Jag tycker det är fruktansvärt att ett så intimt beslut potentiellt ska ses som en smäll i magen på alla föräldrar med ds-barn. Det ansvaret vill jag inte tvingas bära på.

mammapuh;

Ja, vad säger man? Jag har aldrig varit någon anhängare av perfektionism eller snygga ytor och "välordnade" liv. Och det skulle aldrig falla mig in att negativisera barn med särskilda behov. Att det finns sådana människor är djupt tragiskt, tycker jag. Ville bara säga det.

Japp, det gör vi!
Kram och God Jul på dig med.

När jag svarade i tråden (för en sisådär 100 sidor sedan) så utgick jag ifrån min situation och min rätt att själv avgöra huruvida jag vill avbryta en graviditet eller ej pga DS hos fostret precis som det är min rätt att avbryta vilken graviditet som helst av vilka orsaker som helst. Och att denna min rätt och de grunder jag vilar mitt eventuella beslut inte har ett strunt med någon enda mamma som har ett barn med ds. Inte heller handlar det om att jag ogillar barn med ds eller tycker de borde utrotas.

Men ingen tycks förstå att ett sådant beslut har föga med just det egna barnet att göra utan mammor med ds-barn verkar tycka att de har en helig rätt att kalla mig okunnig, fördomsfull och gud vet vad för att jag gör ett val utifrån min situation. Min. Inte din, ingen annans, verkligen inte ur alla ds-mammors.
 
Det skrivs en massa om häxjakt på ds-barn men med risk för att upprepa mig så vill jag nog påstå att det jagas rätt friskt på de som av olika anledningar väljer bort ett foster med ds.

thj;

En person startar en tråd med en frågeställning och flera svarar, helt utan baktanken att såra. Bara förklara hur det kommer sig att man kanske väljer bort ett barn med ds. Sedan vrids det till att man är elak, fördomsfull, okunnig och rent ut sagt en idiot som inte fattar vad man missar. Angripen direkt, således. Helt utan provokation. Och det kan också såra, bara så du vet. Osmakligt var ordet, tror jag.

Vill du förklara för mig varför man är en helt fredad zon som ds-mamma? Det går jättebra att häva ur sig diverse crap och beskyllningar om vad "alla" tycker om ds-barn men att hålla en sansad ton och ha en dialog är tydligen otroligt svårt. Sedan när blev det förbjudet att svara i en tråd här på fl? Vem bestämmer vem som får svara? Du?

Vad gäller det här med att lägga ut bilder... För egen del tycker jag tjejen är jättefin men det är inte poängen. Jag tycker det är aningens illa att lägga ut en bild på sitt barn i en tråd för att understryka en poäng. Barnet har inte valt att delta i diskussionen och ska inte användas som ett bildargument. Men det är min åsikt. Andra gör som de vill.

Men nu får du väl för sjutton backa bandet lite!!
Varför ska jag stå till svars för vad andra skriver, tycker och tänker? Varför ska jag kallas en massa saker för att "ni" bestämt er för att "vi" är sådana, rakt av?

Jag skrattar aldrig åt någon som är ledsen över något. Det skulle aldrig falla mig in att fnissa åt ds-barn, eller åt någon som förlorat ett barn i magen. Eller någon som är ledsen över sin döda hamster, för den delen.

Vad sjutton tror du egentligen? Att du har patent på djupa känslor och vettigt uppförande? På vilket sätt tycker du att ditt sanslöst missriktade och smaklösa inlägg svarade på mitt citerade? Du får ursäkta men nu blev jag riktigt förbannad. Lågt.

mammapuh;

Fick inget svar på min fråga.
Är det rimligt att jag personligen ska ställas till svars för andras beteende och åsikter? När jag inte hyser dem själv eller uppför mig så?

Finns redan en sådan tråd och det finns mammor med ds-barn där. Samt mammor med barn med barn med andra funktionsnedsättningar. Och också där kallas vi som skulle kunna tänka oss att avbryta för okunniga och annat. Same same but different.

Och man behöver inte argumentera fördomsfullt och aggressivt mot dem som beslutar att inte behålla barnet. Eller hur?

Tja, jag fick ett förut som jag fortfarande inte har fått förklarat för mig.

Vilket är precis det jag försöker poängtera.

Du och jag har redan diskuterat var jag står i frågan för ganska länge sedan.

Men oavsett var jag står så är det mig fullkomligt främmande att skratta åt eller håna någon som av någon anledning mår dåligt och är ledsen. Eller som är avvikande från "normen", vad nu det innebär. Således skulle jag aldrig ömka eller göra mig lustig över en ds-mamma. Jag skulle aldrig skratta åt bilder på ds-barn eller åt att någon förlorar sin bebis i magen. Vad är poängen med det? Ändå skrev du till mig som om jag personligen är ansvarig för allt skit som någon någonsin sagt till dig och dina vänner och det gör mig arg.

Det spelar ingen som helst roll vad jag har för ståndpunkt så länge jag respekterar andras åsikter och andras val. Och då vill jag gärna ha lite av den respekten tillbaka och inte bli tilltalad som om jag tillhör jordens avskum. Du och andra mammor i din situation är inte de enda som vet hur det är att mötas av motgångar och fördomar. Eller som kan hysa medkänsla och empati för andra. Det vill jag att du ska ha fullkomligt klart för dig.

Då föreslår jag att man läser det som faktiskt skrivs och inte det man förväntar sig ska stå där. Jag förstår att man kan känna sig utsatt för en hel massa som ds-mamma men för den delen måste man inte utgå från att alla vill en ont. Jag ser inte dina tidigare, nuvarande eller kommande erfarenheter av idioter utan vett som en ursäkt att få lov att harva ned varenda en som vågar uttala sig.

Och nu lägger jag denna tråd till historien och kommer troligtvis inte ge mig på att adressera någon mamma med ds-barn mer. Och jag gissar att det är så ni vill ha det.

Frid!

Instämmer med Myrtille och Queen70.
Är också helt förundrad över den aggressiva respons jag fått på inlägg som på inget vis vare sig kränkt eller förminskat barn med DS eller deras mödrar.