• Anonym (Hopplös)

    Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

    Hej forumet! 


    Ska försöka fatta mig hyfsat kort. 


    Jag är en man på 65 år och har varit tillsammans med min nuvarande sambo i 25 år och gick innan dess igenom en tuff skilsmässa från min första fru som var min ungdomskärlek. Problemet den gången var att jag blev handlöst förälskad i en annan kvinna som bodde granne med oss. Det var en oerhört jobbig skilsmässa för oss med barn inblandat och hon blev väldigt elak vilket man kan förstå eftersom jag dessvärre inte kunde motstå grannen, som nu är min sambo. Vi har levt lyckliga i många år nu. 


    För cirka 10 år sedan jobbade jag tillsammans med en 20 år yngre kvinna som jag, än en gång, blev hopplöst förälskad i. Det utvecklades till kärlek, och till sist kunde vi inte motstå varandra. Min nuvarande sambo uppdagade det hela efter nåt år (såg sms) och vi bröt kontakten, kärleken bytte jobb. Denna kvinna och jag sprang ihop på en mässa i somras och det var som att kastas tillbaka i tiden. Allt kändes som förut, alla känslor vällde tillbaka och hon kände samma. Det är åtrå, passion och djup kärlek. Jag har tänkt på henne nästan varje dag sedan vi skildes åt, förmodligen för att det aldrig blev något på riktigt mellan oss. Det har varit en stor sorg att inte få ha kontakt med henne under dessa år.

    Jag berättade för min sambo att jag sprungit på min kärlek igen och hon blev ledsen och arg, och sa att jag absolut inte får ha kontakt med denna kvinna. Återigen stor sorg. Jag vill så gärna ha en typ av vänskapsrelation med henne, det är viktigare än sexet, jag vill ha henne i mitt liv och veta att hon mår bra och ses ibland. Trots att passionen finns där mellan oss så tror jag att det kan fungera, passionen kommer förmodligen med tiden ebba ut, och kvar finns det där goa kärleksfulla. Jag funderar nu på att ha kontakt med henne ändå, i smyg. Vad säger ni andra om det, är det helt uppåt väggarna fel? Hon är så viktig för mig och ger mig energi och livslust. Min sambo och jag har det bra i övrigt förutom denna kvinna som spökar för mig.

  • Svar på tråden Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna
  • Anonym (Hopplös)
    Anonym (CM) skrev 2024-08-24 13:49:47 följande:
    Nja, det handlar väl om ens uppfostran.  Man delar varandras bördor. I ett långt äktenskap kan man inte utgå från att kärleken spirar. När partnern är bitter och olycklig så delar man olyckan.  Av solidaritet avstår man från lyckan.

    Detta är vad som förväntas av oss.  Jag klagar inte, det finns de som har det mycket värre. Det handlar inte om rädsla för ensamhet, herre gud vad jag skulle njuta av att ha egen tid, göra vad som faller mig in  utan att först förankra det hos min fru. 

    För att vara rättvis måste jag säga att vad jag skriver om mig själv även gäller min fru. Hon lever inte heller livets lyckliga dagar och ångrar säkert att hon hållit fast vid mig så länge. Men det är vad man får betala för att vara anständig.

    Att leva i ett livs långt äktenskap kräver att man offrar delar av sig själv. Att vara egoist fungerar inte.  Det finns de som säger att det växer samman men det tror jag tillhör ovanligheterna. 

    Jag hoppas innerligt att den yngre generationen är lite mer flexibel i sin syn på tvåsamheten. Att den inte är tänkt att vara för evigt.

    När det gäller TS så är det hans val. Jag kan bara berätta om hur jag gjorde när jag var i hans situation. 
    Som du skriver finns det många likheter oss emellan, och ja, uppfostran är nog en del av det. Det är så FEL att vilja bryta upp ett förhållande oavsett vad, det är så mycket skuld och skam att man blir alldeles matt. Särskilt när man inte egentligen har det så himla dåligt, varför ska man ?förstöra? en familj för att man ska se till sina behov och lust och vilja att leva livet? Vem är JAG att bestämma det? Ja så mycket tankar som snurrar. Ska bli skönt att gå iväg till den där terpapeuten så får vi se vad han har att säga så jag kanske kan få ro i själen någon gång.
  • Anonym (Hopplös)
    Anonym (Usch) skrev 2024-08-24 15:23:05 följande:

    Toppen, du ska förstöra en familj till. Bara för att du har känslor betyder det inte att du behöver agera på dem. 


    Det är mycket jag jag jag och inte något om andra inblandade.


    Jag har tänkt på min sambo och hennes mående väldigt mycket och stängt in min lust och längtan i tio år. Nej man behöver inte agera på sina känslor men det har jag inte gjort ännu heller, jag har träffat och pratat den andra kvinnan en gång i vimlet i en mässhall, det är allt. Jag VILL ju inte förstöra för någon.
  • Anonym (CM)
    Anonym (Cykel) skrev 2024-08-24 15:13:32 följande:
    Hur gammal är du, och när blev relationen dålig?
    Är i TS ålder, några år yngre

    Kan inte säga att relationen varit dålig men den har inte varit bra på 20 år.

    Varför frågar du detta?  Vad har ålder med det att göra. 
    Vi har varit gifta i 40 år
  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Hopplös) skrev 2024-08-24 16:17:31 följande:
    Jag har tänkt på min sambo och hennes mående väldigt mycket och stängt in min lust och längtan i tio år. Nej man behöver inte agera på sina känslor men det har jag inte gjort ännu heller, jag har träffat och pratat den andra kvinnan en gång i vimlet i en mässhall, det är allt. Jag VILL ju inte förstöra för någon.

