Jag vill inte ha 3 pojkar...

Jag vet inte vad jag ska skriva.. har så svårt att hitta orden. Men jag vill i alla fall säga att jag blev djupt berörd av din historia. Och samtidigt så oerhört imponerad av att du ändå finns här, och inte har fastnat i missbruk eller andra destruktiva beteenden.

Jag önskar av hela mitt hjärta att inget barn skulle behöva ha den uppväxt som du har haft. Livslotteriet är så orättvist. Jag vet ju att jag ingenting kan göra för dig. Det som har hänt har hänt, och jag förstår att du mår dåligt av din uppväxt även som vuxen. Men jag hoppas ändå att du snart ska börja må lite bättre. Jag tycker verkligen att du förtjänar det. 

Kram
P

Du ska vara tacksam som fått tre underbara söner som du har chansen att fostra till tre underbara omtänksamma unga män som i framtiden kommer värna om den kvinna de hittar i framtiden och vill leva och tar ansvar för de barn de sätter till världen. Det är ditt ansvar att guida dom i livet och visar du dom att kvinnor hatar män kommer de växa upp med ett kvinnoförakt som deras mor skapat hos dom. Det är du som väljer hur du vill forma dina söner, de barn du satt till världen och har skyldighet att guida. Eller så blir du lika kass som din odåga till far som sket i sin dotter som satte så djupa sår i henne att hon inte kan se vitsen med sina söner.

Det verkar ju som att naturen hade en poäng när den gjorde dig barnlös! Så fruktansvärt bortskämd!!!

Först ska jag bara säga att mitt nick valde jag när jag svarade på en annans persons inlägg. 

Men till dig ts vill jag säga att jag förstår att du har saknat en pappa under din uppväxt. Jag har också stor förståelse för att du har önskat dig syskon. Inte heller är det svårt att förstå att du känner stor sorg över att din mamma gick bort i förtid och att du även har mist din mormor. Särskilt med tanke på att de verkar vara de enda släktingar du hade.

Men jag tror att de är de här sakerna du behöver hjälp med att bearbeta. Jag tror att de på något sätt ligger i vägen för dig när det gäller att glädja dig åt de söner du har, och den son du ska få. För däremot är det INTE synd om dig som ska få din tredje son.

Det finns så många människor som aldrig får lyckan att hålla ett litet knyte i sina armar. Så många människor som kämpar med IFV efter IVF. Som längtar sig blå efter ett enda levande barn. Men som aldrig får något annat än stora skulder eftersom de fått ta lån för att ha råd med alla sina fertilitetsbehandlingar.

Jag har ett sådant par i min bekantskapskrets. Jag ser hur de kämpar, och jag kan lova dig att könet är det sista de bryr sig om. De vill bara ha ett eget, levande barn. Eller är deras lidande ingenting värt bara för att de haft en pappa och syskon under sin uppväxt? 

Själv har jag ett enda barn, en son. Egentligen skulle han ha haft en storebror, men honom miste jag under graviditeten. Aldrig, aldrig, aldrig har jag brytt mig om vad som finns mellan benen på mitt barn. Han är så oerhört älskad, och det finaste jag vet.

Och så borde du också tänka om dina barn ts. Du skriver att de inte vet hur du känner, men barn förstår mer än du tror. Så både för deras och din egen skull tycker jag du ska söka kvalificerad hjälp för ditt mående. Då kan du bli den mamma du vill vara, och den mamma dina barn förtjänar. 

Lycka till!

Först ska jag bara säga att mitt nick valde jag när jag svarade på en annans persons inlägg. 

Men till dig ts vill jag säga att jag förstår att du har saknat en pappa under din uppväxt. Jag har också stor förståelse för att du har önskat dig syskon. Inte heller är det svårt att förstå att du känner stor sorg över att din mamma gick bort i förtid och att du även har mist din mormor. Särskilt med tanke på att de verkar vara de enda släktingar du hade.

