Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!

USCH!! JAg passar visst åxå in på den här tråden..Tyvärr!!

JAg fick mitt första barn Maj-06. Han låg "fel" och kom vid öppet (alltså med ansiktet uppåt och inte neråt som dom ska göra)
Efter 2½ timmes krystverkar så kom han tillslut, fast med tång, och fy vad jag sprack..
HAr besvär med att avföringen (små mängder men endå) och gaser kommer både fram ifrån och bak.
Det var tänkt att jag skulle opereras förra hösten, men det visade sej att jag var gravid igen, bara 5 månader efter första hemska förlossningen så var jag alltså redan gravid igen..Nervös men uppöver öronen glad så bestämmde jag mej fort att jag skulle föda med snitt (för aldrig mer en vaginal förlossning!!)
MEn ju närmare andra förlossniingen jag kom dessto mer osäker vart jag om jag kanske skulle prova föda vanligt ändå..Och det gjorde jag! Fick en drömförlossning, med 2 stygn och inga försämringar..
Nu i höst så ska jag opereras och förhoppningsvis bli av med bekymmren..Kommer dock inte att få föda vaginalt nå mer, men det e det ju värt, HELT KLART!

Macknow: Hurudan operation ska göras, om jag får fråga!
Va bra att du kunde göra en vaginal förlossning med ditt andra barn.
Jag skulle inte ha kunnat ha en vag förlossning andra gången, utan akut snitt. Jag tyckte det kändes väldigt konstigt efteråt efter snittet, drömde ngra dagar efteråt att jag skulle in på förlossning. Barnet vistades hela tiden på neonatal avd så jag sov ensam på förlossnings avd, Kanske jag fick konstiga drömmar av bara det.

Om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om vad et e för operation som ska göras, det enda jag vet är att dom ska ta bort fistell gången jag fått i mellanväggen..
MEn tyvärr så ringde läkaren från Umeå idag å berättade att dom inte kunde operera mej, så länge jag ammade och inte hade fått min första mens:( Hade visst nåt med läkningen att göra, och hormoner, jag som trodde att det enda som ev skulle kunna ställa till det när man ammade var narkosen och dom eventuella meicinerna som man får äta efteråt, men ack så fel jag hade!

PÅ min förlossnings journal så står det inte hur många stygn jag hade, och kurvan e inte heller "klar" ( det finns alltså inget slut på min kurva) men å andra sidan så var det ju inte dom som upptäckte hur illa det hade gått för mej efter förlossningen, utan det märkte jag själv ca 3 vecor senare..

Hade du LARKI opererats??

ja, stomiperationen 1 vecka efter förlossningen i början av april-03, sen stominedläggning i slutet av juli-03, fisteloperationer jan-04, februari -04 samt bråckop dec -04.
Nu väntar jag på SNS, inter stim behandling. Den enda behandling den kan ge mig alternativet är en ny stomi. Jag ska till läkaren nu på onsdag. Mitt humör är inte på topp precis för närvarande.

Alltså, man behöver inte läsa speciellt många inlägg här på familjeliv för att inse att kvinno- och förlossningsrelaterad vård inte verkar vara prioriterat.

Samtidigt klagar politikerna på att nativiteten i Sverige är låg och förundrar sig över att frekvensen planerade kejsarsnitt ökar.

melaqe: Finns det ingen O70-diagnoskod angiven på din FV 1-journal?

O70.2A: Perinealbristning av 3:e graden; partiell sfinkterruptur
O70.2B: Perinealbristning av 3:e graden; total sfinkterruptur
O70.3: Perinealbristning av fjärde graden

Seden borde det finnas en operationsberättelse där det står lite mer om bristningarna.

Macknow: Det var konstigt att du inte kunde göra operationen då du ammar samt inte haft din mens ännu.
Jag ammade och hade inte fått tillbaka mensen då jag blev fistelopererad.
Jag var även gravid under de två sista operationer utan min vetskap dvs jag hade ingen aning om att jag var gravid igen. Hade så mycket andra besvär så jag uppmärksammade inte graviditetssymptomen.

Kirurgerna måste ha kommit med andra rekomendationer vid op, nån annan förklaring kommer jag inte på fn.

Inte alls trevligt att få veta att man inte kan opereras då man ställt in sig på det.
Det finns otaliga besvikelser i svenska sjukvården, tyvärr!

Vet inte riktigt om jag hör hemma här..

Vad jag vet hade jag ingen SR men idag, nästan 10 månader efter förlossningen så kan jag fortfarande inte göra nr. 2 ordentligt, det spricker upp nånstans runt ändtarmsöppningen och gör vansinnigt ont :( blöder ibland med..

Gick i alla fall till MVC och de rådde mig att ta Xyloproct och smörja, hjälpte inte ett dugg blev ju bara kladdigt.. gick till husläkaren som gjorde en undersökning i tarmen och misstänkte anal fissur (spricka i ändtarmen), fick en salva med glycerinnitrat som jag provade men det hjälpte inte plus att jag fick fruktansvärd huvudvärk som biverkning.
Blev då remitterad till kirurgen där jag var för snart 2 veckor sen, där fick jag lavemang och sedan undersökte de mig med en lång slangkameragrej i hela tarmen *usch* och lämnade mig i ett rum med beskedet att det är inget fel på dig och vi kan inget mer göra, "du ska se att det snart går över om du har tålamod".

Tålamod?! har ju väntat i 9 månader sen stygnen ramlade bort men det blir ingen skillnad. Det gör inte ont när jag blir nödig så att säga men när det ska ut. Jag spänner mig inte och har inte bråttom på toaletten men ändå så läker det inte.. känns nästan som att dem kanske sydde neråt och för tajt??

Någon som känner igen sig eller vet vad jag kan göra??