• Wolfie

    Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!

    Hej på er tjejer!

    Det här är en tråd för oss som har fått sfinkterruptur vid förlossningen. Här kan vi prata med andra som råkat ut för samma sak, ställa frågor, stöta och blöta, peppa och framför allt prata, prata, prata!

    Det har funnits flera trådar om ämnet förut, och det här är som sagt en fortsättning på tidigare trådar, så jag hoppas att alla, såväl "gamlisar" från de gamla trådarna och nykomlingar, hittar hit!
    Länkar till tidigare trådar:
    I de gamla trådarna finns massor av information, scrolla igenom så syns länkar till olika undersökningar och avhandlingar som kan vara intressanta att läsa.

    Del 1: www.familjeliv.se/Forum-3-149/m9368420.html
    Del 2: www.familjeliv.se/Forum-3-149/m11502736.html
    Del 3: www.familjeliv.se/Forum-3-149/m14467826.html
    Del 4: www.familjeliv.se/Forum-3-149/m17515831.html
    Del 5: www.familjeliv.se/Forum-3-149/m20915805.html
    (i trådstarten på del 5 finns bl a tips på övningar och många länkar till informationssidor)

    En annan bra tråd att läsa:

    www.familjeliv.se/Forum-2-12/m15969983.html

    Hoppas som sagt att många hittar hit, så att vi kan peppa och stödja varandra, försöka svara på varandras frågor och dela med oss av våra erfarenheter. Ha det bra!

  • Svar på tråden Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!
  • strålöga

    Grattis 0Love0 !Trevligt att läsa om goda nyheter och inte bara elände..som denna helg annars varit är hos oss..

  • Lilla näktergal

    0love0: GRATTIS! Men det var väl för väl att du slapp sfinkter en tredje gång...modigt gjort att föda vaginalt igen.

    C LKPG: Jag har blivit garanterad kjesarsnitt nästa gång och läkaren sa att han kunde skriva in det i mina journaler om jag ville.

  • Nenne07

    Hej!

    Jag var på kontrollen efter 6 månader i förrgår och efter att jag pratat med läkaren som sydde ihop mig sade hon att hon inte behöver undersöka mig om jag inte vill eftersom jag mår så bra och aldrig har haft några besvär Känns såååå bra!

    Hon sade att rekomendationen för mig är kejsarsnitt vid en ny graviditet eftersom det läkt ihop så bra så vill de inte riskera att jag får en ny ruptur och att det kanske inte läker lika bra då. Jag fick en grad 4 men har aldrig haft några besvär så ni som nyligen fött och fått sr - det behöver absolut inte bli jobbigt och hemskt! Jag trodde mitt liv var slut för det var verkligen illa när jag läste förlossningsjournalen och förstod hur sjukt mycket jag gått sönder men som sagt...inga besvär alls.
    När jag var på vanliga efterkontrollen hos bm efter 8 veckor sade hon att om jag inte hade berättat hur mycket jag spruckit så hade hon aldrig kunnat se det. Så de har verkligen gjort ett suveränt jobb under operationen!! Trist bara att missa första dygnet med lilla tösen Jag fick nämligen lunginflammation under narkosen pga att jag kräktes för att de inte kunde få ner intuberingsslangen i halsen. Så jag fick ligga på uppvaket och andas syrgas och en massa annat jox utan sambo och dotter i ett dygn.

    Ville bara dela med mig av min solskenshistoria så att ni som behöver hopp får hopp!!

  • Lollipopa

    Hejsan alla!
    Jag var på min efterkontroll i förra veckan och allt såg bra ut med tanke på hur det såg ut efter infektionen som jag fick fem dagar efter operationen. Jag bara undrar om jag är ensam om att känna mig vanskapt där nere? Min gynläkare sa till mig att jag kan börja att "upptäcka" mig själv igen. Men jag kan inte förmå mig att göra det. Jag sitter med min spegel i handen och ser hur jag ser ut och bara gråter. Vet inte hur jag ska kunna låta min sambo se mig. Vill inte vara hans "monterdocka" och skrämma honom. Vet egentligen att jag kanske inte ser så konstig ut för honom eftersom killar i regel inte ser på en på det viset. Men jag mår så fruktansvärt illa av mig själv och vet inte vart jag ska börja. För som jag har läst här så måste man ju träna upp ärrvävnaden senast 6 månder efter det har läkt. Men hur ska jag klara det? Någon som känner/har känt det som jag? Tacksam för svar/L

  • Lilla Pruttan

    Lollipopa; jag känner med dig. Inte för att det kanske är nån tröst men du har ju fått nåt fint i allt elände - ett barn.
    Själv hade jag en mycket skicklig läkare som sydde mig, men däremot har jag bristningar på höfter, mage, bröst, lår... Inte kul att visa sig i bikini direkt...

