Någon som gjort orosanmälan?

Prata med din chef för stöd och råd. 

Vårt barn togs till jourhem, men inte med polis. Och vi godkände det eftersom alternativet var tvångsomhändertagande. Barnet hade drabbats av psykisk sjukdom och en vi mötte i vården gjorde en orosanmälan och påstod att barnet inte alls var sjukt utan blev vanvårdat och misshandlat. Flera andra i vården, som träffat barnet mer, sa emot, men soc ville inte lyssna på dem. 

Socialtjänstens ingripande försenade barnets möjlighet till bedömning och vård flera månader (psykiatrin kunde inte göra bedömning av barnet när hen befann sig mitt i ett trauma). Förmodligen har de också förvärrat tillståndet genom att utsätta det sjuka barnet för trauma och extrem stress. 

Tack! 

Ja, sjukt är ordet. Vi anmälde och det gav resultat. 

Vi ska även anmäla Socialtjänsten som enligt insatta vi pratat med också gjorde flera fel. 

Ja. Vården utreder vårt barns nuvarande mående som traumareaktion på socialtjänstens åtgärder. Soc fick varningar från vården både innan och under åtgärden att den kunde skada barnet. Men det brydde de sig inte om. 

Det som gör det hela så svårt är att Soc i för många fall inte fungerar som det borde. Handläggarna har på tok för mycket makt i förhållande till utbildnings- och erfarenhetskrav och de jobbar ofta under tidspress, vilket gör att det i vissa fall blir så att de, utan att förstå det själva, skadar istället för att hjälpa. 

Visst hade man önskat att det gick att garantera att barn som fick sk. hjälp av soc verkligen blev hjälpta istället för tvärtom. Men det kan man inte som soc ser ut idag i många kommuner. 

Jag hade velat vara väldigt säker på min sak innan jag anmälde, annars finns risken att det bara blir ur askan i elden. 

Det beror ju på att LVU ska vara en sista utväg. Att barnet inte LVU:as utan att familjen får andra stödinsatser betyder verkligen inte att anmälan var felaktig. 

Jag har själv drabbats hårt av fullkomliga idioter på soc, men jag håller med den du diskuterar med att du verkar ha fastnat i det du har varit med om och har svårt att se att det också kan gå till på andra sätt. 

Och precis så var det med den så kallade hjälp vi fick. Men det betyder inte att allt de gör är skit. 

:D Det där är ganska exakt vad vi skrivit i vår IVO-anmälan! Att informationsmaterialet tydligt riktade sig till människor med begränsad intellektuell kapacitet. 

Grejen är att vissa delar tyckte jag verkade bra för den målgrupp de var tänkta för. Om föräldrar med såna problem kan få stöd är ju det jättebra. Problemet för oss var handläggarens helt oinskränkta makt över människor vars behov hon inte hade någon koll på och inte på långa vägar hade kompetens eller personlig lämplighet att bedöma. 

Och vi kunde inte avböja någon hjälp. Gjorde vi det skulle de tvångsomhänderta barnet. Men ibland skrattade vi, mitt i misären, åt hur löjliga de var. Minns en övning där vi skulle prata om hur man ber barnet ta upp skräp de slängt på golvet. Då hade vi alltså ett barn på väg in i svår psykisk sjukdom och de ville prata om att slänga glasspapper. 

Grejen är att de påstod en massa annat om oss också (som inte stämde) och det vi fruktade var en akutplacering. Då går det till rätten först efteråt. De hade redan gjort detta en gång och det var en skräckupplevelse som vi absolut inte kunde riskera att vårt barn skulle tvingas uppleva igen. Eftersom barnet var sjukt var det också jätteviktigt att vi kunde observera barnet och rapportera symptom till vården. Det var våra observationer som gjorde att vården till sist kunde diagnosticera. Ett jourhem som inte kände barnet hade aldrig kunnat ge vården den informationen.