Men jag tror att de är de här sakerna du behöver hjälp med att bearbeta. Jag tror att de på något sätt ligger i vägen för dig när det gäller att glädja dig åt de söner du har, och den son du ska få. För däremot är det INTE synd om dig som ska få din tredje son.

Det finns så många människor som aldrig får lyckan att hålla ett litet knyte i sina armar. Så många människor som kämpar med IFV efter IVF. Som längtar sig blå efter ett enda levande barn. Men som aldrig får något annat än stora skulder eftersom de fått ta lån för att ha råd med alla sina fertilitetsbehandlingar.

Jag har ett sådant par i min bekantskapskrets. Jag ser hur de kämpar, och jag kan lova dig att könet är det sista de bryr sig om. De vill bara ha ett eget, levande barn. Eller är deras lidande ingenting värt bara för att de haft en pappa och syskon under sin uppväxt? 

Själv har jag ett enda barn, en son. Egentligen skulle han ha haft en storebror, men honom miste jag under graviditeten. Aldrig, aldrig, aldrig har jag brytt mig om vad som finns mellan benen på mitt barn. Han är så oerhört älskad, och det finaste jag vet.

Och så borde du också tänka om dina barn ts. Du skriver att de inte vet hur du känner, men barn förstår mer än du tror. Så både för deras och din egen skull tycker jag du ska söka kvalificerad hjälp för ditt mående. Då kan du bli den mamma du vill vara, och den mamma dina barn förtjänar. 

Lycka till!

Alltså jag har läst sådana här trådar oändligt många gånger, men du är en av dom som sticker ut på ett negativt sätt.
Du äcklar mig!
Vad säger du om att vi alla hoppas att du förlorar barnet så snabbt som möjligt?

Jag förlorade mitt barn i vecka 20. Jag fick hålla i barnet och ja smärtan kan jag inte beskriva.
Jag ville bara dö själv.
Så håll truten och njut din otacksamma människa.

Förstår TS. Barn skaffar de allra flesta för sin egoisms skull. Man har livsdrömmar, önskningar, förhoppningar... en bild av hur livet ska vara. Barn ska uppfylla en del av dessa behov och drömmar, och det kan vara allt från upplevelsen av föräldraskap som är viktigt till att få barnbarn och slippa sitta ensam på ålderns höst. Alla har sina skäl till varför de skaffar barn. 

Jag vill också ha en flicka. Det är inte främst för att "jämföra snippor" som nån skrev. Pojkar har 4 ggr högre risk för autism, 8-10ggr högre risk för adhd och andra bokstavsstörningar. De är genomsnittligt aktivare, vildare, mer energiska och mer aggressiva än genomsnittliga flickor. Förnekas ofta (gärna med anekdot från någon som känner en lugn och pysslig pojke) men syns tydligt i forskning kring barns lek, riskbeteende, våldbenägenhet, skolresultat, kriminalitet, bilkörning, mäns resp. kvinnors prioritering av pengar etc. Vidare blir ca 85% av svenska kvinnor mödrar men bara ca 70% av männen blir fäder (SCB). Vill man ha barnbarn ger en dotter högre sannolikhet för det. Dessutom med högre sannolikhet för en tät relation, inte minst om barnbarnets föräldrar är skilda eller aldrig varit tillsammans. En dotter kan dessutom få barn genom insemination om hon är homosexuell eller inte hittar rätt partner. 

Ganska rationella skäl mao. Att det sen dessutom är roligare att handla flickkläder är en bonus.

Efter att ha läst din trådstart och dina inlägg därefter undrar jag om det var betong i din sandlåda när du var liten.........

Stackare ts. Själv har jag en pojke och en flicka :) vår familj är välbalanserad och lycklig. Tycker verkligen synd om alla som inte får uppleva det.

Min kompis har 5 pojkar, hon önskade sig en flicka någon gång men fick ingen.