Min sambo har varit otrogen med vår granne!!!

J3NNY: Vad tror du TS är? låter det som om hon förlåtit sin sambo?
Klart hon dumpar sin sk kompis först det är ju lättast. Jag lovar dig hon kommer alltid att hata sin sambo för vad han har gjort så du kan vara lugn han kommer inte att gå skuldfri i detta.

Anonym ovan

Just att TS skriver jävla hynda till tjejkompisen, men inget sånt till sin man..
Var mest det jag reagerade på!

Det är väl inte huset som varit otroget utan han och grannen. Huset är väl bar ett dött ting. Om något ska påminna dig om det som hänt så är det väl killen och grannen?

Har du aldrig varit med om det så är det verkligen omöjligt att säga... det där är alldeles beroende på fallet tror jag. Jag har varit med om det o innan trodde jag absolut att jag skulle förlåta om det hände. Jag försökte gå vidare o vi försökte tillsammans men ... det låg kvar hos oss, det gick aldrig att klara det sveket för min del tyvärr...
Jag trodde ALDRIG att det skulle vara så fruktansvärt som det faktiskt var !!
Fy faaaan, jag känner värken i hjärtat när jag tänker på det...

Hallå, nu får du lugna ner dig lite...

Förstört allt ha de inte gjort. Titta på vad som har hänt egentligen. De har brustit i förtroendet och haft sex. Det gör jävligt ont, jag vet men ALLT hänger inte på ETT samlag. Barnen huset och känslor finns ändå. Ställ krav på honom! Han har visat att han inte är att lita på och får ställa upp på att bygga upp förtroendet igen men det finns mer i livet än ett samlag. Jag förstår att det känns som att världen är upp och ner, en illusion och lögn att allt ni gjort är fejk men så är det ju inte. Fram till den dag du fick reda på det så var ju allt okej, skulle det här vara pusselbiten som visar att jorden snurrar åt andra hållet? Tror inte det. Försök ta dig samman och titta på vad som är bra och vad som är dåligt. Gör något åt det dåliga och behåll det som är bra.

Förstår dig verkligen,jag har varit med om samma för längesen. Min man var otrogen med en granne och vän (trodde jag). Det var så simpelt, ngt som jag när jag var liten läste om i Mitt livs novell, sen var jag med om det i min verklighet.Jag kunde inte förlåta honom, det blev skilsmässa, just detta att jag inte kunde lita på honom. Han visste allt om mig och vi hade upplevt verkligt jobbiga saker tillsammans och sen svek han mig. Det var så jobbigt.Och hon var naturligtvis inte längre min vän, alla visste utom jag, naiv som jag var.Också hennes man visste, det var i alla fall min man som berättade det hela.Så så pass mkt ryggrad hade han i alla fall.Vi skildes och sönerna skildes också åt, den äldsta fick bo med sin pappa och den yngsta med mig, så träffade vi den äldsta varannan helg. Där gjorde jag fel, jag skulle inte ha skilt sönerna åt.Lite klokare har jag blivit.

Hej!
Jag känner att jag måste dela med mej jag med.
Så här är det, jag och min sambo har gått igenom detta.
Han har haft ett dubbel liv under den större delen av vårat förhållande.
Det hela började med att vi träffades( jag blev kär direkt) men jag var medvetom om att han hade flickvän.
Vi kunde inte vara utan varandra!
Vi träffades regelbundet och utvecklade ett förhållande.
Min sambo började då att leva ett dubbel liv.
Ett dubbelliv som jag var väl medveten om. Jag bad min man att göra slut med sin flickvän och det lovade han. Tiden gick och på något sätt så blev han alltid tvungen att flytta fram det datum han hade bestämt då det skulle vara slut. Månaderna gick, liksom åren.
Efter nästan två år tillsammmans så flyttade jag in hos han. (han var särbo sedan innan)
Ca en gång i veckan så åkte han in till henne för att sova över hos henne.

Dom nätterna kunde jag inte sova.
Jag låg och grät mej igeom nätterna, med tankarna snurrande i huvudet.
Hur kunde jag utsätta mej själv för detta?

Min "sambo" är världens underbaraste! han tröstade mej och lovade att allting skulle bli bra. Han lovade giftemål och barn i framtiden då allt var över.

Idag 2,5 år senare så har den äntligen blivigt vi.

Vissa stunder så har jag otroligt svårt att glömma.
Men det måste jag för att gå vidare.

