Jag vill inte ha 3 pojkar...

Det är inte alls så välbelagt. Studier visar olika och ämnet är överhuvudtaget svårstuderat eftersom det är svårt att skilja medfödda skillnader och sådant som blir självuppfyllande profetior. Man vet helt enkelt vad man förväntas vara bra på. Det senaste jag läst är att många anser att det finns vissa generella skillnader men att de individuella skillnaderna är större.

När det gäller autism har du rätt, i alla fall när det handlar om lindrigare former. Skillnaderna vid grav autism är inte lika stor. Dessa trådar här på fl har dock sällan handlat om rädsla för autism. Eftersom vår son har autism hoppades jag faktiskt på en flicka eftersom risken är mindre. Lillasyster visade sig emellertid också ha autism.

Till ts vill jag säga att jag inte hade föreställt mig eller önskat mig två barn med autism men jag inte ser mig som ett offer och att jag aldrig skulle önska andra barn. Livet blir faktiskt ganska sällan som man föreställer sig men det kan bli rätt bra ändå.

Jag märker stor skillnad om min minsta är klädd i klänning å spets, könsneutralt resp i tuffa jeans så jag tror mer på bemötande av barnen ön medfödda skillnader mellan könen faktiskt. Ang autism handlar det mer om underdiagnostik - man missar det hela och tjejen kämpar för att passa in, och får ångest och depr diagnos i slutet av tonåren

Könsskillnader är inte en fråga om tro eller anekdoter, om man inte är genusvetare eller på annat sätt kunskapsfientlig. Resultatet av världsledande forskare på bla Harvard, Cambridge och KI har sammanfattats av profilen ?Elit? här på familjeliv i trådarna välbelagda könsskillnader och dito 2.0. Citerar:

?Under graviditeten skiljer sig den hormonella miljön i livmorden åt beroende på om det är ett manligt eller kvinnligt foster. Under Y-kromosomens inflytande skapas stora mängder med manligt könshormon: ?This early hormone difference exerts permanent influences on brain development and behavior? (1,) (Det finns alltså redan könsskillnader i hjärnan redan på fosterstadiet (2)). I en review från 2009 skriver Professor Hines från Cambridge ?These studies provide substantial evidence that prenatal androgen exposure influences childhood play behavior, including toy, playmate and activity preferences, as well as sexual orientation? Evidence also suggests influences of androgen during early development on core gender identity??

 

Könsskillnaderna i intresse manifesteras redan dag 1: ?Results showed that the male infants showed a stronger interest in the physical-mechanical mobile while the female infants showed a stronger interest in the face. The results of this research clearly demonstrate that sex differences are in part biological in origin.? (4,7).

 

Och är större vid 6,9 och 12 månader (4,5,6,22) och mängden testosteron som fostret utsatts korrelerat med styrkan i intresseskillnaderna för både flickor och pojkar ex. ?In addition, play with a train and with a baby doll showed the anticipated sex differences, and play with the train correlated significantly and positively with testosterone AUC in girls, while play with the doll correlated significantly and negatively with testosterone in boys (8).

 

Flickor som får mer manligt könshormon i fostervattnet (ex. på grund av att mamman behandlats med hormoner, genetiska problem eller bara normala variationer människor emellan) visar samtliga samma resultat ?Testosterone concentrations prenatally influence children's subsequent sex-typed toy, playmate and activity preferences. A consistent finding is that girls exposed to unusually high levels of androgens prenatally, owing to congenital adrenal hyperplasia (CAH), show increased male-typical play and reduced female-typical play. Similarly, children whose mothers took androgenic progestins during pregnancy show increased male-typical toy and activity preferences, whereas the opposite is the case for children whose mothers took anti-androgenic progestins.? (1)

 

Socialisering då???172 studier på 28 000 barn som undersökte om föräldrar behandlar söner och döttrar olika konstaterar att ?Most effect sizes were found to be nonsignificant and small?. Den skillnad de finner i ?encouragement of sex-typed activities? men att detta kan förklaras med det vi redan läst ovan ex. ?fathers were less likely to give dolls to 1-year-old boys than girls, but boys also played less with dolls when given them than girls did? (12). Harvardprofessorn Steven Pinker skriver ?Praktiskt taget alla de skillnader som föräldrar uppvisar visar i sitt sätt att bemöta sina olika barn kan förklaras som ett utslag av de genetiska olikheter som barnen föddes med? (13).

