• Anonym (3 pojkar)

    Jag vill inte ha 3 pojkar...

    Jag är gravid med pojke nr 3. Jag vet att jag kommer få så mycket skit nu men jag vill ha en flicka.

    Nästan alla tjejer vill ha en tjej och det är så himla orättvist att jag aldrig kommer få en tjej. Det ligger så himla mycket mer bakom än vanlig önskan om en tjej. Jag växte upp med en ensamstående mamma. Jag har ingen pappa el syskon. Den enda släktingen jag har haft är min mormor. Både min mamma och min mormor är döda nu. För 10 år sedan började jag och min man försöka få barn och självklart med min tur så kunde vi inte få barn naturligt. Första pojken föddes efter första ivf försöket. Vi fick ett ägg till frysen som vi satte in några år senare som misslyckades. Vi gjorde en till ivf som funkade och vi fick vår andra son och vi fick ett ägg till frysen. Vi skulle eg inte ha fler barn men min längtan efter en tjej blev för stor så vi satte in det sista ägget och även det funkade. För några veckor sedan fick vi reda på att det är en till kille. Jag trodde verkligen inte att jag kunde ha mer otur än vad jag redan haft. Det är 4 % som växer upp utan pappa, 6 % som inte har några syskon, 10 % som inte kan få barn och 14% som får 3 pojkar. Varför ska allt drabba mig. Jag kan inte relatera till mina pojkar för jag har aldrigt haft någon av det motsatta könet i mitt liv. Jag har inget gemensamt med de. De är sjukt pojkiga och jag har alltid varit väldigt tjejig. Hade jag vetat detta så hade jag aldrig skaffat några barn över huvudtaget.

  • Svar på tråden Jag vill inte ha 3 pojkar...
  • Anonym (3 pojkar)
    Anonym (Okok) skrev 2016-02-29 23:06:23 följande:

    Nej chansen är inte obefintlig bara för att ni har pengar och bor i ett fint område och i en bra skola. Faktiskt!


    Jag skrev nästan obefintlig. Kolla statistik. De flesta kriminella kommer från socialt utsatta områden. Men självklart finns det undantag.
  • Anonym (3 pojkar)
    Ego Lovers skrev 2016-02-29 23:30:17 följande:

    Den är betydligt större om man bor i ett välbärgat område tex skattebrott i framtiden


    Jo fast hon skrev aggressiv kriminell. Någon som håller på med skattebrott är inte normalt sett aggressiv.
  • Anonym (All)

    Jag förstår dig ts, jag hade också stor längtan efter döttrar, och jag fick två. Hade jag fått enbart söner hade jag sörjt, även om jag förstås skulle ha älskat mina söner. Mina döttrar är nu i 20-årsåldern och vi har haft så mycket gemensamt hela tiden och har det fortfarande, och jag är så tacksam.

    Naturligtvis finns det undantag, men i min bekantskapskrets är flickorna definitivt mer intresserade av att umgås med familjen och flickorna som flyttat hemifrån hör av sig oftare än pojkarna och flickorna vill härna hitta på saker tillsammans medan pojkarna mest vill komma hem och äta mammas mat ibland

  • Anonym (Myra2)
    Anonym (87:an) skrev 2016-03-01 07:15:53 följande:
    Jag har inte blivit besviken på något av mina barn däremot så blev min sambo de när dottern tittade ut, han ville så gärna ha en son. Jag älskade dem från första stund och jag tror inte att de flesta blir besvikna eller ångrar sina barn. Men jag tror att de allra flesta önskar sig barn av båda könen, varför? För det finns skillnader!

    Flera av mina vänner som bara har söner vill gärna ha en dotter OXÅ! Och de som har döttrar vill gärna ha en son OXÅ!

    Var har jag skrivit att könet är viktigare än personligheten?
    Och hur många påhopp har din sambo fått för sin besvikelse och stora önskan att få en son? ;) Gissningsvis inga alls eller mycket få. Av nån konstig anledning är det helt OK och normalt och naturligt att män vill ha söner men totalt vedervärdigt att kvinnor vill ha döttrar.
  • Anonym (3 pojkar)
    Anonym (Triss i fina små killar) skrev 2016-03-01 03:33:46 följande:

    Hej TS!

    Du kan inte försöka att tänka precis tvärtom..? Jag har själv tre pojkar och erkänner villigt att jag varje gång hoppades på en flicka. Kanske delvis för att jag liksom du växte upp utan manliga förebilder - ensamstående mamma då min pappa försvann ur bilden tidigt. Sen har jag två systrar också så det var alltid bara tjejer under min uppväxt. Jag har ju förr alltid känt att jag förstår mej på flickor på ett helt annat sätt än pojkar.

