Jag vill inte ha 3 pojkar...

Oj, käre värld så lycklig jag hade varit för tre pojkar! Eller tre flickor eller blandat! Ett enda levande barn efter 10 år med 14 IVF:er och 5 missfall hade gjort mig överlycklig!! 

Varför ens försöka en gång till när "risken" för en pojke är 50%?! Hur kan man se ett problem i ett mirakel långt ifrån alla förunnat-det övergår mitt förstånd faktiskt.

Förlåt menar verkligen inte att trampa någon på tårna. Jag vet att jag borde vara glas för det jag har.

[quote=76387060][quote-nick]Anonym (3 pojkar) skrev 2016-02-28 18:49:47 följande:[/quote-nick]För då hade du intevarit så dömande. Och det är väl inte så stor chans att någon annan har maximal otur som mig.[/

Maximal otur?? Alltså du får mig o kräkas. Du har 2 friska barn o väntar ett till o du kallar det maximal otur? Du e otroligt otacksam o ser dig själv som ett offer. Att få barn är en gåva o att du dessutom haft svårt att få dem får mig att undra om du har otur när du tänker eller om det e nåt allvarligt fel. Du borde gå till en psykolog så du får hjälp. Jag har en son o väntar mitt andra barn o jag vet ej könet på det då jag anser att det inte spelar någon roll. Min värld består inte bara av mig. Jag har vänner o bekanta som skulle gjort vad som helst för att få ett barn o genomgått ivf utan resultat. De gråter för att de inte kan få ett barn o de bryr sig inte om vilket kön det är för de vill ha ett barn!! O att du genomgått ivf o ändå tänker som du gör e skrämmande

Det finns många som har haft det mycket värre än dig, om som inte ens får en andra chans som du ändå fått med högskola och familj. Frågan är om du faktiskt ser och förstår det?

Du är lyckligt lottad och väldigt priviligierad som skapat ett bra liv utifrån dina förutsättningar. Ser du inte det?

Vad är det för funktion du tänker att barnets snippa skulle fylla i ditt liv?

Ens känslor är inte alltid rationella. När man har en dröm eller en föreställning av hur något ska bli, och det inte blir så, då blir man ju besviken oavsett vad det är egentligen. Men när det gäller kön på ett barn är detta något förbjudet. Det gör att känslorna aldrig får något utlopp och därmed går de hellre aldrig riktigt över. Du måste tillåta dig själv att sörja.

För min del fick jag bara ett enda barn. Jag har möjlighet att skaffa fler men ingen man finns i bilden längre och då har jag helt enkelt inte råd att vara fl. Nu är mitt barn 11 år och det är en sorg jag lever med att det aldrig blev syskon. De sista åren har jag äntligen sörjt färdigt och accepterat det. Men det har varit några jobbiga år inom mig. Mitt liv blev inte som det var tänkt, men jag har med åren insett att det faktiskt gäller de flesta människor. Nästan alla har en sorg med sig av något slag, eller något man ångrar. Din text bevisar detta ytterligare. Du fick aldrig någon dotter. Gråt, sörj, men gräv inte ner dig. Det vänder! Idag är jag så tacksam för mitt enda barn som är friskt och med många kompisar och det går bra i skolan. En aning bortskämd kanske, men det blir väl så. Idag tjatas det inte längre om syskon, och jag har insett att mitt barn inte känner den sorgen jag gör. Det hjälpte mig att gå vidare.

Du kommer att hitta dina strategier för att gå vidare när du sörjt färdigt.

Många kramar!

Tack, kan bara hålla med.

Den dagen man räds för och skulle bli besviken för ett kön tycker jag man bör låta bli att skaffa barn.

Tror man inte att man kan ha en lika fin relation till en son som en dotter tycker jag inställningen är fel ifrån början!

Självklar kan man längta, drömma och undra.

Sluta gräma dig över allt du INTE har, landa i det otroligt häftiga i att ännu ett barn ska komma, vilken relation ni får hänger ju mycket på dig.

Och att ingen skulle märka.... barn är oerhört uppmärksamma.

PS. Har dotter och söner och det har varit absolut NADA skillnad i känslor eller närhet till barnen. Jag ska göra mitt bästa för att behålla det så.

... Och om du inte kan relatera till dina barn som de små MÄNNISKOR som de är så mår de givetvis inte alls bra oavsett hur mycket du försöker övertyga dig själv. Att tro att barn inte skulle märka att mamma önskar att hon aldrig fått dem är obegripligt naivt.

Håller med dig! Fan vad provocerande. 
Vad ts behöver först och främst är av med den kletiga offerkoftan och psyk.hjälp,  Får väl hoppas ungarna har en någorlunda frisk far till pojkarna som redan finns.