 

Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi och chef för svenska Tvillingregistret konstaterar att ?Idag finns det inom forskarvärlden en ganska stark konsensus ? kanske med vissa marginella undantag inom vissa discipliner? gener förklarar ca 50 procent av skillnaden vår personlighet, intressen och beteenden. Familjen förklara i princip ingenting. Detta har kontrollerats från tre olika källor som alla ger samma resultat (Tvillingstudier, syskonstudier och adoptionsstudier) (14) Eric Turkheimer (15) och Germund Hesslow, professor i neurofysiologi, skriver en bra sammanfattning här (16).

 

Det finns samhällen där man aktivt arbetat med att ta bort alla könsskillnader. Ex. de Israeliska kibbutzerna där barnen togs från sina föräldrar och uppfostrades i kollektiv, könen bar samma kläder, lekte med samma saker, duschade ihop, arbetade med samma arbeten etc. men detta ledde inte till de önskade resultaten utan den nya generationen barn gjorde uppror och idag är det lika könssegregerat som alla andra kulturer (17).

 

Tusentals djurstudier visar att den hormonella miljön under fostrets utveckling påverkar könsskillnaden i hjärnstrukturen och beteendet. Ex ?female offspring of rhesus monkeys treated with testosterone during pregnancy show increased male-typical, rough-and-tumble play as juveniles, and increased male-typical and reduced female-typical sexual behavior as adults? (1). I en annan studie säger titeln egentligen allt ?Sex differences in rhesus monkey toy preferences parallel those of children? (10). Till och med bland våra närmaste släktingar, schimpanserna, finns dessa könsskillnader i lekbeteende hos barnen (11) etc. och det är svårt för att argumentera att dessa skillnader beror på socialisering.

 

Professor Richard Lippa har gjort den största undersökningen någonsin (200 000 personer i 53 länder) som visar att könsskillnaderna i personlighet och intresse ÖKAR i mer jämställda länder. Han konstaterar: ?These results suggest that biological factors may contribute to sex differences in personality and that culture plays a negligible to small role in moderating sex differences in personality.? (24), se även (25) samt (26) för en metastudie av könsskillnader i intresse hos 500 000 människor.

 

Som avslutning vill jag ta upp de två starkaste stöden för att biologin spelar en viktig roll, viktigare än socialiseringen, nämligen:??Childhood gender nonconformity is a phenomenon in which pre-pubescent children do not conform to expected gender-related sociological or psychological patterns, and/or identify with the opposite gender. Ex gillar att klä sig-, bete sig som-, leka som, umgås med det motsatta könet. ?Multiple studies have correlated childhood gender non-conformity with eventual gay or bisexual outcomes?(18)? ?In fact, this is one of the most robust association in the behavioral sciences? (19,20). Homosexuella mäns och heterosexuella kvinnors hjärna är betydligt mer lika varandra (21) och deras personlighet och intressen är mer lika varandras (bl.a. studie på 200 000 personer från 53 länder) (24).

 

Pojkar som föds med defekta könsorgan opererades tidigare om till flickor, gavs kvinnligt könshormon, uppfostrades konsekvent som flickor. Barnen själva fick inte reda på sanningen och inte heller omgivningen som behandlade barnet som en flicka. Trots detta uppvisade samtliga barn de typiska lekmönstret för pojkar som jag nämnt ovan. I 60 procent av fallen uppgav barnen spontant att de var pojkar och opererade om sig till pojkar när de blev äldre. De var också uteslutande attraherade av kvinnor (23).?  

 

Källor finns angivna i ursprungstråden.

