Min sambo har varit otrogen med vår granne!!!

Anonym (sviken),hur har det gott, är du fortfarande på semester?

Varför får man inte säga samma sak som man menar?? det är bara ord?!
Antar att varje människa innser att an BÖR inte ha sex med grannen om man värnar om sitt förhållande till sin sambo.

Anonym (mot koppel) skrev 2007-08-03 12:29:10 följande:

Hej på er alla!
Jag är tillbaka från semestern nu, men vi ska åka iväg med husvagnen igen.
Jag och mina barn har varit iväg några dagar själva, och vi har haft det hur mysigt som helst! Naturligtvis har jag inte mått så jättebra, men jag har kunnat fokusera på barnen istället, och försökt lägga det här åt sidan. Min sambo ringde till oss ofta, han längtade efter oss och ville komma efter, men jag sa nej! Jag har behövt vara själv med barnen, och få lite andrum från honom, tänka lite. Min sambo är nog den som mår sämst över det här just nu, han vet ju inte heller hur framtiden kommer att bli efter det som hänt...
Nu är vi som sagt hemma igen, och vi har två veckors semester till. Vi har bestämt att åka iväg tillsammans nu, vi ska åka neråt Småland, gå på High Chaparall med barnen, och försöka ha lite kul tillsammans.
Någon närhet från mannen klarar jag inte ännu, jag börjar bara gråta när han kramar mig eller försöker närma sig mig. Jag håller honom på avstånd, för att inte bryta ihop! Prata med varandra kan vi dock göra, och det är skönt.
Men hur mycket han än visar sin ångest och bedyrar mig sin kärlek, så har han ändå svikit mig så grymt, så jag vet inte hur jag ska kunna lita på honom igen, även om jag faktiskt vill kunna göra det. Hur som helst så älskar jag karln, fast jag hatar det han gjort!!! Hur fan kunde han??
Hur gör man? Jag tror vi måste försöka få tid hos en familjerådgivare, vi behöver hjälp om vi ska klara det här.
Grannen då? Jo, de är hemma igen nu, och jag undviker dem som pesten!! Ännu vet jag inte om han vet nåt, men när jag finner styrka, och när jag får tillfälle, ska jag prata med honom om det här.
Våra barn har förstås märkt att allt inte är som det ska här hemma, men jag har förklarat för dem att vi är lite osams just nu, men att det kommer att bli bättre. Och så har jag varit noga med att säga att det INTE är deras fel, det är vi vuxna som ställt till det och det är vi som inte riktigt är "överens".

Ibland känner jag mig så stark, och tänker att det här klarar vi nog av, tillsammans. Men så kommer stunder då jag känner sån ilska, förödmjukelse och frustration, och jag vill bara gråta! I dom stunderna känner jag mig säker på att jag inte kan leva vidare med min karl!
Vi har kommit överens om att låta semestern gå, och göra det bästa av den. Sen får vi prata igenom hur vi går vidare. Att bo kvar här känns för mig just nu helt omöjligt! Jag vill inte vara hemma här, det känns obehagligt! Hennes barn är ofta här, och våra barn hos dem. Allt känns jättekonstigt, overkligt, som om ingenting har hänt..., men det har det!
Ojojoj, vi får se vad som händer....fortsättning följer!

Tack för alla era svar och ert stöd! Ha det gott där ute i solen!

Det där med familjerådgivn tycker jag låter mkt bra.Ha en skön semester båda två med barnen nu...

har du pratat med henne? hennes man lär ju få reda på det också, och han blir säkert inte heller så glad på sin fru...
han lär ju udra varför du inte pratar med dom, och det lär ju komma fram tillslut.
jag skulle iallafall säga pp den vänskapen. och ev försöka rädda "mitt" äktenskap. för det är ju viktigast med tanke på era barn. om jag vore du skulle jag nog vilja flytta ifrån området, så man slapp se grann kärringen.
förstår du inte vill se din sambo knappt. hoppas ni två löser det så ni kan gå vidare, om ni förtfarande älskar varandra så klart!

Du låter så stark, även om jag kan förstå att du kanske inte känner så.
Bra att du tar kontrollen. Gör det du vill för att du ska må bra. Det kan vara bra att inte kliva in i offerrollen utan vara den som tar makten.
Konfrontera henne när du känner du vill, låt henne inte få bli viktig i ditt liv och därmed styra det. Lev ditt liv som om hon inte finns och jobba på med relationen med sambon.
Att prata med en utomstående på familjerådgivningen låter som en god idé, men jag föreslår att du tar kontakt med en kurator och pratar med denne ensam, utan sambo. Om du känner du vill bena ut och veta hur du ska agera i olika situationer.'

Kramar om.

Anonym (vi får/har) skrev 2007-08-01 13:17:15 följande:

Ts fy fan vilken sits, smärta!

Kom bara på att tänka att det är inte helt riskfritt att låta hennes man få veta, nu vet ju jag inte vad han är för typ men man är ju sig själv närmast och jag vet att om det var jag som var hennes man så skulle jag gå berserkagång över honnom, och dom skulle få problem att lappa ihopp honom på akuten. sedan skulle jag nog elda upp huset dom knullat i, och kastat ludret i närmsta kärr.

tänk på det.

Eftersom TS och hennes sambo verkade leva i ett "monogamt förhållande" så är det ju en hemsk sits.

Men att anta dagens normer med monogami som lag och ordning tycker jag är att ta i.

Någon skrev innan i stil med att "man vet väl själv att man inte bör ha sex med andra än sin sambo... "
Det är bara ett antagande utifrån dagens rådande norm. Inget annat. Det är också det enda alternativet vi får presenterade för oss när man pratar om strukturer i samhället: tvåsamhet mellan man och kvinna.

Däremot lider jag med TS och hade antagligen själv varit i upplösningstillstånd om det hänt mig.

Jag skulle aldrig nånsin kunna lita på honom igen.
Varje gång han var sen eller jag inte visste var han var så skulle jag bli orolig och undra om han gjorde det mot mig igen.
Han har trampat över gränsen och det kommer aldrig att bli som förut.
Det var hans VAL och han gjorde det valet trots att han visste att det innebar att han skulle kunna förlora dig.
Jag tycker det säger en hel del...