Jag vill inte ha 3 pojkar...

Jag fattar inte skillnaden på flicka å pojke mer än kissorganet - i tonåren visst - då kommer utseendet att förändras till kvinnligt å manligt men hur kan detta vara så viktigt - kategorisera efter längd, hårfärg, ögonfärg - gör ni det med och värderar i viktighet och önskemål ?

Var någonstans skriver jag att jag inte försvarar mina barn mot svärmor? Du ska bara veta hur många bråk vi haft med henne. Vi är inga experter men vi misstänker att hon har X antal diagnoser, bla tourettes då hon anser att hon har rätt att säga vad hon vill, när hon vill, till vem hon vill. Trots att det sårar. Hon förstår inte i efterhand att hon inte borde ha sagt det.

Ja jag tycker jag har haft otur i livet. Men ja det finns barn i Afrika eller som flyr krig som har haft det värre än mig.

Jo det är skillnad men det är inte därför jag har önskat mig en tjej. Jag har svårt art relatera till pojkar för jag har aldrig haft någon av det manliga könet i mitt liv.

Men vilken förträfflig möjlighet att du får det nu då! Dels din man och dels dina söner. 

Men det är synd om dig TS som har sån otur! 

Du kanske kan fråga vid förlossningen om någon vill byta unge med dig? Nån annan kanske har tredje flickan påkommande och vill byta ut henne. Om du inte hittar nån villig så kanske du kan lämna in ungen i utbyte emot en hund? Fråga din bilhandlare om han kan ge dig rabatt på nästa bil om du byter in ungen?

Möjligheterna är ju oändliga om man tänker efter.

Det enda du kan göra egentligen är att tänka att du troligen får barnbarn sen och att någon av dem lär bli en tjej.
Vad det gäller att du inte har föräldrar eller syskon så kan man hitta obiologiska sådana som man tar till sig.
Det har hänt mig.

Fy fan vad sjukt! Jag har två pojkar, och har kämpat som fasen för ett tredje barn... Hade kanske allra helst velat ha en pojke till, men en flicka är precis lika välkommen! Du babblar på om "otur " och "varför allt ska drabba dig" och hade du vetat att dina barn skulle bli pojkar, då hade du inte velat ha dem. Du vet inte vad otur är! Du är "drabbad " av att vänta ett fint och välskapt barn. Men har inte förstånd nog att uppskatta det.

Har alltid känt mera samhörighet med kvinnor .Har lättare att förstå dom,vi är mera lika.Med män har jag sällan känt så.Förstår att man som kvinna inte önskar sig leva med massa män,av egoistiska skäl.Men hälsan och lyckan är ju viktigaste ändå.

Du är dåligt påläst mao. Könsskillnaderna är välbelagda (finns bland annat föredömligt redogjort för i två andra trådar "välbelagda könsskillnader" och "välbelagda könsskillnader 2.0"). Pojkar har 4 ggr högre risk för autism, 8-10ggr högre risk för adhd och andra bokstavsstörningar. Pojkar har mer problem i skolan. Flickor blir mödrar i mycket högre utsträckning än pojkar blir fäder (ca 85% mot ca 70%). Jag föredrar lugna barn och jag vill ha barnbarn när jag blir gammal. Chansen är större att jag får det med en flicka. Alltså vill jag ha en flicka. Hur kissorganet ser ut är ingen faktor. 

Tvärtom här. Har alltid haft lättare att umgås med killar. De är ärligare och snackar inte skit bakom ens rygg till exempel. Jag märker även idag hur 30+ tjejer beter sig som på högstadiet. Är inte alls lika svårt med killar!

Så allt är personligt. Men väljer man att skaffa barn måste man inse att man kan få vilket som och känner man att besvikelsen kommer om det inte blir en viss kön ska man tänka om. Att känna sig oönskad pga sitt kön ska inga barn behöva!