• Anonym (3 pojkar)

    Jag vill inte ha 3 pojkar...

    Jag är gravid med pojke nr 3. Jag vet att jag kommer få så mycket skit nu men jag vill ha en flicka.

    Nästan alla tjejer vill ha en tjej och det är så himla orättvist att jag aldrig kommer få en tjej. Det ligger så himla mycket mer bakom än vanlig önskan om en tjej. Jag växte upp med en ensamstående mamma. Jag har ingen pappa el syskon. Den enda släktingen jag har haft är min mormor. Både min mamma och min mormor är döda nu. För 10 år sedan började jag och min man försöka få barn och självklart med min tur så kunde vi inte få barn naturligt. Första pojken föddes efter första ivf försöket. Vi fick ett ägg till frysen som vi satte in några år senare som misslyckades. Vi gjorde en till ivf som funkade och vi fick vår andra son och vi fick ett ägg till frysen. Vi skulle eg inte ha fler barn men min längtan efter en tjej blev för stor så vi satte in det sista ägget och även det funkade. För några veckor sedan fick vi reda på att det är en till kille. Jag trodde verkligen inte att jag kunde ha mer otur än vad jag redan haft. Det är 4 % som växer upp utan pappa, 6 % som inte har några syskon, 10 % som inte kan få barn och 14% som får 3 pojkar. Varför ska allt drabba mig. Jag kan inte relatera till mina pojkar för jag har aldrigt haft någon av det motsatta könet i mitt liv. Jag har inget gemensamt med de. De är sjukt pojkiga och jag har alltid varit väldigt tjejig. Hade jag vetat detta så hade jag aldrig skaffat några barn över huvudtaget.

  • Svar på tråden Jag vill inte ha 3 pojkar...
  • Anonym (Myra2)
    Ego Lovers skrev 2016-02-29 23:29:17 följande:
    Nej mammor och döttrar har inte mer gemensamt än vad man skapar sig med en kompis faktiskt. Tänk den som får en tös som älskar hockey och mamman önskade sig en docksöt liten prinsessa sOm hon kan prata smink och mode med. Allt sitter i personligheten inte i könet.
    Anekdoter. Visst finns tjejer som lever för ishockey och att meka med bilar men det vore en överdrift att säga att det är större sannolikhet för sådana intressen om man får en dotter.
  • Anonym (Öh)
    Ego Lovers skrev 2016-02-29 23:29:17 följande:
    Nej mammor och döttrar har inte mer gemensamt än vad man skapar sig med en kompis faktiskt. Tänk den som får en tös som älskar hockey och mamman önskade sig en docksöt liten prinsessa sOm hon kan prata smink och mode med. Allt sitter i personligheten inte i könet.
    Ja precis.. Det var poängen.
  • Anonym (Triss i fina små killar)
    Anonym (3 pojkar) skrev 2016-02-29 20:43:53 följande:
    Jag förstår att det finns folk som har det svårare än mig, det finns alltid de som har det värre. Det jag menade är att har man haft dålig erfarenhet av ett visst kön så är det svårt att relatera till det könet och då kanske har en önskan om att få det andra könet. Jag har aldrig haft någon av det motsatta könet i mitt liv och har därför svårt att relatera till pojkar.
    Hej TS!

    Du kan inte försöka att tänka precis tvärtom..? Jag har själv tre pojkar och erkänner villigt att jag varje gång hoppades på en flicka. Kanske delvis för att jag liksom du växte upp utan manliga förebilder - ensamstående mamma då min pappa försvann ur bilden tidigt. Sen har jag två systrar också så det var alltid bara tjejer under min uppväxt. Jag har ju förr alltid känt att jag förstår mej på flickor på ett helt annat sätt än pojkar.

    Men jag ser det såhär nu - det "mansunderskott" jag led av under uppväxten när jag saknade en pappa och drömde dagdrömmar om att ha en pappa och allra helst även en bror - det mansunderskottet har vänt sig nu! Jag tycker det är fantastiskt att jag (som inte fick några relationer med pojkar/män som barn) kan få lyckan att få flera fina söner och följa och vara nära dem under uppväxten! Den tanken får mig att gråta av lycka,och det verkligen känns menat att jag skulle få mina fina killar.

