• Anonym (Anmälaren)

    Någon som gjort orosanmälan?

    Jag känner mig verkligen illa till mods nu. Jag kommer inom kort behöva göra en orosanmälan. Jag jobbar med barn. Jag vet att detta är sådant jag måste klara och att jag agerar fel om jag låter bli men ändå är det så svårt. Jag vet att föräldrarna kommer bli förbannade på mig och förtroendet kommer vara över. Men jag kan inte hjälpa dem mer. Och jag är ledsen för deras skull.

    Någon mer som jobbar inom vård eller omsorg som behövt göra detta? Mådde ni också dåligt av det?  Jag gillar normalt att ha ansvar men detta skrämmer mig lite faktiskt...

    Dela gärna med er om ni har erfarenhet.

  • Svar på tråden Någon som gjort orosanmälan?
  • Anonym (Kritisk Förälder)
    Anonym (Äsch då) skrev 2024-09-08 22:18:47 följande:

    Om barnet anses vara i akut fara görs ett omhändertagande direkt, annars inte, då blir det istället en kallelse till intervju hos socialen.  Finns ingen grund för anmälan så läggs ärendet ner, det är inte konstigare än så. 


    Ni som påstår att barnet blivit hämtade av polis utan grund: vad har anmälan handlat om?


    Det handlade om misstänkt våld i hemmet. Så särskilt akut bedömde de nog inte att det var eftersom det dröjde några veckor från det att anmälan inkom till socialtjänsten innan de agerade. Det vill säga åkte och hämtade barnet i skolan tillsammans med polis till ett så kallat barnahus. Först därefter lades utredningen ned. 
  • Anonym (Tre)
    Anonym (Äsch då) skrev 2024-09-08 22:18:47 följande:

    Om barnet anses vara i akut fara görs ett omhändertagande direkt, annars inte, då blir det istället en kallelse till intervju hos socialen.  Finns ingen grund för anmälan så läggs ärendet ner, det är inte konstigare än så. 


    Ni som påstår att barnet blivit hämtade av polis utan grund: vad har anmälan handlat om?


    Vårt barn togs till jourhem, men inte med polis. Och vi godkände det eftersom alternativet var tvångsomhändertagande. Barnet hade drabbats av psykisk sjukdom och en vi mötte i vården gjorde en orosanmälan och påstod att barnet inte alls var sjukt utan blev vanvårdat och misshandlat. Flera andra i vården, som träffat barnet mer, sa emot, men soc ville inte lyssna på dem. 


    Socialtjänstens ingripande försenade barnets möjlighet till bedömning och vård flera månader (psykiatrin kunde inte göra bedömning av barnet när hen befann sig mitt i ett trauma). Förmodligen har de också förvärrat tillståndet genom att utsätta det sjuka barnet för trauma och extrem stress. 

  • Anonym (Gina)
    Anonym (Va?) skrev 2024-09-08 18:25:57 följande:
    Jag vet, jag har upplevt något annat.
    Du får tro vad du vill, mitt liv är mitt facit.
    Vad som hänt just dig är anekdotiskt och säger inte "så här är det för alla". Det måste du väl ändå förstå?

    Många orosanmälningar (min erfarenhet - som också då blir anekdotiskt men från myndighetsidan) stannar hos handläggarna och blir som Epic skrev ofta inte mer än ett telefonsamtal.
    Där man öppet och förutsättningslöst tar en kontakt och pratar med föräldern, luskar lite, och sen bokar möte vid behov. Där kan det stanna om det inte finns fog för ytterligare utredning/insats. Om inte fler anmälningar  kommer in som gör att misstankar väcks.

    Sen hur folk kan tycka att det är fel är en annan fråga.
    Klart att hanteringen av ett specifikt ärende kan vara felaktig.
    Men i min värld är det inte "fel" att ta upp sånt man känner oro för, i 95% av fallen är det med de godaste av intentioner och för att man är mån om att inga barn ska fara illa, punkt slut. 
  • Anonym (Va?)
    Anonym (Gina) skrev 2024-09-09 11:50:52 följande:
    Vad som hänt just dig är anekdotiskt och säger inte "så här är det för alla". Det måste du väl ändå förstå?
    Har jag påstått något annat?