Ta hand om er!
<3

Urs jag gråter när jag läser detta, jag vet nästan hur du har det och för mig är otrohet det värsta sveket. Jag trode också att vi hade det perfekta förhållandet med två barn hus djur m m.. Men sen går min sambo och har sex med våran killkompis lillasyster på 15 år och han själv är 22.. Som tur är bor hon inte i närheten, så det är inte så troligt att jag ska träffa på henne.. Jagbehöver i alla fall inte flytta, men ibland har man ändå god lust. Jga kommer aldrig att lita på min sambo igen och aldrig gifta mig med honom heller. han har förstört aldeles för mycket i mitt liv för att alla såren ska läkas.. Men gör han om samma sak en gång till, då lämnar jag honom på en gång. Det värsta är att jag är gravid i vecka 15 och måste behålla barnet, jag hoppas bara att jag gör rätt. Tänk att karlarna inte kan fatta hur illa dom verkligen gör den dom är tillsammans med och att även barnen får lida för vad dom gjort.. Jag önskar dig all lycka

Bo kvar i huset, kasta ut din falska man och kofota hyndan... *s* Inte ska du behöva flytta från huset!! Jag hade aldrig kunnat komma över en sådan här sak.. När det är på tal om en fd VÄN han pippat på....??   Krävs nog många timmar i terapi om ni skall komma över detta.. Säg då sen att din fd vän flyttar och så flyttar det in en ny trevlig snygg kvinna.. Då är nog tankekarusellen igång igen..

Jag är av den sorten som inte skulle klara av att förlåta.. Förlåta eventuellt, men GLÖMMA? No way. Har en låt som du kan lyssna på:


">

Alltså; jag har INTE förlåtit min karl! Jag vet inte hur det ska bli med oss i framtiden, vet inte om jag kan bli lycklig med honom igen efter det han gjort, vet inte om jag kan förlåta! Men jag har starka känslor för honom, så jag måste försöka ge det lite tid och se vart det leder, om vi kan komma vidare tillsammans. Det är faktiskt upp till honom att bevisa ett och annat nu! Visst är han ett svin som gjort detta mot oss, det håller jag med om till 120%!!
Men henne, nä henne har jag inga starka känslor för så henne behöver jag inte fundera över om jag vill fortsätta ha en relation med eller ej. Hon är för mig en nolla, jag känner förakt för henne! Ja, de var två om detta och det är lika mycket bådas fel! Men ni förstår säkert skillnaden!

Ja, huset är "bara ett dött ting", men det är vårt hem också! Som vi tillsammans har köpt och inrett och renoverat, där vi har vår "fristad", vår trygga vrå! Och det huset står ca 100 meter ifrån det huset där den där kvinnan bor! Kan man ta med sig huset och ställa det någon annanstans? Jag gör det gärna isåfall, för här kommer jag aldrig känna mig lugn och harmonisk mer, med henne i närheten.

Genom att han hoppade i säng så förstörde han ALLT, ja! Han förstörde vårt förhållande, min tillit till honom, vår framtid tillsammans, eventuellt att barnen blir skilsmässobarn. Var det värt det för ett knull? Det är faktiskt inte jag som varit otrogen, det var han som fick kåtslag eller nåt..
Hur svartsjuk och misstänksam kommer jag vara efter det här? Det är inte kul för varken honom eller mig att jag hela tiden kommer undra, ska jag inte kunna åka bort några dagar utan honom, eller han utan mig?
Ja, vi behöver nog många timmars terapi om vi ska klara det här. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan, ibland känns det som om det vore enklast att bara skita i allting och flytta till en egen lägenhet. Att bo kvar i huset är inget alternativ, jag vill inte bo här och jag skulle inte ha råd att bo här själv.
Men jag ser också min sambos ångest och förtvivlan, och jag vill ju tro att det är äkta, men har svårt att lita på honom.

Vilken jävla soppa detta är!

Ni som varit med om liknande vet ju hur jävligt det är. Tack för alla era svar, även om en del av er tycker att jag överreagerar! Det är dock mina känslor, och dom kan ingen säga är fel. Vi är alla olika, och för mig är detta det största svek man kan råka ut för!

Om en stund kommer han hem från jobbet, vi får se hur det blir här hemma ikväll...
Det var allt för denna gången!
Kram på er, och återigen TACK för att ni finns och orkar läsa och svara!