Jag vill inte ha 3 pojkar...

Ens känslor är inte alltid rationella. När man har en dröm eller en föreställning av hur något ska bli, och det inte blir så, då blir man ju besviken oavsett vad det är egentligen. Men när det gäller kön på ett barn är detta något förbjudet. Det gör att känslorna aldrig får något utlopp och därmed går de hellre aldrig riktigt över. Du måste tillåta dig själv att sörja.

För min del fick jag bara ett enda barn. Jag har möjlighet att skaffa fler men ingen man finns i bilden längre och då har jag helt enkelt inte råd att vara fl. Nu är mitt barn 11 år och det är en sorg jag lever med att det aldrig blev syskon. De sista åren har jag äntligen sörjt färdigt och accepterat det. Men det har varit några jobbiga år inom mig. Mitt liv blev inte som det var tänkt, men jag har med åren insett att det faktiskt gäller de flesta människor. Nästan alla har en sorg med sig av något slag, eller något man ångrar. Din text bevisar detta ytterligare. Du fick aldrig någon dotter. Gråt, sörj, men gräv inte ner dig. Det vänder! Idag är jag så tacksam för mitt enda barn som är friskt och med många kompisar och det går bra i skolan. En aning bortskämd kanske, men det blir väl så. Idag tjatas det inte längre om syskon, och jag har insett att mitt barn inte känner den sorgen jag gör. Det hjälpte mig att gå vidare.

Du kommer att hitta dina strategier för att gå vidare när du sörjt färdigt.

Många kramar!