• Anonym (Hopplös)

    Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

    Hej forumet! 


    Ska försöka fatta mig hyfsat kort. 


    Jag är en man på 65 år och har varit tillsammans med min nuvarande sambo i 25 år och gick innan dess igenom en tuff skilsmässa från min första fru som var min ungdomskärlek. Problemet den gången var att jag blev handlöst förälskad i en annan kvinna som bodde granne med oss. Det var en oerhört jobbig skilsmässa för oss med barn inblandat och hon blev väldigt elak vilket man kan förstå eftersom jag dessvärre inte kunde motstå grannen, som nu är min sambo. Vi har levt lyckliga i många år nu. 


    För cirka 10 år sedan jobbade jag tillsammans med en 20 år yngre kvinna som jag, än en gång, blev hopplöst förälskad i. Det utvecklades till kärlek, och till sist kunde vi inte motstå varandra. Min nuvarande sambo uppdagade det hela efter nåt år (såg sms) och vi bröt kontakten, kärleken bytte jobb. Denna kvinna och jag sprang ihop på en mässa i somras och det var som att kastas tillbaka i tiden. Allt kändes som förut, alla känslor vällde tillbaka och hon kände samma. Det är åtrå, passion och djup kärlek. Jag har tänkt på henne nästan varje dag sedan vi skildes åt, förmodligen för att det aldrig blev något på riktigt mellan oss. Det har varit en stor sorg att inte få ha kontakt med henne under dessa år.

    Jag berättade för min sambo att jag sprungit på min kärlek igen och hon blev ledsen och arg, och sa att jag absolut inte får ha kontakt med denna kvinna. Återigen stor sorg. Jag vill så gärna ha en typ av vänskapsrelation med henne, det är viktigare än sexet, jag vill ha henne i mitt liv och veta att hon mår bra och ses ibland. Trots att passionen finns där mellan oss så tror jag att det kan fungera, passionen kommer förmodligen med tiden ebba ut, och kvar finns det där goa kärleksfulla. Jag funderar nu på att ha kontakt med henne ändå, i smyg. Vad säger ni andra om det, är det helt uppåt väggarna fel? Hon är så viktig för mig och ger mig energi och livslust. Min sambo och jag har det bra i övrigt förutom denna kvinna som spökar för mig.

  • Svar på tråden Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna
  • Anonym (CM)
    Anonym (Skojar du eller?) skrev 2024-08-25 16:36:03 följande:Du
    Otroligt märkliga prioriteringar, så hon är kvar hos dig pga sommarstuga o lite cash? Och så länge hon inte hittar nån annan kan jag ställa upp...herregud...snacka om dött förhållande, varför inte bara skilja sig?? Livet är jävligt kort för sånt här dravel!
    Du må tycka att det är dravel men det är så livet ser ut för många.  Alla förhållanden/äktenskap förändras under tid och vad du anser vara dött är något som nästan alla kommer att hamna i förr eller senare.  

    Ja, livet är kort men det innebär inte att vi kan behandla varandra som någon sorts vara med bäst före datum. Nej, vi är ansvariga för varandra. Egot har mycket liten plats i ett äktenskap.
  • Anonym (Äckligt)
    Anonym (CM) skrev 2024-08-25 17:04:10 följande:
    Du lever i en annan tid än min. Det är väldigt tydligt. Du kanske skulle tala lite med dina föräldrar om hur deras prioriteringar format deras liv.
    Fast det är stämmer inte. Det är mycket vanligt att folk i din generation skiljer sig. Det var i precis din generation som det började bli vanligt. Skilsmässor bland 60-plussare har fördubblats de senaste 20 åren. Så den enda som verkar leva kvar i gamla tider är du.
  • Anonym (Euw)
    Anonym (CM) skrev 2024-08-25 17:04:10 följande:
    Du lever i en annan tid än min. Det är väldigt tydligt. Du kanske skulle tala lite med dina föräldrar om hur deras prioriteringar format deras liv.

    Om jag skulle ha pushat henne att arbeta heltid när hon knappt klarat av deltid. Känner du till vilka villkor de arbetar under inom vården? Hon trivs annars med sitt arbete så VARFÖR skulle jag pusha henne bara för att jag skulle kunna skilja mig med gott samvete? 

    Alla kompromissar med sitt liv när man gifter sig. Det är ju det som är meningen annars fungerar det inte särskilt länge.

    Det handlar inte om pengar det handlar om att kunna fortsätta leva sitt liv.

    Visst är det lycka att kunnat under många år och mycket slit rustat upp ett sommarhus. Har ingenting med status att göra.

    Vi båda har slitit för vad vi har idag.

    Att jag är bitter är väl att ta i. Jag svarade på TS funderingar utifrån mina erfarenheter.  