    Hur som helst, hoppas att du kan lyckas vända dina tankar så att du kan må bättre. Sista tillägg är att som mamma till tre pojkar får man TYVÄRR många tråkiga kommentarer av omgivningen. Jag blir alltid förbannad på de som insinuerar att det skulle va synd om mej som "bara" får pojkar, men jag förstår att såna kommentarer är än värre att få om man som du känner så väldigt stark längtan efter en dotter.
  • Kirenaj68
    Anonym (3 pojkar) skrev 2016-02-29 20:48:08 följande:
    Fast det är ju skillnad. Jag såg att jag hade det annorlunda. Alla andra hade syskon och 2 föräldrar.
    Bäste TS. Jag har ett råd och det i all välmening: Sök hjälp av ett proffs. Din argumentation emellanåt samt att din önskan om en dotter verkar överskugga allt det fantastiska du har i ditt liv får mig att tro att detta kan du inte komma över på egen hand och den hjälpen bör du söka nu. Helst igår. Då kanske du hinner komma in i en annan sinnesstämning innan lillknatten kommer och du kan njuta av dina tre gudagåvor fullt ut.
  • Anonym (87:an)
    Anonym (Öh) skrev 2016-02-29 21:24:03 följande:

    Jag tvivlar starkt på att folk reagerat annorlunda på om ts ville ha en kille och ångrat att hon skaffa barn när det bara blev flickor..

    Sen undrar jag verkligen vad det är man som kvinna går igenom som man delar med döttrar och inte söner? Mens?


    Nä det tvivlar jag inte det minsta på! Det är mer accepterat att vilja ha pojkar än flickor! Så är det överlag i samhället! Ja bara där brast de ju, pojkar och flickor är ju olika annars skulle ju alla va exakt likadana. Det är inte bara snippa och snopp som skiljer. Klart att flickor går genom livet på ett annat sätt än pojkar och tvärtom. De kommer uppleva saker på olika sätt, pojkar och flickor är olika! Ska de va så svårt att förstå!? Som mamma kan man kanske relatera mer till en dotter än en son och som man mer till en son än en dotter. Det är inte fel! Alla är olika, kan man inte få vara det utan påhopp?

    Jag har alltid älskat allt som har med fotboll att göra, jag har spelat tv-spel, hängt med killarna, klättrat i träd och cyklat, slutat ner mig och gjort vad samhället kallar typiskt pojkar. Men relationen till min mamma är klart mkt starkare än relationen till min pappa och mina barn har en mkt bättre relation till sin mormor än till sin farmor trots att farmor bor 1 km bort och mormor 7,5 mil!

    Jag tror ändå att man har mer gemensamt än mens och snippa.
  • Irma01
    Anonym (87:an) skrev 2016-03-01 06:46:30 följande:
    Nä det tvivlar jag inte det minsta på! Det är mer accepterat att vilja ha pojkar än flickor! Så är det överlag i samhället! Ja bara där brast de ju, pojkar och flickor är ju olika annars skulle ju alla va exakt likadana. Det är inte bara snippa och snopp som skiljer. Klart att flickor går genom livet på ett annat sätt än pojkar och tvärtom. De kommer uppleva saker på olika sätt, pojkar och flickor är olika! Ska de va så svårt att förstå!? Som mamma kan man kanske relatera mer till en dotter än en son och som man mer till en son än en dotter. Det är inte fel! Alla är olika, kan man inte få vara det utan påhopp?

    Jag har alltid älskat allt som har med fotboll att göra, jag har spelat tv-spel, hängt med killarna, klättrat i träd och cyklat, slutat ner mig och gjort vad samhället kallar typiskt pojkar. Men relationen till min mamma är klart mkt starkare än relationen till min pappa och mina barn har en mkt bättre relation till sin mormor än till sin farmor trots att farmor bor 1 km bort och mormor 7,5 mil!

    Jag tror ändå att man har mer gemensamt än mens och snippa.
    Kan du då förklara uttrycken "pappas flicka" och "mammas pojke"? Det borde inte vara så om nu den stora majoriteten av kvinnor drömmer om att få döttrar...
    Själv har jag aldrig träffat en tjej som har uttryckligen önskat sig en son men väldigt många som "skulle bli så besvikna" om det inte blev en tjej, alternativ inte brydde sig om könet (vilket känns iaf sunt speciellt när det är första barnet). Tycker att det är helt galet denna fixering som så många kvinnor har på döttrar. Det är en sak att vilja få en dotter men en helt annan att bli besviken pga ett kön när bebisen väl kommer!
    En relation blir vad man gör den till... Personligheten är bra mycket viktigare än könet.
  • Anonym (87:an)
    Irma01 skrev 2016-03-01 07:01:29 följande:

    Kan du då förklara uttrycken "pappas flicka" och "mammas pojke"? Det borde inte vara så om nu den stora majoriteten av kvinnor drömmer om att få döttrar...

