Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!

Tack för era svar... Det låter som att det bara är att lägga sig i hårdträning och hålla tummarna. Hur illa det än är går det ju över senast om nio månader! I värsta fal får jag väl botanisera i tena-sortimentet

Jag har sedan min förra förlossning varit övertygad om att det blir kejsarsnitt med nästa barn. Och på grund av sfinkterplastik känner jag mig trygg med att få snitt utan att bli ifrågasatt. Absulut inga fler sfinkerrupturer för mig alltså!
Men är det så att man ska göra en mer formell ansökan om snitt?
OCH
Är det någon som har gått i aurorasamtal för att få hjälp med en oro även inför snitt? Eftersom det blev så kaotiskt förra gången tror jag att jag kan ha behov av att få förbereda mig o ta hand om rädslan för operation även om det blir planerat snitt... Eller bygger alltid aurora på att man ska motivera till vaginal förlossning alternativt samla argument för att få igenom snitt?

Hej
Hittade hit med hjälp av Nie som svarade på en fråga jag ställt angående att föda vaginalt igen när man drabbades av sfinkterruptur med ettan. 
Tova, som min etta heter, kom inte ut så till slut fick de ta ut henne med sugklocka. Drog 8 ggr innan hon kom ut.
 Jag är gravid igen, i V16, och funderar mer och mer på hur jag ska föda. Efter förra förlossningen sa läkaren jag träffade på efterkontrollen att hon rekomenderade snitt eftersom slemhinnan är påverkad. När jag nu träffat läkare denna grav så verkar han inte alls lika säker på att snitt är att rekomendera. Är inte rädd för själva förlossningen ( jo kanske lite om 2:an och "fastnar" och inte kommer ut) utan mest för att bli bajsinkontinent resten av livet. Läkaren sa att vi ska bestämma oss i V35 vilket jag tycker är jättesent. Hoppas kunna få stöd och råd av er som varit med om samma som jag.

KG76: V 35 låter sent, det måste gå att göra det tidigare. Du kan ju inte våndas så länge det gör ju en sjuk nästan. Be att få ett läkarebesök så snart som möjligt där det bestäms huruvida du ska få snitt eller ej.

KG76 - När ni väl bestämmer er för förlossningssätt så går det väldigt snabbt för dem att boka tid för eventuellt kejsarsnitt. Men jag förstår precis hur du känner. Man vill har beslutet taget så tidigt som möjligt så att man slipper oroa sig och fundera på det. Man vill ju fokusera på graviditeten som sådan. Jag var i precis samma situation i somras och jag kan inte beskriva vilken lättnad det var när beslutet var taget.

Mitt råd till dig är att du pratar med din barnmorska och beskriver din oro. När hon förstår hur du känner så bokar hon säkert upp ett förlossningssamtal med läkaren tidigare än v35.

Spritza - Grattis till plusset!! Jag födde min andra son med planerat snitt i september. Den första förlossningen slutade med total sfinkterruptur. Jag gick hela denna graviditeten och väntade väntade på att analinkontinensen skulle starta. Men det gjorde det inte. Jag vet inte om någon annan har tänkt på det, men jag blir lite slappare i underlivet under mens (förmodligen hormoner?), och det är lite den känslan jag hade under graviditeten också. Men mycket värre än så blev det faktiskt inte trots drygt 16 kg plus. Med andra ord gick det väldigt bra.

"Formell ansökan" för snitt gör du genom att ta upp det med din barnmorska så snart som möjligt. Hon bokar senare in ett samtal med en läkare som du tar beslutet tillsammans med. Angående oron för snittet - är det nåt speciellt du funderar på? Jag kanske kan svara på en del frågor? Eller talar vi riktig rädsla?