Ja, självklart finns det andra skillnader mellan könen än enbart fysiskt utseende mellan benen. Annars hade vi allihop varit bisexuella. En så enkel sak som heterosexualitet visar att det är skillnad på könen.

Menar du att pga skillnader mellan man och kvinna så är det helt normalt och okej att tycka att det är otur att få tre pojkar och önska livet ur sitt ofödda barn?!!! Fy farao

Skrev jag det någonstans?

Jaha TS så du tycker fortfarande det är otur att du har en kärleksfull familj, välartade barn, en man som älskar dig, högskoleutbildning och ett bra jobb?

:-/

En snippa eller snopp gör inte dig lycklig TS .  Det som också givetvis spelar in i hur ens barns uppväxt är det sociala arvet och den sociala miljön. Studier visar klart och tydligt på att den kopplingen är större och viktigare än man tidigare trott. 

Det finns också studier som visar att uppväxtmiljö också kan GE barnen svårigheter i form av adhd, autism osv. Men dom ska man nog ta med en nypa salt misstänker jag , men väl värt att notera...  (observera att det är studierna som säger detta och inte jag) 

En flicka uppväxt i överklassen kan absolut hamna i rännstenen vid 22 års ålder likväl som en flicka uppväxt i betongförort kan bli en utmärkt forskare . En fin familj eller en betongfamilj utesluter varken det ena eller det andra. Den fina familjen kan ha mycket trasiga saker med sig som gör att familjen inte fungerar som den ska och den ensamma mamman i betongförorten har kanske gett sig fan på att hennes barn ska bli något och slippa samma öde som hon själv haft. 

Allt handlar ju om vilken miljö man får med sig i sin uppväxt och vilken uppfostran man får och barnets egna begåvning och möjligheter.  

Dina barn TS kommer att bli präglade av din egen uppväxt och dom släktingar du har omkring dig. Och den uppfostran barnen får. Och vad det för med sig vidare i livet ser du inte egentligen förrän barnen är nånstans i gymnasieåldern.   Så där spelar ju inte könet någon roll eftersom barnen växer upp i samma familj.  

Och hade en flicka vuxit upp i din familj och blivit särbehandlad pga din egen uppväxt så hade den flickan blivit extra utsatt för olika risker. En alldeles FÖR puschande och nitisk förälder kan resultera i anorexia tex, det har vi ju sett i många olika sammanhang när det handlar om barn som vill prestera för att föräldrarna inte fick chansen . 

Prinsen fick frågan hur känns det ny att vara två prinsar i familjen,han svarade :blir bra balans i familjen".

Ja det här fanns i en av fosterfamiljerna jag växte upp i.  En sladdis som blev en flicka och just det faktum att hon var flicka gjorde att hon kom undan med precis allt. Hon särbehandlades för att hon var flicka och något som tydligen föräldrarna hade önskat sig hett i alla år.  
Alla andra inklusive jag fick skulden när hon gjorde något och hon var ju alltid den oskyldiga. (trodde föräldrarna)
Hon rökte, svor som en borstbindare och levde helt och hållet sitt eget liv utan att föräldrarna varken såg eller anade något.  
Hon var en äkta bitch och var urvidrig. Hon fick allt hon pekade på och var ohyggligt bortskämd. Hon brottades även med en del ätstörningar.  Jag kunde dock se igenom hennes fasad och såg att bakom den tuffa ytan dolde sig en vanlig tjej som önskade ett helt annat liv 
När jag flyttade därifrån så stal hon en del värdefulla saker av mig vilket hon ihärdigt förnekar och av fosterföräldrarna fick jag höra att jag var avundsjuk och missunsam och hur kunde jag ens tänka på att beskylla deras prinsessa för något så vidrigt.  Jaja....   what ever...  

Nej ts en flicka kommer inte göra dig lyckligare och bli av med det du bär på, det hade du förstått om du haft en flicka. 

Men nu är det ju förstås ypperligt  bekvämt att skylla sina tillkortakommanden och dystra tankar på uppväxten och det faktum att du inte fick någon flicka. Den berömda offerkoftan. 

Du har bara ett liv ts, hur vill du leva det?