    Jag sa att personen har fel i sitt uttalande, det är där du borde läxa upp. Inte här.
  • Anonym (Gladeligen kvar på skolan)
    Anonym (Kritisk Förälder) skrev 2024-09-07 23:02:08 följande:
    Så är det ju. Det bör man vara medveten om. Tror ingen förälder som blivit anmäld till soc vill ha sina barn kvar i den förskolan / skolan. Skulle vara intressant att se statistik på det. 

    Att sitta och ha samtal och dialog rörande sina barns utveckling, gå på föräldramöten m.m. och träffa någon som soc-anmält barn och föräldrar tror jag de flesta skulle se som oerhört olustigt. Förtroendet är ju helt borta. Trist att behöva riva upp sina barn från kompisar och gemenskap men jag tror de flesta ser det som totalt nödvändigt. Tyvärr slutar inte sådana byten alltid så lyckligt. 
    Jag har gladeligen kvar mina barn i den skola som gjort två orosanmälningar gällande barnen och deras andre förälder. Detta trots att den sista var väldigt allvarlig och resulterade i separation. 

    Jag är glad över att mina barn vågat öppna upp sig för sina lärare. Jag är glad över att de blivit lyssnade på. 

    Deras andre förälder är iifs inte riktigt lika glad i skolans beteende. 
  • Anonym (Äsch då)
    Anonym (Va?) skrev 2024-09-09 14:35:04 följande:
    Har jag påstått något annat?

    Jag sa att personen har fel i sitt uttalande, det är där du borde läxa upp. Inte här.
    Du skrev att ditt liv är facit... så ja du har påstått något annat.
  • Anonym (Va?)
    Anonym (Äsch då) skrev 2024-09-09 15:48:46 följande:
    Du skrev att ditt liv är facit... så ja du har påstått något annat.
    Förstår att läsförståelsen är lite knapphändig.

    Det jag påpekade var att det en person var så tvärsäker på inte stämmer för att jag har upplevt det motsatta. 
    Lika med facit på att personens påstående inte stämmer.
  • Anonym (Äsch då)
    Anonym (Va?) skrev 2024-09-09 16:10:20 följande:
    Förstår att läsförståelsen är lite knapphändig.

    Det jag påpekade var att det en person var så tvärsäker på inte stämmer för att jag har upplevt det motsatta. 
    Lika med facit på att personens påstående inte stämmer.
    Det  är snarare din förmåga att utrycka dig som är knapphändig. 
    Ja du har säkert upplevt det motsatta men det är fortfarande inte gängse rutin eller regelmässig hantering när det gäller en orosanmälan. 
  • Anonym (Va?)
    Anonym (Äsch då) skrev 2024-09-09 16:58:32 följande:
    Det  är snarare din förmåga att utrycka dig som är knapphändig. 
    Ja du har säkert upplevt det motsatta men det är fortfarande inte gängse rutin eller regelmässig hantering när det gäller en orosanmälan.
    Haha, visst om du vill få det till det så be my guest.

    Sen har du fel vännen, även om du inte har kapacitet att förstå det.

    Kjam.
  • EpicF
    Anonym (Tre) skrev 2024-09-09 08:46:53 följande:

    Vårt barn togs till jourhem, men inte med polis. Och vi godkände det eftersom alternativet var tvångsomhändertagande. Barnet hade drabbats av psykisk sjukdom och en vi mötte i vården gjorde en orosanmälan och påstod att barnet inte alls var sjukt utan blev vanvårdat och misshandlat. Flera andra i vården, som träffat barnet mer, sa emot, men soc ville inte lyssna på dem. 


    Socialtjänstens ingripande försenade barnets möjlighet till bedömning och vård flera månader (psykiatrin kunde inte göra bedömning av barnet när hen befann sig mitt i ett trauma). Förmodligen har de också förvärrat tillståndet genom att utsätta det sjuka barnet för trauma och extrem stress. 


    Jag hoppas ni anmälde vårdpersonalen. Låter faktiskt helt sjukt att någon kan göra så. 

    Hoppas det går bra med er nu iallfall. 
Svar på tråden Någon som gjort orosanmälan?