Jag vill inte ha 3 pojkar...

Kära vuxna människa. När någon mår dåligt så säger man saker som man säkerligen inte menar..... Tänk lite om det går.

Det är djupt oroväckande att du förstår så lite om vad små barn uppfattar.....

Nejdu. Såhär kraftigt dysfunktionella tankar är inget som går över av sig självt. Du behöver professionell hjälp NU. De där "många åren" som du talar om är extremt viktiga år för dina barns grunläggande utveckling som aldrig går att ta igen. De ska inte behöva växa upp med nån diffus magkänsla av att vara besvikelser.

Om du menar det du säget att du älskar dina barn har du en skyldighet att söka hjälp.

För mig är ditt inlägg oerhört provocerande, 
Lite perspektiv tack.
Du vill inte ha 3 pojkar, bra, skaffa då inte tre pojkar,
Jag skulle göra vad som helst för en pojke, att få ha honom här hos mig igen.
Jag skulle ge bort allt jag äger, överlämna mig själv till is som kanonmat, vad som helst som än krävs för att få tillbaka honom.
Men jag kommer aldrig få den chansen.
Imorgon begraver jag min son. 
Och mitt liv är i spillror, aldrig ska jag bli hel igen.

Och du gnäller för att du har 3, passa dig så du inte får som du vill.
För värre smärta än att mista sitt barn finns inte. 
Perspektiv damen. 

Helt ärligt sådana som du borde inte få ha barn. Det är inte bara så att du med glimten i ögat skull tycka att det hade varit lite roligt att få en tjej med, utan du kallar det för otur att du får en tredje pojke. Du önskar bort ditt ofödda barn! Du totalratar dina två livs levande söner. sådana som du skulle helt ärligt inte välsignas med BARN. För det är ett barn man får när man skaffar barn, inte ett KÖN. Stackars dina barn. 

Tack. Jag kommer komma över detta.

Jag håller helt med dig. Fruktansvärt att prata om att hon drabbats av alla hemskheter och nu till och med en tredje pojke! Helt sjukt. Stackars barn. Jag fattar inte heller för det är verkligen inget mer önskvärt eller speciellt med en tjej. För mig är det helt obegripligt! Sådana som hon borde helt ärligt inte välsignas med att få barn. Hur kan man rentav önska livet ur sitt barn. Hon kallar det otur och det hon skriver som sina livs levande söner är hemskt.

Vi har 3 underbara pojkar här hemma, och visst hade jag en liten önskan om att få en dotter men vi har fått 3 friska underbara pojkar som jag älskar mer än nåt annat. Och jag är så jävla less på alla som tycker synd om oss bara för att vi fått 3 pojkar för jag är lika lycklig och tacksam över alla 3 oavsett kön för när vi bestämde att vi ville ha barn va det ett friskt barm vi önskade oss inte ett visst kön! Att gång på gång höra "synd att det inte blev en flicka den här gången men ni kan ju alltid försöka än gång till" gör mig så jävla ledsen är mina barn mindre värda bara för att de enligt andra personer har fel kön?!

Men shit, ts!

Du är bara för mycket. Inte ofta jag öht bryr mig om sådana här trådar men alltså.... nä.... sanslöst....!

Du kallar det att du har "otur". Samtidigt säger du att du har två barn och en till på gång. Och dessutom resonerar du att 100 000 kr inte är mycket pengar. Du har en man, ett fint hem (uppenbarligen), ditt drömjobb och väldigt god ekonomi (och en barnflicka!).

Du måste ju förstå att du retar gallfebern på flera personer här genom att bara skriva denna tråd.

Visst, i din värld skulle du ha allt du någonsin drömt om annars har du "otur". Men livet funkar inte riktigt så. En del får nog "Allt" men det är nog mest tolkat från andra människors syn. Du behöver skaffa ett perspektiv på livet. Man kan helt enkelt inte må bra med ett sådant resonemang som du har.

(För övrigt är det nog inte så konstigt att din son blir "bråkig" när du följer med på aktiviteter. Han känner nog av dina känslor ganska tydligt.)

Vet du, du är inte liten längre. Man har drömmar som barn. Det var naturligt för dig att drömma om en pappa och att önska dig ett syskon. Jag vet inte varifrån drömmen om en dotter kom, men kanske att du kände att du skulle vilja ha en flicka som du själv, och ta hand om henne på det sätt du önskat att någon tog hand om dig. För att kompensera dig själv, och göra om din barndom genom henne.

Som sagt, nu är du vuxen. Ditt förflutna har gjort dig till den du är idag, och du har dina erfarenheter med dig i bagaget, på gott och ont. Man vill att drömmar skall slå in. Du visste att din dröm om en pappa eller ett syskon inte skulle bli verklighet, men har lärt dig leva med det. Lärt dig leva med att inte allt blir som man önskar. Nu är det dags att du lär dig leva med att du inte heller får någon dotter, och att det aldrig var meningen att just du skulle få det.

Ibland önskar man något så mycket att man inte ser att den önskan kanske inte är till det bästa. Man önskar något man inte kan få, för att det ibland är lättare att tro att allt skulle bli bra då. Istället för att se det man faktiskt har. I drömmar kan man fly verkligheten en stund. Sedan är det dags att vakna och se att det finns en mening med saker och ting. För dig har livet varit tufft och du önskar saker du inte kan få. Kanske vågar du inte öppna ögonen och se på det du har, av rädsla för att bli besviken, fast du egentligen vet att du fått det bästa man kan tänka sig.

En pappa är säkert bra i många fall, men det är inget man inte kan leva utan. Många växer upp utan sin pappa men får ett bra liv ändå. Varför inte du? Om du haft din pappa kanske det skulle varit ett sämre alternativ. Han kunde varit våldsam, alkoholist, spelberoende, eller allmänt ointresserad av sitt barn. Kanske drömmen om en pappa är bättre än en riktig pappa i vissa fall. För i drömmen kan man göra det precis så som man önskar.
Ett syskon hade möjligtvis varit bra för dig. Eller så hade ni inte fått ut något bra av varandra. Eller så hade du sett din lillebror/lillasyster bli narkoman och du kunde inte göra något åt det. Eller så hade ni två haft glädje av varandra, precis som i din dröm. Men drömmar är bra för man kan styra själv hur det är. Verkligheten är inte likadan. Ett syskon hade inte gjort att du mått bättre just nu. Ett syskon hade inte varit bättre för dig än att du hittat en man att dela livet med. Ett syskon hade inte varit bättre än att du lyckats få tre barn. Hade du fått välja - skulle du då välja ett syskon, men leva utan man och barn? Kanske. För i drömmen är allt perfekt. Verkligheten är så bra man väljer att se den.

En dotter var din dröm. En perfekt dröm. Det är dags att släppa taget om barndomen och ta klivet in i vuxenvärlden, och se att det går bra att ha kvar drömmarna, men inse att de bara är en film/teater och att det du ser inte är verkligt. En dotter kan inte få dig att må bättre än vad dina söner kan få dig att må. Om du tillåter dem.

Se vad du har. Ta vara på det. Som barn ville du vissa saker, men livet ändras, man växer och mognar, drömmar förändras. Låt dina drömmar komma till ro, och se dig omkring. Du kommer upptäcka nya saker, och en dag kommer du känna att du lever och mår bra.