• Anonym (Anmälaren)

    Någon som gjort orosanmälan?

    Jag känner mig verkligen illa till mods nu. Jag kommer inom kort behöva göra en orosanmälan. Jag jobbar med barn. Jag vet att detta är sådant jag måste klara och att jag agerar fel om jag låter bli men ändå är det så svårt. Jag vet att föräldrarna kommer bli förbannade på mig och förtroendet kommer vara över. Men jag kan inte hjälpa dem mer. Och jag är ledsen för deras skull.

    Någon mer som jobbar inom vård eller omsorg som behövt göra detta? Mådde ni också dåligt av det?  Jag gillar normalt att ha ansvar men detta skrämmer mig lite faktiskt...

    Dela gärna med er om ni har erfarenhet.

  • Svar på tråden Någon som gjort orosanmälan?
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Tre) skrev 2024-09-13 11:35:54 följande:

    Det som gör det hela så svårt är att Soc i för många fall inte fungerar som det borde. Handläggarna har på tok för mycket makt i förhållande till utbildnings- och erfarenhetskrav och de jobbar ofta under tidspress, vilket gör att det i vissa fall blir så att de, utan att förstå det själva, skadar istället för att hjälpa. 


    Visst hade man önskat att det gick att garantera att barn som fick sk. hjälp av soc verkligen blev hjälpta istället för tvärtom. Men det kan man inte som soc ser ut idag i många kommuner. 


    Jag hade velat vara väldigt säker på min sak innan jag anmälde, annars finns risken att det bara blir ur askan i elden. 


    Så kan det absolut vara. 

    Men nu är det ändå det systemet vi har att jobba med. Och många gånger ger socialtjänsten bra stöd och insatser. Och att undlåta att anmäla trots att oro finns kan i många fall ge ännu värre konsekvenser. 
  • Anonym (Kritisk Förälder)
    Anonym (svårt) skrev 2024-09-13 11:41:55 följande:
    Så kan det absolut vara. 

    Men nu är det ändå det systemet vi har att jobba med. Och många gånger ger socialtjänsten bra stöd och insatser. Och att undlåta att anmäla trots att oro finns kan i många fall ge ännu värre konsekvenser. 
    Den här skrivningen att anmäla varje misstanke är onekligen en gummiparagraf.
    Den kräver fingertoppskänsla för om man tolkar den helt bokstavligt skulle varje enskilt barn bli orosanmält. 

    Om man ser statistiskt på det hela är det bara en bråkdel av alla anmälningar som slutar med ett LVU. Det gäller även i de fall man misstänker våld eller övergrepp i hemmet. Dvs även de fall där man hämtat barnet med polis. 
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-13 11:54:06 följande:
    Den här skrivningen att anmäla varje misstanke är onekligen en gummiparagraf.
    Den kräver fingertoppskänsla för om man tolkar den helt bokstavligt skulle varje enskilt barn bli orosanmält. 

    Om man ser statistiskt på det hela är det bara en bråkdel av alla anmälningar som slutar med ett LVU. Det gäller även i de fall man misstänker våld eller övergrepp i hemmet. Dvs även de fall där man hämtat barnet med polis. 
    Nej, varenda förälder blir inte anmäld. Man vet när man behöver anmäla och inte. Det bestämmer man efter att ha tänkt både ett och flera varv. 

    Det där sista du skriver förstår jag inte riktigt. Syftet med en anmälan är att förbättra en situation som barnet befinner sig i. Så åtgärderna för att förbättra läget kan såklart vara olika beroende på situationen. 
  • Anonym (Tre)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-13 11:54:06 följande:
    Om man ser statistiskt på det hela är det bara en bråkdel av alla anmälningar som slutar med ett LVU. Det gäller även i de fall man misstänker våld eller övergrepp i hemmet. Dvs även de fall där man hämtat barnet med polis. 

    Det beror ju på att LVU ska vara en sista utväg. Att barnet inte LVU:as utan att familjen får andra stödinsatser betyder verkligen inte att anmälan var felaktig. 


    Jag har själv drabbats hårt av fullkomliga idioter på soc, men jag håller med den du diskuterar med att du verkar ha fastnat i det du har varit med om och har svårt att se att det också kan gå till på andra sätt. 