    Själv har jag aldrig träffat en tjej som har uttryckligen önskat sig en son men väldigt många som "skulle bli så besvikna" om det inte blev en tjej, alternativ inte brydde sig om könet (vilket känns iaf sunt speciellt när det är första barnet). Tycker att det är helt galet denna fixering som så många kvinnor har på döttrar. Det är en sak att vilja få en dotter men en helt annan att bli besviken pga ett kön när bebisen väl kommer!

    En relation blir vad man gör den till... Personligheten är bra mycket viktigare än könet.


    Jaha, så bara för det finns ett sådant utryck så gör det de till att det är en sanning? Jag har då ALDRIG varit pappas flicka, av 6 systrar så har en vart fäst vid pappa. Resten är mammas flicka och är så än idag. Min dotter är verkligen mammas tjej och min son är oxå mammas pojk. Bland mina bekanta så är det oftast tvärtom. Så de där är ju bara ord! Jag säger inte att det inte är så, vilket de säkert är i många familjer, men det är ju inget självklart!

    Jag har inte blivit besviken på något av mina barn däremot så blev min sambo de när dottern tittade ut, han ville så gärna ha en son. Jag älskade dem från första stund och jag tror inte att de flesta blir besvikna eller ångrar sina barn. Men jag tror att de allra flesta önskar sig barn av båda könen, varför? För det finns skillnader!

    Flera av mina vänner som bara har söner vill gärna ha en dotter OXÅ! Och de som har döttrar vill gärna ha en son OXÅ!

    Var har jag skrivit att könet är viktigare än personligheten?
  • Anonym (Håller nästan med,)
    Anonym (87:an) skrev 2016-03-01 05:46:30 följande:
    Nä det tvivlar jag inte det minsta på! Det är mer accepterat att vilja ha pojkar än flickor! Så är det överlag i samhället! Ja bara där brast de ju, pojkar och flickor är ju olika annars skulle ju alla va exakt likadana. Det är inte bara snippa och snopp som skiljer. Klart att flickor går genom livet på ett annat sätt än pojkar och tvärtom. De kommer uppleva saker på olika sätt, pojkar och flickor är olika! Ska de va så svårt att förstå!? Som mamma kan man kanske relatera mer till en dotter än en son och som man mer till en son än en dotter. Det är inte fel! Alla är olika, kan man inte få vara det utan påhopp?

    Jag har alltid älskat allt som har med fotboll att göra, jag har spelat tv-spel, hängt med killarna, klättrat i träd och cyklat, slutat ner mig och gjort vad samhället kallar typiskt pojkar. Men relationen till min mamma är klart mkt starkare än relationen till min pappa och mina barn har en mkt bättre relation till sin mormor än till sin farmor trots att farmor bor 1 km bort och mormor 7,5 mil!

    Jag tror ändå att man har mer gemensamt än mens och snippa.
    Håller nästan med dig i allt. Mitt liv liknar mycket ditt. Också två barn (ett av varje) och längtan efter en dotter samtidigt som kärleken till dem är samma. Men håller inte med om det där med mormor farmor. I många fall får farmor skylla sig själv. Vi har jobbat sååå hårt på att farmor ska få samma plats som mormor men farmor vägrar att ta den bollen. Farmors syster däremot är en extremt närvarande farmor till sina barnbarn. Jag själv hade en nära relation till min farmor men så hade min pappa en nära relation till sin mamma.
  • Anonym (Håller nästan med,)
    Irma01 skrev 2016-03-01 06:01:29 följande:
    Kan du då förklara uttrycken "pappas flicka" och "mammas pojke"? Det borde inte vara så om nu den stora majoriteten av kvinnor drömmer om att få döttrar...
    Själv har jag aldrig träffat en tjej som har uttryckligen önskat sig en son men väldigt många som "skulle bli så besvikna" om det inte blev en tjej, alternativ inte brydde sig om könet (vilket känns iaf sunt speciellt när det är första barnet). Tycker att det är helt galet denna fixering som så många kvinnor har på döttrar. Det är en sak att vilja få en dotter men en helt annan att bli besviken pga ett kön när bebisen väl kommer!
    En relation blir vad man gör den till... Personligheten är bra mycket viktigare än könet.
    Jag har stött på många pappas flicka och mammas pojke. Dock har dessa barn ofta haft en relation till den andra föräldern som också varit viktig. Men intressen och humör har påmint mer om föräldern av motsatt kön.
  • Anonym (Majken)

    För en dotter är mamma största förebild,för en son är det pappa.När sönerna är runt 6år börjar dom mera och mera förstå,att dom växer till män-inte kvinna-som deras mamma är.

Svar på tråden Jag vill inte ha 3 pojkar...