Min sambo har varit otrogen med vår granne!!!

Ojojoj, de lät inte alls roligt. Har tyvärr inga råd att ge eftersom jag inte varit i samma sits.

Jag hoppas att de löser sig på ett eller annat vis. Skickar iaf ett ton styrkekramar!

Jag hade nog kunnat förlåta min man om han bara varit otrogen en gång tror jag. Men det hade såklart tagit ett bra tag att bygga upp tilliten igen men om ni verkligen älskar varandra så tycker inte jag att detta är någon anledning att bryta.

jag vet hur du känner dig, jag har varit med om en liknande sak.Jag förlät min man eftersom han verkligen ångrade sig, vi flyttade och började om.. fick barn nr 2.Nu efteråt så kan jag tom påstå att vårat förhållande blivit mkt bättre,för några veckor sedan så gifte vi oss.Men skulle han vara otrogen igen så skulle han åka ut på engång!!!!!

Om din sambo vill fortsätta med dig och du med han tycker jag att du ska försöka förlåta honom,(inte lätt) och gå vidare.Flytta och börja om.Grannen skulle jag inte förlåta.... finns ingen anledning, eftersom ni ändå inte kan fortsätta vara vänner om du o din sambo ska vara tillsammans.

Jag hoppas allt löser sig för er,det finns inget ont som för nåt gott med sig! Många kramar från mig!

Jag skulle aldrig kunna förlåta otrohet, även om det "bara" hände en gång. All respekt skulle vara borta och har man inte respekt för varandra så finns inget kvar. Vilket svek! Du frågar hur man går vidare... Har inget svar på det tyvärr, jag tror inte att det går att gå vidare, jag skulle inte kunna det i alla fall.
Lider verkligen med dig! Hur fick du veta det förressten? Var det han själv som berättade det?

det är klart att man kan gå vidare, det är svårt. men man kan inte alltid välja den lätta vägen, klart det är smidigt o bara göra slut men det är inte alltid det bästa. allting är värt ett försök. det är alltid lätt för utomstående att bara säga att "du borde lämna han" eller " det går inte förlåta" men det är bara du som vet.
hoppas allting ordnar sig.

Jag skulle flytta långt från den kvinnan, och jag skulle inte förlåta killen..Men det är ju en helt annan sits du sitter i med barn och allt.
Var det bara en engångsföreteelse? Inga känslor finns? Kan ni flytta? Terapi? Vill man rädda förhållandet så ska det nog gå, men det blir nog svårt det där med tillit ett bra tag...

Tack för era svar!
Det känns som om vårt gemensamma liv är förstört!! Vet inte om jag kan gå vidare med min sambo eller om jag måste lämna honom, det får tiden utvisa. Men han ska få bevisa var han står, inte bara i ord utan även i handling. Jag hatar honom för det han har gjort mot oss! Jag har varit så lycklig med honom den sista tiden, jag trodde verkligen att det var vi, att vi var ett tätt team! Men han har grundlurat mig så totalt!
Jag fick reda på det genom att jag frågade rakt ut. Vi var nämligen över hos våra grannar, och det kändes så spänt, så konstigt! En känsla som jag inte känt förut. Så jag frågade min sambo varför det var så, och om han också kände att något var annorlunda. Då kom det sakta men säkert fram.....jag trodde inte jag hörde rätt! Vilken smärta, jag trodde jag skulle lägga mig ner och dö! Men jag lever, och jag är förbannad, ledsen och hatisk! Jag hatar dom båda!
Om hennes man vet eller ej vet inte jag, och jag orkar faktiskt inte bry mig just nu, skit samma. Det är deras problem. Jag måste iallafall leva vidare för barnens skull, de behöver mig! De ser och känner att det inte är bra här hemma, men jag kan inte förklara för dem vad som hänt.
Jag önskar att jag snart får vakna ur denna mardröm!
Jag har sånt behov av att skriva om det här nu, detta är min ventil i allt det här. Nästa vecka ska vi ha semester, vet inte om jag vill längre, jag vill bara fly! Jag som har sett fra,m emot och längtat såå efter semester, och vi har sen länge planerat att vi ska ut och åka med vår husvagn, men nu känner jag för att bara ta med mig barnen någonstans, utan honom! Han kan fan sitta här hemma och fundera på vad han har förstört, vad han håller på att förlora. Karljävel!

Skitsvårt. Vet vad du går igenom.. Men varför tar du inte barnen några dagar å husvagnen för er själva sen kan din man ta barnen å åka iväg några dar. _Så får ni tid för er själv å tänka osv vad ni vill i framtiden.

Åh fy sjutton så tråkigt. Synd att det ska vara så svårt att hålla snabeln i brallan.

Du måste vara oerhört sårad och ledsen just nu. Lurad av de två du litade på, förd bakom ljuset.
Ingen rolig sits alls. Att dessutom tvingas till semester, med den man sårats mest av, på ett litet utrymme.

Ta det varligt med varann, prata mycket och red ut vad ni ska göra. Just nu har ju mattan bokstavligen ryckts undan från under dina fötter. Din värld har ju nu rasat, han har ju vetat detta länge och måste förstå att du är chockad ledsen sårad. u name it.
Har ni möjlighet att få lämna barnen till någon släkting så ni kan prata?

Dumpa skräpet!!