  • Anonym (Kritisk Förälder)
    Anonym (svårt) skrev 2024-09-13 13:31:14 följande:
    Nej, varenda förälder blir inte anmäld. Man vet när man behöver anmäla och inte. Det bestämmer man efter att ha tänkt både ett och flera varv. 

    Det där sista du skriver förstår jag inte riktigt. Syftet med en anmälan är att förbättra en situation som barnet befinner sig i. Så åtgärderna för att förbättra läget kan såklart vara olika beroende på situationen. 
    Läs vad jag skriver. Jag skrev att OM man skulle tolka regelverket bokstavligt SKULLE varje unge orosanmälas. Jag skrev inte att det sker. Vet jag inte säkert att Olle eller Stina inte får stryk hemma, så finns ju en teoretisk misstanke om att de får det. Säger då regelverket att man ska anmäla varje misstanke så kommer det finnas folk som gör det. Tex en mängd blåmärken på ett barn kan ju räcka. 

    Vem är "man" som du refererar till? I relation till samtliga anmälningar är det en minoritet som leder till utredningar. Och av utredningarna är det ett fåtal som leder till åtgärder och ett mikroskopiskt antal som leder till LVU, så nej - "man" verkar inte ha någon vidare fingertoppskänsla eller omdöme. 
  • Anonym (Kritisk Förälder)
    Anonym (Tre) skrev 2024-09-13 14:00:26 följande:

    Det beror ju på att LVU ska vara en sista utväg. Att barnet inte LVU:as utan att familjen får andra stödinsatser betyder verkligen inte att anmälan var felaktig. 


    Jag har själv drabbats hårt av fullkomliga idioter på soc, men jag håller med den du diskuterar med att du verkar ha fastnat i det du har varit med om och har svårt att se att det också kan gå till på andra sätt. 


    Dessa sk "stödinsatser" är allt som oftast rent bullshit som oroliga föräldrar går med på under tvång (läs hot om LVU). 
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-13 14:24:46 följande:
    Dessa sk "stödinsatser" är allt som oftast rent bullshit som oroliga föräldrar går med på under tvång (läs hot om LVU). 
    Det är kanske din uppfattning. Jag delar inte den.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-13 14:22:41 följande:
    Läs vad jag skriver. Jag skrev att OM man skulle tolka regelverket bokstavligt SKULLE varje unge orosanmälas. Jag skrev inte att det sker. Vet jag inte säkert att Olle eller Stina inte får stryk hemma, så finns ju en teoretisk misstanke om att de får det. Säger då regelverket att man ska anmäla varje misstanke så kommer det finnas folk som gör det. Tex en mängd blåmärken på ett barn kan ju räcka. 

    Vem är "man" som du refererar till? I relation till samtliga anmälningar är det en minoritet som leder till utredningar. Och av utredningarna är det ett fåtal som leder till åtgärder och ett mikroskopiskt antal som leder till LVU, så nej - "man" verkar inte ha någon vidare fingertoppskänsla eller omdöme. 
    Jag läser vad du skriver, jag håller bara inte med dig. Du verkar ha fastnat i nåt mycket tråkigt som hänt dig. Jag beklagar det. Men det betyder inte att din upplevelse stämmer med hur det är i alla andra fall. 
  • Anonym (Tre)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-13 14:24:46 följande:
    Dessa sk "stödinsatser" är allt som oftast rent bullshit som oroliga föräldrar går med på under tvång (läs hot om LVU). 
    Och precis så var det med den så kallade hjälp vi fick. Men det betyder inte att allt de gör är skit. 
  • Anonym (Va?)
    Anonym (svårt) skrev 2024-09-13 14:37:19 följande:
    Det är kanske din uppfattning. Jag delar inte den.
    Dock ät det den krassa verkligheten. 
  • Anonym (Kritisk Förälder)
    Anonym (svårt) skrev 2024-09-13 14:39:04 följande:
    Jag läser vad du skriver, jag håller bara inte med dig. Du verkar ha fastnat i nåt mycket tråkigt som hänt dig. Jag beklagar det. Men det betyder inte att din upplevelse stämmer med hur det är i alla andra fall. 
    Det är värre än så.
    Jag skrev att OM regelverket tolkas bokstavligt om att minsta oro ska anmälas borde alla barn anmälas. På det svarar du att så inte sker. Ett sådant svar visar på att man inte förstått. Du verkar inte förstå skillnaden.