  • Lollipopa

    Lilla Pruttan:Jo, klart jag är lyckligt lottad som fick ett friskt barn. Men det är svårt att acceptera vad jag fick offra. Har läst rapporten som jag tror wolfie la ut angående uppkomsten av förlossningsskador och min läkare gjorde fel hela vägen eftersom jag fick utstå både igångsättning, yttre tryck, sugklocka och tång plus att jag var värksvag. Sen till råga på allt så fick jag en infektion i operationssåret så alla stygnen gick upp och jag fick äta stark antibiotika i nästan 2 månader och nu måste jag då träna upp allt igen plus acceptera hur jag ser ut och det har jag jätte svårt för. Allt detta lidande bara för att man vägra ge mig snitt. Känns oerhört onödigt gjort. Kram/L

  • Lilla näktergal

    Lollipopa: Visst är det för jävligt att drabbas av sf och tillhörande komplikationer pga att de vägrade en kejsarsnitt. Jag är/var i samma sits. Tänk om jag fått kejsarsnitt då hade jag kanske sluppit nervsmärta resten av mitt liv. Så tänker jag ibland men det gör ju inte saken bättre precis, snarare blir man bittrare. Jag tycker att du ska kontakta KK och be om en remiss till en sexolog. De flesta stora sjukhus har sexologer. Hos henne får du hjälp att acceptera hur du ser ut och kanske få reda på att du nog ser ganska okej ut där nere. Hon hjälper dig och din man att så småningom komma tillbaka till sexlivet. Jag och min sambo går hos en sexolog och det har hjälpt oss mycket så jag kan verkligen rekomendera det. Lycka till

  • Trasten

    Hej alla, det är ett tag sen jag skrev här, men läser tråden till och från. Fick en sr grad 3 i december 05 när sonen föddes i stort sett på en krystvärk (ja, det gick snabbt när jag väl tog i). Har väl läkt bra, men känner mig otroligt svag i bäckenbotten. Är väl inte världsbäst på att knipa, men försöker komma ihåg det. Är nu gravid igen i v 17 och känner av min svaga bäckenbotten, men som tur är läcker jag inte avföring och urin. Men jag måste verkligen anstränga mig att knipa om jag nyser eller liknande, för att det inte ska komma en droppen.

    I alla fall ska jag till läkare för undersökning på måndag. Har pratat lite med bm på inskrivningen om snitt eller vaginal födsel nästa gång. Och på min bm låter det som att det är helt ok att föda vaginalt om man har läkt bra, men vill man ha snitt så går det att ordna. Få se vad doktorn säger...

    Skickar pepp-kramar till alla er med mycket värre rupturer än min.

  • loreleila

    Hej!
    Ska inte säga att det är roligt att se att det är fler än jag som har spruckit och fått sfinkterruptur, men det är skönt att man inte är ensam, om ni förstår hur jag menar!

    Jag hade hört att man kunde spricka mycket under en förlossning, men jag hade aldrig hört talas om begreppet sfinkterruptur innan min egen förlossning.

    Det är nu ett halvår sedan förlossningen och till en början trodde jag inte att jag skulle kunna gå ut och gå med bebisen i vagnen på ett år. Men jag läkte mycket fint och fort, men jag måste fortfarande jobba hårt med knipandet.
    Är det någon som har någon bra procedur/ tillfälle att knipa?
    Jag brukar komma på det varje kväll i tv-soffan och få jättedåligt samvete för att jag inte har gjort övningarna och knipa som bara tusan. Men man kanske ska fördela det lite över dagen, men jag tycker att det är svårt, man vill ju hellre gosa med bebisen!!!

Svar på tråden Tråd för oss med sfinkterruptur, del 6!