    Jag skulle ha varit lycklig om jag kunnat fortsätta mitt förhållande med den andra kvinnan utan att skilja mig från min fru. Detta var en omöjlighet vilket jag tror du förstår.  Nu blev det som det blev

    Jag är 50 och är skild själv, lyckligt skild. Klart det var ekonomiskt bättre som gift, men har set faktiskt bättre nu som singel än att leva olycklig med en man som också var olycklig.
    mina föräldrar är skilda sedan många många år och även om det var en jobbig tid och min mamma hade det tufft ekonomiskt så hade jag aldrig velat att hon skulle stannat med en man som var otrogen. Hon är stark på egen hand. Hennes pension är inte bra pga föräldraledigheter och deltidsjobb under många år, DET är något jag önskar min pappa hade hjälpt henne med. men det är som det är och hon har ett väldigt bra liv ändå.


    Sommarstugan kan ni ju ha kvar tillsammans eller att du låter henne nyttja den. Eller så stoppar du de pengarna in i pensionsparande för henne. Nej, du är rädd för att stå på egna ben och rädd för vad andra ska tycka pm du säger som det är, att du vill leva själv och söka kärleken på nytt.

  • Anonym (Härdsmälta)
    Anonym (Euw) skrev 2024-08-25 17:21:45 följande:

    Jag är 50 och är skild själv, lyckligt skild. Klart det var ekonomiskt bättre som gift, men har set faktiskt bättre nu som singel än att leva olycklig med en man som också var olycklig.
    mina föräldrar är skilda sedan många många år och även om det var en jobbig tid och min mamma hade det tufft ekonomiskt så hade jag aldrig velat att hon skulle stannat med en man som var otrogen. Hon är stark på egen hand. Hennes pension är inte bra pga föräldraledigheter och deltidsjobb under många år, DET är något jag önskar min pappa hade hjälpt henne med. men det är som det är och hon har ett väldigt bra liv ändå.


    Sommarstugan kan ni ju ha kvar tillsammans eller att du låter henne nyttja den. Eller så stoppar du de pengarna in i pensionsparande för henne. Nej, du är rädd för att stå på egna ben och rädd för vad andra ska tycka pm du säger som det är, att du vill leva själv och söka kärleken på nytt.


    Eller så består valet att stanna med frun trots allt i att han inte har möjlighet få en ny kvinna. Han får sittaoch drömma och sjunga  om Anitas ljuva jungfrulemmars tryck i vars materia han vill röna efter att han uppmanat denna ljuva rosenknopp att blott till sitt hjärta lyss. Kyss
  • Anonym (CM)
    Anonym (Härdsmälta) skrev 2024-08-25 16:37:41 följande:

    Att ge henne fri lejd samtidigt som du kompenserar henne rejält rent ekonomiskt kan ju vara ett sätt att uppträda anständigt ? ingen skulle kritisera en skilsmässa där hon få bibehålla en viss ekonomisk trygghet genom en generositet från dig. Det så klart att vid en skilsmässa försämras oftast båda parters ekonomiska läge när man ska bekosta allt själv från boendekosnad, el, bredband etc etc det är Ju ofrånkomligt för alla. Men med en ekonomisk kompensation från dig skulle du ha rent samvete gentemot din fru. 


    Du verkar vilja vältra dig i självömkan av din egen uppoffring här. Du låter oerhört bitter. 


    ville kvinnan du var otrogen med fortsätta med dig då i samband med att er otrohets affär uppdagades ? Var hon ett bättre alternativ eller var hon verklighetsflykten, drömmen och spänningen från i ditt fall livets oundvikliga leda ? 


    Tycker inte jag vältrar mig i självömkan utan försöker att vara ärlig i hur svårt livet kan vara. TS hade funderingar som jag försökte besvara utifrån min erfarenhet. 

    Beslutet att lämna ett äktenskap för en annan kvinna är inte lätt, ingenting är självklart. Än fast äktenskapet inte är det lyckligaste finns ändå vänskapen och lojaliteten där. Man lämnar inte allt och avsäger sig ansvaret för sin make/maka hur lätt som helst. 

    Om jag i dag hade varit i samma situation kanske jag skulle ha agerat annorlunda men det är inte säkert. Man vet inte hur man agerar förrän man är i situationen.