    Men jag ser det såhär nu - det "mansunderskott" jag led av under uppväxten när jag saknade en pappa och drömde dagdrömmar om att ha en pappa och allra helst även en bror - det mansunderskottet har vänt sig nu! Jag tycker det är fantastiskt att jag (som inte fick några relationer med pojkar/män som barn) kan få lyckan att få flera fina söner och följa och vara nära dem under uppväxten! Den tanken får mig att gråta av lycka,och det verkligen känns menat att jag skulle få mina fina killar.

    Hur som helst, hoppas att du kan lyckas vända dina tankar så att du kan må bättre. Sista tillägg är att som mamma till tre pojkar får man TYVÄRR många tråkiga kommentarer av omgivningen. Jag blir alltid förbannad på de som insinuerar att det skulle va synd om mej som "bara" får pojkar, men jag förstår att såna kommentarer är än värre att få om man som du känner så väldigt stark längtan efter en dotter.


    Jo så är det. Det är jobbigt att höra kommentarer. Både kompisar och arbetskamrater som säger att det är så mycket bättre med tjej. Eller svärmor som sa till min stora son vilken tur att åtminstone din faster fick en dotter.hon har även sagt till mig att vuxna söner skiter i sina mammor och att mina söner kommer skita i mig. Min man orkar inte ens med henne.
  • Anonym (Håller nästan med,)
    Anonym (Majken) skrev 2016-03-01 06:43:09 följande:

    För en dotter är mamma största förebild,för en son är det pappa.När sönerna är runt 6år börjar dom mera och mera förstå,att dom växer till män-inte kvinna-som deras mamma är.


    Vi märkte tydligt av detta oidipusskomplexet. Sonen började beundra mig och utmana sin pappa som han samtidigt identifiera sig med mer och mer med sin pappa. Men samtidigt så kom vi båda närmare sonen och kärleken till barnet bestod och ökade. Våt relation till vårt barn kanske förändrades men inte våra känslor.
  • Anonym (Håller nästan med,)
    Anonym (All) skrev 2016-03-01 07:03:29 följande:

    Jag förstår dig ts, jag hade också stor längtan efter döttrar, och jag fick två. Hade jag fått enbart söner hade jag sörjt, även om jag förstås skulle ha älskat mina söner. Mina döttrar är nu i 20-årsåldern och vi har haft så mycket gemensamt hela tiden och har det fortfarande, och jag är så tacksam.

    Naturligtvis finns det undantag, men i min bekantskapskrets är flickorna definitivt mer intresserade av att umgås med familjen och flickorna som flyttat hemifrån hör av sig oftare än pojkarna och flickorna vill härna hitta på saker tillsammans medan pojkarna mest vill komma hem och äta mammas mat ibland


    Tur att ni har en fin relation. Hur har döttrarna till varandra. ALLA jag känner som har systrar är alltid (som vuxna) i luven med varandra. Känner så många som knappt pratar med din syster. Allt ska jämföras. Hus, resor, utbildningar, männens löner, mest väluppfostrade barn, lättast att bli gravid m.m. Känner ingen som tjafsar så med sin bror. Min skräck att bli utan dotter var lika stor som den att få fler än en dotter. Hade turen att få en av varje. Hade faktist fördragit två söner framför två döttrar även om det skulle innebära ingen dotter,
  • Anonym (Undrar också)
    Anonym (Myra2) skrev 2016-03-01 08:08:59 följande:

    Och hur många påhopp har din sambo fått för sin besvikelse och stora önskan att få en son? ;) Gissningsvis inga alls eller mycket få. Av nån konstig anledning är det helt OK och normalt och naturligt att män vill ha söner men totalt vedervärdigt att kvinnor vill ha döttrar.


    Det känner jag absolut inte igen! Jag rös när jag läste att sambon blev besviken för att det var en dotter. Hade min man reagerat så hade det starkt påverkat mina känslor för honom.
  • Anonym (hallå?!)

    Rätt åt dig att bara få pojkar med dom tankegångarna du har!

  • Gina43
    Anonym (Majken) skrev 2016-03-01 07:43:09 följande:

    För en dotter är mamma största förebild,för en son är det pappa.När sönerna är runt 6år börjar dom mera och mera förstå,att dom växer till män-inte kvinna-som deras mamma är.


    Va?

    Min mamma är INTE min största förebild. Vi är INTE lika. Min pappa och jag delar däremot samma känslighet och många andra personlighetsdrag. Jag har inget motsvarande med min mamma. Det handlar om olika personligheter, inte om kön. Min största förebild är dock mina morföräldrar som var väldigt fina människor.

    Förebilder ändras genom åren med mognad och utveckling. Jag tror inte att man kan säga något svepande om detta, som om förebilder vore på förhand bestämda och konstanta.

    Sedan kan man iofs säga att pappa är dotterns första kärlek och vice versa för söner (vem har inte hört "när jag blir stor ska jag gifta mig med dig mamma/pappa"?).
Svar på tråden Jag vill inte ha 3 pojkar...