Jag med! Hatar veckan före BiM alltså. Jag har en pms som går till historien och när den når sin kulmen (=mensen kommer) så mår jag så jäkla illa och har sådan mensvärk att det, i kombination med sorgen, nästan knäcker mig. Så jag vet precis hur det känns!
(Föga tröst, jag vet )
Jag är så ledsen för vår skull, och för er skull, och för alla andra som sitter i samma båt som oss. Fy fasen vad livet är orättvist! Just nu väntar sambons lillebror och tjej deras andra barn till midsommar. Vi började försöka samtidigt som dem, när de snabbt blev gravida med nummer 1. Det är drygt 3,5 år sedan. Ibland när jag tänker på det blir jag så bitter att jag nästan skrämmer mig själv. Och arg på livet!
Förlåt att jag öser ur mig här. Men jag är i obalans idag... och jag tummar så knogarna vitnar för oss nu. För nu måste det snart vara vår tur!