Zorn - Grattis till din dotter! Och beklagar rupturen... Det är så kort tid sedan din ruptur att det inte går att sia om framtiden ännu baserat på hur du känner nu. Så ha förtröstan även om det kanske känns hopplöst just nu. Det tar lång tid, men det blir bättre!! Några råd på vägen:

* Undvik alla preparat som påverkar tarmen. Använd istället Lactulos som är "ofarligt" och mycket effektivt. När du blivit lite tryggare i sitationen så kan du börja trappa ner och istället prova 2 rejäla msk psylliumfrön i ett stort glasvatten (ska svälla i minst en timme före intag). För mig var det en stor milstolpe första gången det ploppade i toaletten efter rupturen. Konstigt att man skulle vara glad för en sån sak.. ;)
* Om det svider och du känner dig svullen i såret så kan man dränka in en kompress i alsollösning (inte sprit) och gå/ligga med den en stund mellan skinkorna. Det är avsvällande och hjälper till att hålla rent.
* Toalettbesöken kan kännas som att bajsa taggtråd ett bra tag. Pga att man håller magen i bra trim (viktgt att inte blir förtoppad eftersom det är jobbigt och gör ont) under den tiden så vet man oftast när det är dags att gå på toaletten. Smörj in ett lager Xylocainsalva en kvart före toalettbesök så lindrar det litegrand.
* Se till att bli ordentligt undersökt i samband med återbesök. Nöj dig inte med ett samtal och en snabb gynundersökning.
* Lyft inte tungt! Börja träna bäckenbotten 2-3 veckor efter förlossningen. Om du känner trötthet i bäckenbotten efter en promenad så har du tagit i för mycket. Ta det lugnare nästa dag. * Ta med nåt att sitta på om du skulle bli trött eller tvingas amma när du är ute. Det kan vara obehagligt att sitta på hårda parkbänkar ett tag..

Laktulos är inte "ofarligt" om man är laktosintolerant, nyförlöst och har sfinkterskada; det vet jag av egen erfarenhet.

Det där rävgiftet blev jag rekommenderad att ta i upp till 3 månader så att jag skulle få ordning på magen. Men det blev bara oordning, minst sagt.

Jag fick första tiden med barnet förstörd pga det där rävgiftet för att kvinnokliniken inte ens klarar av att läsa överkänslighetsnoteringar i journalen innan de rekommenderar och delar ut läkemedel.

Jag är SÅÅ missnöjd med kvinnokliniken. Jag har varit där och klagat och de tycker inte ens att de var fel att jag fått Laktulos:
"Barnmorskorna har förstås läst i din journal och sett att du är laktosintolerant. Det är just därför som du fått Laktulos, för att du skulle få lite EXTRA fart på magen."
Detta får jag kastat rakt upp i ansiktet som om jag skulle vara dum i huvudet. Dessvärre blev jag så förvånad över denna bortförklaring att jag blev svarslös.

Spritza> Jag har gått 34 fulla veckor imorgon och känner inte av min ruptur alls. Graviditeten har inte på något sätt blivit påverkad av min sfinkter ruptur. Allt känns bra. Jag kan hålla gaser, urin och avföring lika väl som innan.

Jag syftade på att Laktulos är ofarligt i den bemärkelsen att den inte pvåerkar tarmarnas funktion vid regelbunden användning som exempelvis många lavemang gör. Till och med små barn med problematiska magar får Laktulos "utskrivet" till sig.

Dumt att det inte står i bipacksedeln att man ska vara försiktig med det om man är laktosintolerant.

Det är mest att jag är upprörd över den bristande vården och alla dåliga rutiner på kvinnokliniken, inte över dina välmenande råd.

Jag är van vid att om man meddelar en chef brister, så säger denna att de ska ta tag i saken och se till att inte problemen upprepas. Punkt slut. Diskussionen är avslutad.

Tar man sig tid att uppsöka kvinnokliniken för att klaga på vården, och mannen tom tagit ledigt från jobbet pga detta, för att kvinnokliniken ska bli bättre, får man urbota dumma bortförklaringar som svar. "Det är så här det ska vara."
Alltså kommer inga rutiner förbättras (och mötet var bortkastat).
Man tvingas som patient eskalera till anmälan för att de är så rädda för att bli anmälda att de inte kan tillstå att några fel begåtts.