Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!

Mimer

Jag blev sydd både utan på och inuti

Hur vet man när man läkt och kan bada? Har gått 5 månader snart, är det okej nu tror ni? Ska snart börja på babysim, vore trist att behöva avboka det.

Jag går på babysim och det är 4 månader sen förlossningen. Visst är det läkt, det läker fort där nere - bra läkkött så att säga.

ok vad bra

Okej nu har jag fått till min blogg. Där har jag lite tips på vad man kan göra efter man fått en sr. (Efter den kortfattade förlossningsberättelsen)

Imorgon ska jag till specialmödravården och prata igenom nästa förlossning. Jag känner mig så nervös. Tänk om hon inte förstår mig alls.

Idag var jag hos gynläkaren igen för en ny undersökning av min trånga slida. Jag fick träffa en specialist också och fick lära mig en ny sak. Ärren är töjbara i ca 6 månader sen är de liksom för stela därför är det viktigt att man har sex eller penetrerar regelbundet inom 6 månader så att inte man blir för trång, för ärren drar ihopa sig om de inte töjs...Snacka om att jag blev paff. För min del har det överhuvudtaget inte varit möjligt att ha sex inom dessa 6 månader, inte efter heller för den delen. Även om vi försökt hade det inte gått för jag var svullen och hade ont så jävla länge + att det var ändå för tight sytt.

Nu ska jag vänta ytterligare 6 månader och under denna tid ska jag öva flitigt med stavar som ska töja slidan.

Lilla Pruttan: Det är bara om man har problem som man kan få göra ett UL av ändtarmen. Typ inte kan hålla gas eller läcker avföring. Det bör vara minst 6 mån efter förlossning, tidigare är inte lönt efter som det tar tid att läka.

Nu har jag vart och planerat förlossningen och det blir snitt. Kändes som all oro bara rann av mig när jag gick därifrån. Fick prata med en jättebra överläkare som inte tyckte att jag skulle utsätta min bäckenbotten för mer påfrestningar. Jag får idag stålsätta mig om jag ska hålla avföring, om jag är långt ifrån en toalett. Det tränger på så mkt att jag behöver gå ifrån t ex affären och uppsöka en toalett. Är det fler som känner så?

Sen är det ju den psykologiska biten då jag känner oro för att tappa kontrollen och rädsla för komplikationer igen. Vill bara att det här barnet ska komma ut lugnt och säkert.

Får jag möjligen ställa ett par frågor fast jag själv inte råkat ut för sfinkterruptur? Det är nämligen en stor rädsla jag har att råka ut för. (Jag har varit med om en förlossning med mindre bristningar.)

Är det lika vanligt att man får det vid efterföljande förlossningar som vid första?

Är det kopplat till om barnet har stort huvud/mamman är för trång?

Gör det fruktansvärt ont under och efter förlossningen jämfört med en mindre bristning eller märker man inte av det mer?

Kan man ha ont/vara öm i flera månader/år efteråt?

Kan man få bestående men som att inte klara av att hålla avföringen eller att ha ont av/inte få ut något av sexlivet.

Kan man rentav behöva stomiopereras?

Jag oroar mig eftersom jag sprack en del vid min förlossning trots att barnet hade ett litet huvud.(Som hon nog ärvt efter mig.) Min man har däremot ett mycket stort huvud och var även storhövdad som bebis. Jag är orolig att spricka jättemycket om vårt ev. nästa barn ärver pappans huvudstorlek.

Kan tillägga att detta gör att jag funderar på snitt till nästa gång. Men det är kanske inte tillräcklig anledning för att läkarna ska bevilja det. Om jag bara kunde försäkra mig om att jag inte skulle få en allvarlig bristning vid nästa förlossning så skulle jag gladeligen föda vaginalt igen.