Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!

Det gick bra hos kirurgen idag. Jag kommer att få inter stim behandlingen.  Kirurgen ska nu börja planera för ingreppet. En ssk från företaget Medtronic ska närvara vid behandlingen , de har materialet som behövs för ingreppet.

Jo, jag har problem med kisserie men då jag får behandlingen som jag skrev om i förra inlägget. Den behandlingen hjälper mot både urin-och analinkontinens.

Larki- När du säger skriver urin inkontinens menar du då att du läcker urin? allt detta uppstod efter förlossningen eller? Du verkar vara en jätte stark person. Jag är helt förkrossad över mina besvär går hos psykolog och kurator gråter i stort sätt varje dag. Jag hoppas verkligen allt ornar sig för din del.

Lilla näktergal- Jag känner av dessa falska trägningssignaler nästan hela tiden. Om du trycker mot din urinblåsa när den är något fylld så kommer du känna dig kissig då du slutar att tycka så försvinner känslan av att vara kissa. För min del så känner jag mig så kissig hela tiden. Jag vet inte längre hur det är att känna sig kissig på ett normalt sätt. Det var dock värre innan asså 3 månder tillbaka då jag aldrig kände att jag hade kissat färdigt även om jag hade det. Hur vet jag att jag tömmde blåsan? Jo, I början hade svårt att tömma blåsan så jag fick tappa mig själv. Då hade jag 180 ml kvar vilket är mycket (nivån som de accepterar är 100 ml). Efter att ha tappat mig själv i 3 dagar så var jag nere i 25-50 ml. De sa till mig att sluta tappa mig vilket jag gjort.

BettyBoop78: Jo, det stämmer. Mitt besvär med kisseriet blev värre efter bukoperationen dec 04.
Ja men det är väl bra att du kan gråta ut och visa dina känslor..
Jag däremot är dålig på det, jag har själv varit tyst om mina problem. Har inte orkat ta upp problemen, att prata om det å så.
Nu äntligen efter kuratorkontakt i september i år, kan jag prata och skriva om det som händer mig. Kuratorn har försökt få mig att förstå att jag inte ska skämmas över mina problem, att det är bra att man pratar omdet som jag har upplevt.
Jag skulle inte ha skrivit in mig på denna tråd om jag sett den tidigare ..för jag visste inte vad jag skulle säga/skriva.

Måste bara fråga..Hade någon av er hört talas om átt man kunde bli drabbad av sånt här, innan ni vart drabbad själva? DEt hade inte jag, men önskar att man hade vetat lite innan iallafall..

E det någon som vet hur vanligt det e att få fistell gångar mellan "fram å bak" efter en förlossning?

USCH! Tänk vad mycket som vi tjejer får stå ut med!
Det e väl endå tur att man e av det starkare könet..Skulle vilja se min sambo gå igenom nåt sånt här. HAHA!!

Jag hade läst lite i en gravidbok att detta kan hända vid förlossningen men det är inget man hört pratas om och på föräldrautbildningen sades inget om det. Så man trodde ju att det var jätteovanligt så därför oroade man sig ju inte för det. Blev ju som en chock efteråt..."vi måste nog sy det här på operation"...

Jag vet inte om jag hade hört att det kunde hända. Däremot så hade jag funderat på att det faktiskt kan hända att man spricker upp allting eftersom barnets huvud är rätt stort. Trodde dock inte att det skulle hända mig.

Det här med att sys på operation, jag tyckte att det var skönt att få höra att jag skulle bli ivägkörd dit just eftersom om man nu ska bli sydd öht är det bäst att bli det på op. Så det kändes väldigt tryggt!

De koder jag har på min förlossningsjournal är följande: 070.1 perianal bristning grad 2 , vaginal ruptur på 7cm.Samt 090.1 Rectovaginal ruptur av perianalbristning. Om suturer står det Inre- flertal, yttre 6 st suturer.
Min FV1 är ganska ofullständig ifyllt, ingenting skrivet om placentan.

Jag hade hört att detta kunde hända, och skojade med vänner om att eftersom jag hade så lätt graviditet så skulle jag få världens längsta förlossning och säkert spricka hela vägen bak.

Jaha...och så blev det =) Fast förlossningen var inte speciellt lång iofs, men det andra hände ju

Hallå! Vill bara berätta (mest för att jag själv är så lättad och ingen runt om mig verkar förstå varför eller vidden av det) att jag nu fått mitt andra barn med vaginal förlossning! Första gången sprack allt som kunde spricka i princip, men jag hade tydligen tur med opererande läkare...i juni födde jag en STOOR kille (närmre 5 kg) som hade legat över ganska länge och...inget hände!!! bara en pyttepytte bristning som inte ens syddes...när jag grät efteråt så var det nästan bara av lättnad...den plågsamma delen var över (hade ingen smärtlindring pga tidsbrist och ingen lustgas pga dålig syresättning hos bebben..) och det hade gått bra..."yes jag höll..." Trodde inte på det själv och ibland känns det fortfarande lite overkligt.

Tänkte bara skriva av mig detta! Hoppas att det är efter omständigheterna bra med er alla!!

/ kram mirresmamma