Någon som gjort orosanmälan?

Vad vet du om det?
Finns hur många vittnesmål som helst om missförhållanden i processen. 
Socialtjänsten tar sen heller inget som helst ansvar för de problem de själva SKAPAT. De följer inte upp. De hjälper inte till med någon rehabilitering eller ersätter för förlorad arbetsinkomst m.m. 

Med tanke på hur många ärenden Socialtjänsten hanterar så är det förhållandevis få som får dessa problem som du säger är det vanligaste. Självklart är det tragiskt när det blir fel, inte bara när barn dör för att Socialtjänsten varit för försiktig utan även när det blivit fel åt andra hållet. Men det är precis som när det kommer till relationsproblem här på Familjeliv, man hör bara om de dåliga sakerna, inte när det är bra. Samma med myndigheter, du hör bara om när folk har problem med dem, inte när det flyter på bra. 

Du har kassa erfarenheter av Socialtjänsten, jag har bra. Ingen av oss har facit över hur det fungerar. Till skillnad från dig dock så kan jag se saker både från mitt eget håll och från andra sidan. Jag har varit med om både kontakt med dem utan polisförhör av barnen samt att de blivit hämtade (och tillbakakörda) för samtal. Jag har riskerat att få mina barn omhändertagna men då jag samarbetade och hade annan lösning så fick de vara kvar med mig. 

Det vet jag eftersom jag gjort ett antal orosanmälningar och ingen av dem har gått till såsom du beskriver. Jag har även själv blivit socialtjänstanmäld och då gick det inte heller till såsom du beskriver. Så, jag skulle absolut inte avstå att göra en orosanmälan på grund av det du beskriver, för det är inte representativt. 

Vet du vad?  Du pratar strunt och du gör bort dig i själva stund som du skriver. 
För det första ska det råda sekretess så du ska inte känna till förfarandet eller utgången som anmälare. Då är det något som är fel, vilket i och för sig inte skulle förvåna mig. Du ska inte känna till vare sig process eller utfall.  För det andra är det rutin att det ska gå till precis som jag beskriver. Du vet med andra ord inte vad du talar om. 

Barnen ska hämtas utan föräldrars vetskap.
Polis ska hålla förhör med dem.
Tillfällig vårdnadshavare ska utses.
Allt detta ska ske innan föräldrar i överhuvudtaget vidtalas. Sedan beroende på vad förhör och samtal med socialtjänsten ger, kan ev vårdnaden ges tillbaka, men det är inte steg 1, utan det är att den fråntas. Det är gängse rutin. 

Du har som sagt helt fel. 

Det är så här processen går till.




Det var också vad som hände i det fall jag tänker på då. Med enda skillnaden att sekretessen helt åsidosattes och att det var falskt alarm. Det senare är också ganska centralt, eftersom hela denna soppa skapade massvis mex problem 

När ska du förstå att du har fel? Att det inte alls är så det fungerar utan att det helt och hållet beror på allvarlighetsgrad i anmälan, om åklagare blir involverad eller ej. Åklagare blir inte involverad i alla anmälningar, men alla anmälningar behöver hanteras och utredas.

Men alla orosanmälningar handlar ju inte om våld i hemmet.

Fast jag har ju inte fel. Du kan ju själv kolla på länken ovan.

Allvarlighetsgrad i anmälan säger du? Ja, om någon anmäler att de sett en 14-åring tjuvröka tror inte jag heller att polis och åklagare blir inblandade.

Om soc däremot skulle få in en anmälan om misstänkt våld eller sexuella övergrepp så är det däremot rutin att plocka barnen utan att ens ha någon dialog med föräldrar, så är det något som är fel så är det att påstå att processen inte går till så. Föräldrar blir de facto fråntagna vårdnaden av sina barn innan de ens hörts, eller förhörts. Det kan räcka med att soc får in en anonym anmälan så är drevet igång. I 99% av fallen saknar dessa anmälningar helt substans, men det spelar ingen roll. Vårdnaden fråntas föräldrarna i alla fall som steg 1. I steg 2 kan vårdnaden återfås om polisens och socialtjänstens utredning visar att det inte förekommer sådana allvarliga missförhållanden, vilket också är fallet i 99% av fallen.
Däremot mår såväl föräldrar som vårdnadshavare oerhört dåligt av att tvingas utsättas för detta under utredningstiden som kan pågå under veckor, till och med månader och omgivningens dom är ofta hård oavsett utfall. Så kom inte och säg att jag har fel! 

Inte ens vid misstänkt våld eller sexuella övergrepp är det alltid det sker. En fd arbetskamrats dotter anmälde pappan för det (falskt, dottern var arg på pappan), inte ens under utredningen togs hon från familjen då pappan valde att flytta ut så att dottern kunde bo kvar hemma.  

I mitt eget fall så har du rätt delvis i sak. Ja, man hämtade barnen i skolan och gjorde barnförhör med dem om det som stod i anmälan (saker de själva berättat vid ett tillfälle i skolan för lärare). Barnen lämnades sedan tillbaks till skolan. Jag och den andre föräldern fick samtal om att komma till kommunen samma dag (någon timme senare). Jag dök upp, inte den andre föräldern. Vi pratade löst om vad som förorsakat anmälan, vad de pratat om hon polisen, jag fick bekräfta eller dementera. Då jag bekräftade vissa saker, validerade barnens berättelser och samarbetade gjordes valet att hämta barnen till mig. Då man var orolig för hur den andre föräldern skulle agera (och barnen var oroliga för reaktionen) fick jag frågan om det fanns någon annan stans vi kunde sova eller om de skulle ta oss till skyddat boende. 

Det enda som hade gjort att de hade separerat mig från barnen hade varit om jag insisterat på att åka hem. Jag valde mina barn. 

Så nej, det är inte ens alltid vid misstanke om våld som man separerar barn från föräldrarna helt. Det handlar om den icke misstänkte förälderns förmåga och vilja att skydda barnen från den misstänkte föräldern. 

När barnen hämtas till barnför har du inte vårdnaden över dina barn. Du blir inte ens informerad om det. 

I ditt fall läser jag det som att det verkligen fanns problem. 

Det sjuka är ju att vårdnaden fråntas utan information. Att noll dialog förs och att rutin är att det ska gå till polis baserat på anmälan från tredje part. Kommer en sådan anmälan från förskola eller skola skulle det kännas väldigt konstigt att låta barnen gå kvar där efteråt. Vem skulle vända bort blicken först vid hämtning/lämning vid utvecklingssamtal m.m.? 

Det sjuka i mitt fall är att de först får in en anmälan från skolan om misstänkt våld i hemmet. Därefter dröjer det flera veckor innan socialen agerar/reagerar på anmälan och då genom att slå på stora trumman och med polis hämta barnet från skolan. Hade misstankarna då varit skarpa kan man ju undra varför de tog sådan tid på sig att agera? Vad hade kunnat hända under tiden? 

Om det inte bedömdes akut, var det då verkligen nödvändigt att stega in i klassrummet och hämta barnet med polis inför öppen ridå?

Känns ju mer som det viktiga var att försöka sätta dit en förälder och få till ett LVU snarare än att skydda ett barn. Det agerandet har jag väldigt svårt att släppa. Har absolut noll förtroende.