    Ett samtal en gång i en mässhall i vimlet ? Och det är dessförinnan tio år sedan ni sågs? Du avslutade då otrohetsaffär när din sambo kom på er. Och när du såg denna kvinna igen så hamnade du på två sekunder i denna kris ? Gick rakt på sak där på i mässhallen kring att återuppta er relation ? Efter tio år marscherade ni rakt på detta ämne ? Därefter har ni inte hörts av ? Men du har redan pratat med din sambo om dina känslor till exälskarinnan efter detta enda möte ? 
    VILL hon den andra ff ha dig ? Är hela situationen nån slags dödsångest livet går obönhörligen mot sitt slutn en påtaglig realitet efter 60 års ålder och som man finns bara en källa till glädje på den resan ? Nya kvinnor som kan hålla ledan borta. Några andra verktyg finns inte i verktygslådan för att skapa en vettig tillvaro på ålderns höst ? 


    Lämnar du bara sambon om den andra finns där och väntar på dig eller överväger du att gå oavsett ? 

  • Anonym (CM)
    Anonym (Cykel) skrev 2024-08-24 15:13:32 följande:
    Hur gammal är du, och när blev relationen dålig?
    Ser att det blev lite fel i mitt svar vi har varit gifta i snart 30 år 
  • Familjesus
    Anonym (CM) skrev 2024-08-24 13:49:47 följande:
    Nja, det handlar väl om ens uppfostran.  Man delar varandras bördor. I ett långt äktenskap kan man inte utgå från att kärleken spirar. När partnern är bitter och olycklig så delar man olyckan.  Av solidaritet avstår man från lyckan.

    Detta är vad som förväntas av oss.  Jag klagar inte, det finns de som har det mycket värre. Det handlar inte om rädsla för ensamhet, herre gud vad jag skulle njuta av att ha egen tid, göra vad som faller mig in  utan att först förankra det hos min fru. 

    För att vara rättvis måste jag säga att vad jag skriver om mig själv även gäller min fru. Hon lever inte heller livets lyckliga dagar och ångrar säkert att hon hållit fast vid mig så länge. Men det är vad man får betala för att vara anständig.

    Att leva i ett livs långt äktenskap kräver att man offrar delar av sig själv. Att vara egoist fungerar inte.  Det finns de som säger att det växer samman men det tror jag tillhör ovanligheterna. 

    Jag hoppas innerligt att den yngre generationen är lite mer flexibel i sin syn på tvåsamheten. Att den inte är tänkt att vara för evigt.

    När det gäller TS så är det hans val. Jag kan bara berätta om hur jag gjorde när jag var i hans situation. 
    Men även i er generation har ju många skilt sig. Du skriver ju att både du och din fru är olyckliga, vad hindrar er från att dela på er och bli lyckliga(re) på varsitt håll? Oerhört märkligt synsätt. Det du skriver är möjligen mer applicerbart när ena parten inte vill skiljas och man på flera plan ändå trivs tillsammans. Men det du beskriver tror jag varken barn eller andra närstående uppmuntrar. 
  • Anonym (CM)
    Familjesus skrev 2024-08-24 17:40:04 följande:
    Men även i er generation har ju många skilt sig. Du skriver ju att både du och din fru är olyckliga, vad hindrar er från att dela på er och bli lyckliga(re) på varsitt håll? Oerhört märkligt synsätt. Det du skriver är möjligen mer applicerbart när ena parten inte vill skiljas och man på flera plan ändå trivs tillsammans. Men det du beskriver tror jag varken barn eller andra närstående uppmuntrar. 
    Det är väl inte helt sant att vi varit olyckliga. Mer att vi inte varit lspeciellt yckliga. Vi har ett hem, våra barn och nu även barnbarn. Självklart har det funnits lycka i vår relation men vi gör inte varandra lyckliga.  

    Vi är som folk är mest helt enkelt.  Eftersom jag till min läggning är känslomänniska så funderar jag väl mer på det här än de flesta och kanske och ifrågasätter mig själv. och mina val.  Troligen är det inte så ovanligt att långa äktenskap tänka såhär. 

    Du ifrågasätter varför vi inte skilt oss. Om det bara hängde på mig skulle vi skilt oss men min maka vill inte skiljas.  
  • Anonym (Gubbe)

    Du verkar ha ha haft roligt med damer och det lär fortsätta!

  • Anonym (Hopplös)
    Anonym (Gubbe) skrev 2024-08-24 19:47:26 följande:

    Du verkar ha ha haft roligt med damer och det lär fortsätta!


    Jag har haft ?roligt? med 3 olika kvinnor i mitt 65-åriga liv, ja det kanske fortsätter vem vet.
  • Cathariiina

    Hopplös och CM: jag förstår inte det här. Ni måste vara födda någon gång mellan 1959 och 1965. För den generationen har det alltid varit OK med skilsmässa - det tabut fasades ut på 1970-talet, och sedan började man till och med prata om ombildade familjer som något positivt (extraföräldrar och extrabarn, bonusföräldrar och bonusbarn, "det är positivt för barn att ha flera vuxna att ty sig till" etc.). Nästan FÖR mycket enligt mig. Dessutom måste alla era barn ha varit vuxna länge nu, om ni inte gifte er med barnbrudar...

    Så jag förstår inte riktigt det där att "uppfostran" och "anständighet" hindrade er att skilja er. Tillhör ni någon sträng religiös sekt..? Annars är det ju ingen som tänker så mer, i er generation. Och särskilt inte om man råkar möta någon som man verkligen älskar och upplever vara den rätta/rätte. 

Svar på tråden Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna