Jag vill inte ha 3 pojkar...

Och allt som flickor kan råka ur för då? Och som är högst troligt att hon råkar ut för? Blundar du för det? Vad säger statistiken om ätstörningar och självmord? Vad säger statistik om vilka som är brottsoffer? Hur många kvinnor lever i misshandelsförhållanden? Hur många kvinnor blir mördade av sina män? Andelen mobbade flickor i skolan? Samhällets hets på smalhet drabbar vilka?

För att inte tala om kvinnosjukdomar som pco, endometreos, vestibulit, äggstockscancer, livmodercancer, bröstcancer.

Alla livslånga komplikationer av att föda barn. Inkontinens, oförmåga att ha sex efter förlossningen, förlossningspsykos .

Könssjukdomar och infertilitet. Etc etc etc....

Säker på att du vet vad du önskar?

Så många fördömande människor det finns som har svårt att försöka förstå. Inte undra på att världen är som den är. Är det så svårt att se smärtan bakom ts ord och vad det betyder och grundar sig i? Om man tänker liiiite längre? Hon sörjer inte sina pojkar, hon sörjer flickan hon aldrig kommer få. Sådana här känslor är inte ovanliga, tvärtom ganska så vanliga. De flesta erkänner det inte och hycklare finns det gott om dessutom.

Självmord - män är mer än dubbelt så benägna som kvinnor. Beträffande våldsbrott så utövas det till 95% av män och män utgör 80% av alla våldsbrottsoffer. Män utgör 2/3 av alla som mördas. Mobbning: lika andel pojkar och flickor. Ungefär 7-8% av alla i skolan mobbas utan könsskillnad. Smalhetshets drabbar mest tjejer men då finns ju annat som mest drabbar killar, machokultur, droger mm. Sjukdomar drabbar båda könen, det är ju bara män som får prostatacancer tex. Generellt så lever män kortare, och för tidigt födda pojkar överlever i lägre grad än flickor och får fler skador. Biologiskt är flickor det starka könet. Socialt är de det svaga könet.

Men det spelar inte så stor roll. Frågan är vad som är viktigast för mig när jag väljer att bli förälder. Vilka chanser som väger tyngst och vilka risker. Risken att min dotter blir mördad av sin man är otroligt låg (17 kvinnor per år) mot chansen för barnbarn som är mycket hög (85%). Fick jag välja mellan ett barn med X risk för adhd och 85% chans för barnbarn och ett barn med 10X risk för adhd och 70% chans för barnbarn så väljer jag det första helt enkelt :) Hade det första varit en pojke så hade jag valt det men nu är det en flicka. 

Ts jag har väninnor i liknande situation... 
Mitt råd är bara att skapa de banden du vill ha med dina gossar, Lev livet precis som om könen varit flickor? Skapa de barnen du vill ha med dina o deras personligheter o egenskaper? 

Ts jag har väninnor i liknande situation... 
Mitt råd är bara att skapa de banden du vill ha med dina gossar, Lev livet precis som om könen varit flickor? Skapa de barnen du vill ha med dina o deras personligheter o egenskaper? 

Fast jag kan förstå känslorna. Jag har tre barn, två pojkar en flicka. Och fått höra "men nu är ni ju klara, nu har ni ju en av varje". Och när trean kom så förfasade många - varför skulle vi ha en till när vi har "en av varje" och en pojke dessutom. Wtf vi ville ha BARN. Det finns de som inte tänker sig för, eller som lägger sina egna värderingar på andra.

Jag älskar varje enskild individ i vår familj. Jag blir ledsen för mina söners skull om det kryper fram till dem att andra resonerar så här.

Vad säger att hon vill leva det liv du anser att hon ska leva? Det kanske är dina söner som ger dig barnbarn och inte döttrarna.

Och hur man än vrider på statistik så kan du ändå bli den drabbade föräldern. Hur du än gör kan ditt barn bli en av de drabbade i statistiken oavsett könet. En dotter med dyslexi, kromosomfel, förlossningsskada, adhd eller whatever. Könet är ingen garanti för varken det ena eller det andra.

Jag har både och. Det var väldigt svårt. Det tog mer än 10 år att få första graviditeten.

Jag får väldigt ofta den här reaktionen när jag berättar att jag har en pojke och en flicka: "Åh, vad kul det måste vara att ha en av varje sort!" eller "Åh, jag har tre vuxna pojkar (!), jag önskar att jag hade en dotter som jag kunde gå och shoppa med!".

Då vet jag inte vad jag ska svara. Jag ler väl fånigt och går över till nästa ämne... Inte därför att jag blir illa berörd, utan därför att jag helt enkelt inte förstår resonemanget.

Mina barn av olika kön är så olika varandra till personligheten att könet är den minsta skillnaden! Jag tror mycket väl att sannolikheten blir större att jag i framtiden går ut och shoppar med min son och tar med min flicka på träning i amerikansk fotboll... Det ska bli spännande att se hur de utvecklas och vad de vill göra när de blir äldre. 

Innan jag fick barnen hade jag en tanke om att det skulle vara väldigt kul att ha en flicka för att hon kunde ärva mina klänningar och leksaker. "Sure!..." Hon har aldrig kunnat ha mina kläder - hon är för kraftigt byggd och som baby kräktes hon hela tiden, så det var inte lönt att sätta på henne något fint. Oftast hade hon mjukisbyxor och bar överkropp... Vem som blir intresserad av leksakerna återstår ju att se. Hittills är det bara sonen som leker med dockorna.

Har ni tänkt på hur mycket fördomar det finns i vårt samhälle och vilka kommentarer man kan ställas inför av ytligt bekanta (eller till och med obekanta) personer när man berättar vilket/vilka kön ens barn har!

Att ha barn av olika kön verkar vara ett slags social prestige, det är mitt intryck. Det finns många schablonartade, och i dagligt umgänge fullt accepterade föreställningar, om vilken framtid som väntar en pojk- respektive flickmamma.   

Min barndomskamrat har tre pojkar och fick en sladdis. En flicka. Tidigt förstod de att hon inte var som andra.

Josefine mår idag bra och heter numera Gabriel. Könsbytet var det bästa han gjort.

Har alla dessutom glömt begreppet "pappas flicka"? Ni vet pojkflickan som klättrar i träd på förskolan, snickrar och meckar bil med pappan. Ogillar klänningar, rosa och flickigt och helst klär sig i gympabrallor och keps. Tränar fotboll i högstadiet och läser till ingenjör eller läkare.

Och omvänt.. Killar som helst leker med flickor och dockor. Gärna bakar och lagar mat med mamma. Spelar något instrument som piano eller fiol. Ogillar teknik. Har kanin. Gillar inredning och mode/design. Jobbar gärna med kläder. Går tillskärarlinjen .

Klyschor javisst men verkligheten i många familjer.