Någon som gjort orosanmälan?

Varför är det konstigt att ha kvar sina barn på en skola där personalen haft en oro för att ett barn far illa hemma? 

Ja, det tar ibland lite tid från det att de får in anmälan till det att de kan agera. De har typ tre veckor på sig att säga om det ska bli en utredning eller om ärendet ska läggas ner. Även om en oro finns för våld under den tiden så är det ju som så att det måste hanteras av åklagare innan de kan prata med barnet/barnen. 

Ja, i vårt fall fanns det grund för både förhör och utredning denna, senaste, gången. Eftersom jag vet att grunden till anmälan ligger i saker barnen sagt när de pratat om hur man beter sig mot varandra och hur föräldrarna beter sig i hemmet så är jag både glad att skolan faktiskt tog det på allvar och för att barnen vågade prata. 

Den första anmälan (också skolan) var lite mer luddig men även där så var jag stolt över barnen och glad över att personalen ändå försökte skydda barn de trodde for illa. 

Hag och barnen har pratat mycket om det, att skolan inte har gjort något fel som anmält, att de inte gjort fel som pratat. Den andre föräldern ser inte saken på samma sätt utan har, ända sedan första anmälan, försökt få barnen att "inte prata skit" och helt enkelt inte ta något som helst ansvar för sin del i det som skett. 

Därför att de ifrågasätter din lämplighet som vårdnadshavare. 
Det är även högst sannolikt att det spridits till andra pedagoger, lärare, barn, elever och föräldrar som du kommer ha fortsatt kontakt med. Är du bekväm med detta, så grattis. Vi tog vårt barn från skolan efter terminsslut. Det kändes helt nödvändigt, då det var alltför mycket skitsnack. Föräldrar som inte tillät sina barn att komma hem till oss m.m. Gud vet vad de hade hört för något. Tystnadsplikt sägs det. Verkligen...

Alla orosanmälningar handlar inte om våld i hemmet. 

Jag förstår att du varit med om en hemsk händelse, men det betyder inte att det alltid är så och upplevs på exakt samma sätt av alla. 

At sekretess åsidosätts är alltid fel. Men då får man arbeta med den frågan, inte undlåta att hjälpa barn som befinner sig i ett utsatt läge. Vad som är falskt alarm vet man inte alltid förrän i efterhand. Därför måste man agera på misstanke, hellre ett falskt alarm än att missa ett allvar. 

Nej, alla orosanmälningar handlar inte om våld i hemmet, men flera gör det. Förfarandet är även detsamma vid misstänkta övergrepp. 

Att förfarandet är detta är alltså inget som man kan uppleva olika. Det är så det objektivt går till. Det är så det ska gå till enligt regelboken. 

Vilka är förresten "man" som ska arbeta med röjd sekretess? De i personalen som pratat runt med varandra och andra?
Socialtjänsten som traskar in i klassrummet med polisen?
Eller är det kanske vi som utsatta? Vad ges vi för möjligheter till upprättelse? 
 Barnet som förlorar klasskamrater? Hur tänker du där? 

Jo, ett och samma förfarande kan upplevas olika av olika personer. Du är inte alla personer, du reagerar som du gör, andra kan ta saker som händer på annat sätt. 

Om myndigheter som arbetar under sekretess bryter den kan det anmälas till IVO. 

Jag kan såklart inte säga nåt om ditt specifika fall. Jag vet bara att de anmälningar som jag gjort har varit befogade och jag kommer att fortsätta att anmäla om jag ser risk för att ett barn far illa. 

Jag beskriver förfarandet. Hur det objektivt går till i sådana här fall. Det är ingen upplevelse. 

Att du anser att de anmälningar du bidragit med har varit befogade är däremot din personliga upplevelse. 

Jag förstår att du har svårt att lyfta blicken från din egen personliga erfarenhet. och hur man upplever ett skeende är något personligt, alla skulle inte uppleva det på exakt samma sätt som du. 

För mig som arbetar med barn så måste jag kunna tänka lite bredare än bara till min egen, eller en förälders upplevelse. Jag måste se till att barn inte far illa, det ingår i min yrkesroll. 

Nej, knappast. Jag har suttit på flera sidor i den här problematiken. Jag har suttit centralt på en utbildningsförvaltning och sett en hel del. 

Skulle snarare säga att det är du som inte lyfter blicken och ser till helheten. Du utgår bara från din snäva yrkesroll och du gör vad du blivit utbildad att göra. Du ser inte de andra perspektiven som bland annat jag har lyft i en mängd inlägg ovan. 

Jag tror helt ärligt att denna stora mängd med anmälningar som hela tiden kommer in till soc gör mer skada än nytta. 

Alla föräldrar är säkert inte perfekta i alla avseenden och det finns en del ömma punkter här och var. Att trycka in tummen eller vrida om i dessa sår gör dock sällan något bättre. Framförallt sällan bättre för barnen. 

Jag tror att soc behöver en helt annan metodik för att fånga upp de svåra fallet på ett bra sätt. 

Det som gör det hela så svårt är att Soc i för många fall inte fungerar som det borde. Handläggarna har på tok för mycket makt i förhållande till utbildnings- och erfarenhetskrav och de jobbar ofta under tidspress, vilket gör att det i vissa fall blir så att de, utan att förstå det själva, skadar istället för att hjälpa. 

Visst hade man önskat att det gick att garantera att barn som fick sk. hjälp av soc verkligen blev hjälpta istället för tvärtom. Men det kan man inte som soc ser ut idag i många kommuner. 

Jag hade velat vara väldigt säker på min sak innan jag anmälde, annars finns risken att det bara blir ur askan i elden.