    Det är ungefär som om jag skulle skriva att dödsolyckorna har ökat med tvåhundra procent och får till svar att alla dör inte i olyckor. Stämmer, men jag har aldrig hävdar det, så det blir lite goddag yxskaft när man debatterar på det viset. 
  • Anonym (Kritisk Förälder)
    Anonym (Tre) skrev 2024-09-13 14:48:06 följande:
    Och precis så var det med den så kallade hjälp vi fick. Men det betyder inte att allt de gör är skit. 
    Bara till 95%? Skrattande

    Jag avböjde faktiskt deras "hjälp". De verkar utgå från att deras klienter lider av intellektuell funktionsnedsättning. Gör man inte det har de inget att erbjuda. 
  • Anonym (Tre)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-13 15:24:28 följande:
    Bara till 95%? Skrattande

    Jag avböjde faktiskt deras "hjälp". De verkar utgå från att deras klienter lider av intellektuell funktionsnedsättning. Gör man inte det har de inget att erbjuda. 

    :D Det där är ganska exakt vad vi skrivit i vår IVO-anmälan! Att informationsmaterialet tydligt riktade sig till människor med begränsad intellektuell kapacitet. 


    Grejen är att vissa delar tyckte jag verkade bra för den målgrupp de var tänkta för. Om föräldrar med såna problem kan få stöd är ju det jättebra. Problemet för oss var handläggarens helt oinskränkta makt över människor vars behov hon inte hade någon koll på och inte på långa vägar hade kompetens eller personlig lämplighet att bedöma. 

  • Anonym (Tre)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-13 15:24:28 följande:
    Bara till 95%? Skrattande

    Jag avböjde faktiskt deras "hjälp". De verkar utgå från att deras klienter lider av intellektuell funktionsnedsättning. Gör man inte det har de inget att erbjuda. 
    Och vi kunde inte avböja någon hjälp. Gjorde vi det skulle de tvångsomhänderta barnet. Men ibland skrattade vi, mitt i misären, åt hur löjliga de var. Minns en övning där vi skulle prata om hur man ber barnet ta upp skräp de slängt på golvet. Då hade vi alltså ett barn på väg in i svår psykisk sjukdom och de ville prata om att slänga glasspapper. 
  • Anonym (Kritisk Förälder)
    Anonym (Tre) skrev 2024-09-13 16:20:48 följande:
    Och vi kunde inte avböja någon hjälp. Gjorde vi det skulle de tvångsomhänderta barnet. Men ibland skrattade vi, mitt i misären, åt hur löjliga de var. Minns en övning där vi skulle prata om hur man ber barnet ta upp skräp de slängt på golvet. Då hade vi alltså ett barn på väg in i svår psykisk sjukdom och de ville prata om att slänga glasspapper. 
    De försöker bara skrämmas. Att man vägrar gå en föräldrakurs för utvecklingsstörda när man är högskoleutbildad är knappst skäl nog.

    Tror knappast soc skulle få igenom ett LVU den vägen. 
  • Anonym (Tre)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-15 07:54:58 följande:
    De försöker bara skrämmas. Att man vägrar gå en föräldrakurs för utvecklingsstörda när man är högskoleutbildad är knappst skäl nog.

    Tror knappast soc skulle få igenom ett LVU den vägen. 
    Grejen är att de påstod en massa annat om oss också (som inte stämde) och det vi fruktade var en akutplacering. Då går det till rätten först efteråt. De hade redan gjort detta en gång och det var en skräckupplevelse som vi absolut inte kunde riskera att vårt barn skulle tvingas uppleva igen. Eftersom barnet var sjukt var det också jätteviktigt att vi kunde observera barnet och rapportera symptom till vården. Det var våra observationer som gjorde att vården till sist kunde diagnosticera. Ett jourhem som inte kände barnet hade aldrig kunnat ge vården den informationen. 
Svar på tråden Någon som gjort orosanmälan?