Jag vill inte ha 3 pojkar...

Oj, käre värld så lycklig jag hade varit för tre pojkar! Eller tre flickor eller blandat! Ett enda levande barn efter 10 år med 14 IVF:er och 5 missfall hade gjort mig överlycklig!! 

Varför ens försöka en gång till när "risken" för en pojke är 50%?! Hur kan man se ett problem i ett mirakel långt ifrån alla förunnat-det övergår mitt förstånd faktiskt.

Men det fattar du ju att du gör ändå! Jag skrädde ändå mina ord ska du veta! Nåt är allvarligt fel i ditt tänkande vad gäller detta med kön på barnen. Hur du än försöker bortförklara det med din barndom och guvetvad så kan jag inte fatta. "Maximal otur" -det blir ju ett HÅN mot såna som jag som försökt så länge,satt in 14 embryon och det blir bara missfall!  Jag kom till v.14 sist-tror du i din vildaste fantasi jag nånsin kommer önska ett visst kön? Jag kommer inte ens kolla ds eller nåt annat. Lova åtminstone att du ALDRIG mer försöker få barn!

Min mamma är psykiskt sjuk. Knäpp helt enkelt. Pappa som var mitt allt dog ung. Syrran är alkoholist och vi har ingen kontakt sen många år. Jag har inga barn trots 10 års försök. Men aldrig nånsin har jag tänkt att en dotter på nåt sätt skulle kompensera eller gottgöra mig för det där eländet. Hon skulle förgylla mitt liv, men det skulle en pojk också eftersom det är just ett barn vi kämpat för i alla dessa år. När du visste att det inte var ett barn du ville ha utan enbart en dotter-varför inte då åka till Cypern? Och om det inte var på tapeten varför ens chansa som sagt? Man, tre barn och utbildning arbete antar jag och får jag anta alla av er är friska också-och du anser att alla dina drömmar gått åt helvete?!