    Kvinnan jag var otrogen med var och är nog mitt livs stora kärlek och jag är oerhört tacksam för den tid vi ändå fick. Hennes situation liknade min och hon var redo att lämna sin relation men hon förstod ändå mitt val. Vi har haft viss kontakt genom åren om än mest via mail och mobil.  Jag är glad över att kunna kalla henne min vän
  • Anonym (CM)
    Anonym (Euw) skrev 2024-08-25 17:21:45 följande:

    Jag är 50 och är skild själv, lyckligt skild. Klart det var ekonomiskt bättre som gift, men har set faktiskt bättre nu som singel än att leva olycklig med en man som också var olycklig.
    mina föräldrar är skilda sedan många många år och även om det var en jobbig tid och min mamma hade det tufft ekonomiskt så hade jag aldrig velat att hon skulle stannat med en man som var otrogen. Hon är stark på egen hand. Hennes pension är inte bra pga föräldraledigheter och deltidsjobb under många år, DET är något jag önskar min pappa hade hjälpt henne med. men det är som det är och hon har ett väldigt bra liv ändå.


    Sommarstugan kan ni ju ha kvar tillsammans eller att du låter henne nyttja den. Eller så stoppar du de pengarna in i pensionsparande för henne. Nej, du är rädd för att stå på egna ben och rädd för vad andra ska tycka pm du säger som det är, att du vill leva själv och söka kärleken på nytt.


    Varför skulle jag skilja mig nu, efter 15 år? 

    Nej, det finns inte på kartan. Vi har ett bra liv som och som de flesta andra funderar vi nog ibland om det hade kunnat varit bättre.  Tärningen är kastad och såhär blir det.
  • Anonym (Äckligt)
    Anonym (CM) skrev 2024-08-25 17:51:58 följande:
    Varför skulle jag skilja mig nu, efter 15 år? 

    Nej, det finns inte på kartan. Vi har ett bra liv som och som de flesta andra funderar vi nog ibland om det hade kunnat varit bättre.  Tärningen är kastad och såhär blir det.
    Ja du, för att en annan kvinna är ditt livs kärlek kanske? För att ert äktenskap verkar vara en affärsuppgörelse? För att ni börjar bli äldre och detta är chansen till ett roligare liv, för er båda?
  • Anonym (CM)
    Anonym (Äckligt) skrev 2024-08-25 17:14:08 följande:
    Fast det är stämmer inte. Det är mycket vanligt att folk i din generation skiljer sig. Det var i precis din generation som det började bli vanligt. Skilsmässor bland 60-plussare har fördubblats de senaste 20 åren. Så den enda som verkar leva kvar i gamla tider är du.
    Vad är det som inte stämmer? Stämmer inte jag med statistiken?  Vill bara upplysa om att både jag och min fru är skilsmässobarn som det hette då.  Och det var en skam ska du veta.

    Vad jag fick uppleva under min uppväxt vill jag absolut inte att mina barn skulle uppleva. Otryggheten av att ständigt flytta från lägenhet till lägenhet. Män som kom och gick, 

    En far som inte ville veta av oss utan bara brydde sig om sin nya familj. 

    Nej, detta ville jag bespara mina barn
  • Anonym (CM)
    Anonym (Äckligt) skrev 2024-08-25 17:56:18 följande:
    Ja du, för att en annan kvinna är ditt livs kärlek kanske? För att ert äktenskap verkar vara en affärsuppgörelse? För att ni börjar bli äldre och detta är chansen till ett roligare liv, för er båda?
    Vad vet du om vårt liv? Vad skulle bli roligare av att vi sitter i varsin lägenhet?

    Att du ser vårt äktenskap som en affärsuppgörelse tyder på att du nog inte riktigt förstår att man har ansvar för varandra i ett äktenskap. Äktenskapet är på sätt och vis ett kontrakt där man tar ansvar för varandras framtid. 

    Det är lätt att bortse från det ekonomiska och praktiska men det är viktiga komponenter om man vill ha ett bra liv. Jag tror inte att mitt äktenskap är mera dött än andras efter 30 år.

    Skillnaden ligger i att jag  turen/oturen att träffa någon som fick mitt hjärta vid fel tidpunkt.
  • Anonym (Euw)
    Anonym (CM) skrev 2024-08-25 17:59:06 följande:
    Vad är det som inte stämmer? Stämmer inte jag med statistiken?  Vill bara upplysa om att både jag och min fru är skilsmässobarn som det hette då.  Och det var en skam ska du veta.

    Vad jag fick uppleva under min uppväxt vill jag absolut inte att mina barn skulle uppleva. Otryggheten av att ständigt flytta från lägenhet till lägenhet. Män som kom och gick, 

    En far som inte ville veta av oss utan bara brydde sig om sin nya familj. 

    Nej, detta ville jag bespara mina barn

    Har ni varit ihop i 30 år så lär ju inte barnen vara så små längre och kommer därför inte emellan.
    men vill du hellre sitta där resten av livet med någon man inte längre älskar på det sättet och undra om det hade varit bättre om du skiljt dig så gör det.


    Jag tycker det låter fegt och bittert att inte våga följa sina drömmar. Osjälvständigt.

Svar på tråden Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna