Anonym (Hopplös)

Wed 21 Aug 2024 10:43

218 svar

Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Hej forumet!

Ska försöka fatta mig hyfsat kort.

Jag är en man på 65 år och har varit tillsammans med min nuvarande sambo i 25 år och gick innan dess igenom en tuff skilsmässa från min första fru som var min ungdomskärlek. Problemet den gången var att jag blev handlöst förälskad i en annan kvinna som bodde granne med oss. Det var en oerhört jobbig skilsmässa för oss med barn inblandat och hon blev väldigt elak vilket man kan förstå eftersom jag dessvärre inte kunde motstå grannen, som nu är min sambo. Vi har levt lyckliga i många år nu.

För cirka 10 år sedan jobbade jag tillsammans med en 20 år yngre kvinna som jag, än en gång, blev hopplöst förälskad i. Det utvecklades till kärlek, och till sist kunde vi inte motstå varandra. Min nuvarande sambo uppdagade det hela efter nåt år (såg sms) och vi bröt kontakten, kärleken bytte jobb. Denna kvinna och jag sprang ihop på en mässa i somras och det var som att kastas tillbaka i tiden. Allt kändes som förut, alla känslor vällde tillbaka och hon kände samma. Det är åtrå, passion och djup kärlek. Jag har tänkt på henne nästan varje dag sedan vi skildes åt, förmodligen för att det aldrig blev något på riktigt mellan oss. Det har varit en stor sorg att inte få ha kontakt med henne under dessa år.

Jag berättade för min sambo att jag sprungit på min kärlek igen och hon blev ledsen och arg, och sa att jag absolut inte får ha kontakt med denna kvinna. Återigen stor sorg. Jag vill så gärna ha en typ av vänskapsrelation med henne, det är viktigare än sexet, jag vill ha henne i mitt liv och veta att hon mår bra och ses ibland. Trots att passionen finns där mellan oss så tror jag att det kan fungera, passionen kommer förmodligen med tiden ebba ut, och kvar finns det där goa kärleksfulla. Jag funderar nu på att ha kontakt med henne ändå, i smyg. Vad säger ni andra om det, är det helt uppåt väggarna fel? Hon är så viktig för mig och ger mig energi och livslust. Min sambo och jag har det bra i övrigt förutom denna kvinna som spökar för mig.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 2024 12:02

#81

Cathariiina skrev 2024-08-25 08:57:51 följande:

Hopplös och CM: jag förstår inte det här. Ni måste vara födda någon gång mellan 1959 och 1965. För den generationen har det alltid varit OK med skilsmässa - det tabut fasades ut på 1970-talet, och sedan började man till och med prata om ombildade familjer som något positivt (extraföräldrar och extrabarn, bonusföräldrar och bonusbarn, "det är positivt för barn att ha flera vuxna att ty sig till" etc.). Nästan FÖR mycket enligt mig. Dessutom måste alla era barn ha varit vuxna länge nu, om ni inte gifte er med barnbrudar...

Så jag förstår inte riktigt det där att "uppfostran" och "anständighet" hindrade er att skilja er. Tillhör ni någon sträng religiös sekt..? Annars är det ju ingen som tänker så mer, i er generation. Och särskilt inte om man råkar möta någon som man verkligen älskar och upplever vara den rätta/rätte.

Det är farligt att generalisera. Att det är en generationsfråga är helt klart men det handlar också om vad man en gång lovade när man vigdes. Inte så mycket det där med att vara trogen varandra utan att vara trogen relationen. Att inte ge upp den bara för sin egen skull.

Vill min fru fortsätta vara gift med mig trots allt, varför ska jag då envisas på att skiljas?

Anständigheten är just det att man lämnar bara inte sin hustru för att man blivit förälskad i en annan. Vill hustrun fortsätta relationen är det anständiga att inte lämna.

Ni som är yngre kanske inte riktigt förstår detta men när vi gifte oss var det lika mycket av kärlek som av ekonomiska orsaker. Som gifta fick vi resurser vi aldrig skulle haft som singlar. Vi har byggt upp ett liv tillsammans, byggt ett hem tillsammans, sparat och investerat tillsammans. Varför skulle jag beröva henne detta bara för att jag förälskat mig i en annan? Detta är anständigheten.

Anonym (Euw)

Sun 25 Aug 2024 12:54

#82

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 12:02:09 följande:

Det är farligt att generalisera. Att det är en generationsfråga är helt klart men det handlar också om vad man en gång lovade när man vigdes. Inte så mycket det där med att vara trogen varandra utan att vara trogen relationen. Att inte ge upp den bara för sin egen skull.

Vill min fru fortsätta vara gift med mig trots allt, varför ska jag då envisas på att skiljas?

Anständigheten är just det att man lämnar bara inte sin hustru för att man blivit förälskad i en annan. Vill hustrun fortsätta relationen är det anständiga att inte lämna.

Ni som är yngre kanske inte riktigt förstår detta men när vi gifte oss var det lika mycket av kärlek som av ekonomiska orsaker. Som gifta fick vi resurser vi aldrig skulle haft som singlar. Vi har byggt upp ett liv tillsammans, byggt ett hem tillsammans, sparat och investerat tillsammans. Varför skulle jag beröva henne detta bara för att jag förälskat mig i en annan? Detta är anständigheten.

Förhoppningsvis har ni resurser att leva drägligt var och en på egenhand efter ett helt arbetsliv.

jag hade då inte velat fortsätta vara gift med någon som inte vill vara gift med mig, hur sorgligt det än känts. Har du ens pratat med fru om att du vill separera? Ni kanske båda bara går i era inrutade rutiner och är rädda för och upptäcka vad mer livet kan erbjuda. Ser inte det som nobelt att ära ett gammalt löfte när saker förändras under livets gång. Vill man skiljas så ska man göra det. Man kan vara givmild på en massa andra plan för allas bästa, men att kompromissa bort sin lycka är bara korkat. Ni lever bara en gång.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 2024 13:33

#83

Anonym (Euw) skrev 2024-08-25 12:54:38 följande:

Förhoppningsvis har ni resurser att leva drägligt var och en på egenhand efter ett helt arbetsliv.

jag hade då inte velat fortsätta vara gift med någon som inte vill vara gift med mig, hur sorgligt det än känts. Har du ens pratat med fru om att du vill separera? Ni kanske båda bara går i era inrutade rutiner och är rädda för och upptäcka vad mer livet kan erbjuda. Ser inte det som nobelt att ära ett gammalt löfte när saker förändras under livets gång. Vill man skiljas så ska man göra det. Man kan vara givmild på en massa andra plan för allas bästa, men att kompromissa bort sin lycka är bara korkat. Ni lever bara en gång.

Naturligtvis har vi pratat om det. Hon känner till min otrohet som visserligen ligger långt tillbaka i tiden men hon ville fortsätta vårt äktenskap.

Varför ska min fru som jag varit gift med under lång tid nöja sig med ett drägligt liv? Det handlar om anständighet.

Mig skulle det inte påverka så mycket men hon skulle verkligen ha fått avstå från mycket. Varför skulle hon behöva göra det?

Vi skulle behövt sälja vårt älskade sommarställe som vi hoppas ska gå vidare i familjen.

Det handlar om mer än känslor. Det handlar om livets realiteter.

Nu närmar vi oss pensionsåldern och där skiljer sig våra respektive ekonomiska möjligheter ännu mera. Jag får en hygglig pension medan min fru får inte ens hälften och skulle nog inte klara sig ekonomiskt på egenhand.

Så länge hon inte hittat någon annan hon hellre vill leva med så ställer jag upp.

Anonym (Härdsmälta)

Sun 25 Aug 2024 15:25

#84

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 13:33:28 följande:

Naturligtvis har vi pratat om det. Hon känner till min otrohet som visserligen ligger långt tillbaka i tiden men hon ville fortsätta vårt äktenskap.

Varför ska min fru som jag varit gift med under lång tid nöja sig med ett drägligt liv? Det handlar om anständighet.

Mig skulle det inte påverka så mycket men hon skulle verkligen ha fått avstå från mycket. Varför skulle hon behöva göra det?

Vi skulle behövt sälja vårt älskade sommarställe som vi hoppas ska gå vidare i familjen.

Det handlar om mer än känslor. Det handlar om livets realiteter.

Nu närmar vi oss pensionsåldern och där skiljer sig våra respektive ekonomiska möjligheter ännu mera. Jag får en hygglig pension medan min fru får inte ens hälften och skulle nog inte klara sig ekonomiskt på egenhand.

Så länge hon inte hittat någon annan hon hellre vill leva med så ställer jag upp.

Många kvinnor hamnar i just denna sits, att vid en skilsmässa hamnar de i ren fattigdom då de arbetat deltid, kanske skött hem och barn och sämre betalda jobb och knappt får ihop det medan mannen som arbetat heltid i alla år med en högre lön går mindre ekonomiskt drabbad ur äktenskapet. Men om det enbart är ekonomiska och praktiska åtaganden som gör att du stannar kan du då inte köpa dig fri ? Redan nu är ju dina pengar hennes så vad blir skillnaden rent ekonomiskt om du är väldigt generös så hennes framtid blir mer tryggad, men att du då samtidigt får din frihet ?

Anonym (Äckligt)

Sun 25 Aug 2024 15:28

#85

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 13:33:28 följande:

Naturligtvis har vi pratat om det. Hon känner till min otrohet som visserligen ligger långt tillbaka i tiden men hon ville fortsätta vårt äktenskap.

Varför ska min fru som jag varit gift med under lång tid nöja sig med ett drägligt liv? Det handlar om anständighet.

Mig skulle det inte påverka så mycket men hon skulle verkligen ha fått avstå från mycket. Varför skulle hon behöva göra det?

Vi skulle behövt sälja vårt älskade sommarställe som vi hoppas ska gå vidare i familjen.

Det handlar om mer än känslor. Det handlar om livets realiteter.

Nu närmar vi oss pensionsåldern och där skiljer sig våra respektive ekonomiska möjligheter ännu mera. Jag får en hygglig pension medan min fru får inte ens hälften och skulle nog inte klara sig ekonomiskt på egenhand.

Så länge hon inte hittat någon annan hon hellre vill leva med så ställer jag upp.

Det är därför det är SÅ viktigt att man tjänar sina egna pengar, så att man slipper leva med en otrogen jävel för att man inte har nog med pengar.

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 2024 16:18

#86

Anonym (Härdsmälta) skrev 2024-08-25 15:25:15 följande:

Många kvinnor hamnar i just denna sits, att vid en skilsmässa hamnar de i ren fattigdom då de arbetat deltid, kanske skött hem och barn och sämre betalda jobb och knappt får ihop det medan mannen som arbetat heltid i alla år med en högre lön går mindre ekonomiskt drabbad ur äktenskapet. Men om det enbart är ekonomiska och praktiska åtaganden som gör att du stannar kan du då inte köpa dig fri ? Redan nu är ju dina pengar hennes så vad blir skillnaden rent ekonomiskt om du är väldigt generös så hennes framtid blir mer tryggad, men att du då samtidigt får din frihet ?

Om vi skulle ha skilts så skulle det varit för 15 år sedan och då såg vår ekonomi annorlunda ut.

Du skriver att allt som är mitt också blir hennes. Ja, det inkluderar även bostadslån, lån på bilen mm.

Min lön är relativt hög medan hon jobbat deltid inom vården. Självklart skulle hon ha drabbats mycket hårdare än mig. Det underhållsbidrag jag skulle ha bistått med skulle inte på långa vägar ha kompenserat henne. Spelar ingen roll hur generös jag är skulle hon ändå fått flytta från vårt hus. Medan jag skulle kunnat stanna kvar då lånen står på mig.

Jag säger ju att det var av anständighet jag inte tog steget och skiljde mig. Det var inte av praktiskt ekonomiska skäl utan därför att det skulle drabba min fru och vår familj hårt. Därför offrade jag mina känslor för anständigheten.

I dag 15år senare har jag ingen anledning att skilja mig. Fast ibland när jag tänker på det, som nu, kan jag ångra att jag var anständig och inte lämnade min fru i en situation hon inte bett om eller förtjänar.

Det är nog tyvärr så att livets realiteter kan stå i vägen för den egna lyckan.

Anonym (Euw)

Sun 25 Aug 2024 16:35

#87

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 16:18:09 följande:

Om vi skulle ha skilts så skulle det varit för 15 år sedan och då såg vår ekonomi annorlunda ut.

Du skriver att allt som är mitt också blir hennes. Ja, det inkluderar även bostadslån, lån på bilen mm.

Min lön är relativt hög medan hon jobbat deltid inom vården. Självklart skulle hon ha drabbats mycket hårdare än mig. Det underhållsbidrag jag skulle ha bistått med skulle inte på långa vägar ha kompenserat henne. Spelar ingen roll hur generös jag är skulle hon ändå fått flytta från vårt hus. Medan jag skulle kunnat stanna kvar då lånen står på mig.

Jag säger ju att det var av anständighet jag inte tog steget och skiljde mig. Det var inte av praktiskt ekonomiska skäl utan därför att det skulle drabba min fru och vår familj hårt. Därför offrade jag mina känslor för anständigheten.

I dag 15år senare har jag ingen anledning att skilja mig. Fast ibland när jag tänker på det, som nu, kan jag ångra att jag var anständig och inte lämnade min fru i en situation hon inte bett om eller förtjänar.

Det är nog tyvärr så att livets realiteter kan stå i vägen för den egna lyckan.

Din fru är själv med och sätter sina förutsättningar. Som hennes vän och livspartner borde du pushat henne gällande arbete och inkomst och hjälpt henne med pensionssparande om det var så att hon jobbade deltid till förmån för din karriär. Om ni närmar er pensionsålder kan ni inte ha småbarn längre, så varför jobbar hon fortfarande bara deltid.
Det är fint att du bryr dig om henne, men det finns andra sätt att bry sig och vara anständig än att kompromissa bort sitt eget liv. Hon i slutändan är den som har makten över sina egna ekonomiska förutsättningar, du kan kompensera för det du "orsakat henne" genom era gemensamma beslut som inte har gynnat henne.

en villa och sommarstuga är inte lycka utan bara status. man vänjer sig fort och finner sig i sin nya tillvaro om man inte är en materiel lyckosökare.

Anonym (Skojar du eller?)

Sun 25 Aug 2024 16:36

#88

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 13:33:28 följande:

Naturligtvis har vi pratat om det. Hon känner till min otrohet som visserligen ligger långt tillbaka i tiden men hon ville fortsätta vårt äktenskap.

Varför ska min fru som jag varit gift med under lång tid nöja sig med ett drägligt liv? Det handlar om anständighet.

Mig skulle det inte påverka så mycket men hon skulle verkligen ha fått avstå från mycket. Varför skulle hon behöva göra det?

Vi skulle behövt sälja vårt älskade sommarställe som vi hoppas ska gå vidare i familjen.

Det handlar om mer än känslor. Det handlar om livets realiteter.

Nu närmar vi oss pensionsåldern och där skiljer sig våra respektive ekonomiska möjligheter ännu mera. Jag får en hygglig pension medan min fru får inte ens hälften och skulle nog inte klara sig ekonomiskt på egenhand.

Så länge hon inte hittat någon annan hon hellre vill leva med så ställer jag upp.

Otroligt märkliga prioriteringar, så hon är kvar hos dig pga sommarstuga o lite cash? Och så länge hon inte hittar nån annan kan jag ställa upp...herregud...snacka om dött förhållande, varför inte bara skilja sig?? Livet är jävligt kort för sånt här dravel!

Anonym (Härdsmälta)

Sun 25 Aug 2024 16:37

#89

Anonym (CM) skrev 2024-08-25 16:18:09 följande:

Om vi skulle ha skilts så skulle det varit för 15 år sedan och då såg vår ekonomi annorlunda ut.

Du skriver att allt som är mitt också blir hennes. Ja, det inkluderar även bostadslån, lån på bilen mm.

Min lön är relativt hög medan hon jobbat deltid inom vården. Självklart skulle hon ha drabbats mycket hårdare än mig. Det underhållsbidrag jag skulle ha bistått med skulle inte på långa vägar ha kompenserat henne. Spelar ingen roll hur generös jag är skulle hon ändå fått flytta från vårt hus. Medan jag skulle kunnat stanna kvar då lånen står på mig.

Jag säger ju att det var av anständighet jag inte tog steget och skiljde mig. Det var inte av praktiskt ekonomiska skäl utan därför att det skulle drabba min fru och vår familj hårt. Därför offrade jag mina känslor för anständigheten.

I dag 15år senare har jag ingen anledning att skilja mig. Fast ibland när jag tänker på det, som nu, kan jag ångra att jag var anständig och inte lämnade min fru i en situation hon inte bett om eller förtjänar.

Det är nog tyvärr så att livets realiteter kan stå i vägen för den egna lyckan.

Att ge henne fri lejd samtidigt som du kompenserar henne rejält rent ekonomiskt kan ju vara ett sätt att uppträda anständigt ? ingen skulle kritisera en skilsmässa där hon få bibehålla en viss ekonomisk trygghet genom en generositet från dig. Det så klart att vid en skilsmässa försämras oftast båda parters ekonomiska läge när man ska bekosta allt själv från boendekosnad, el, bredband etc etc det är Ju ofrånkomligt för alla. Men med en ekonomisk kompensation från dig skulle du ha rent samvete gentemot din fru.

Du verkar vilja vältra dig i självömkan av din egen uppoffring här. Du låter oerhört bitter.

ville kvinnan du var otrogen med fortsätta med dig då i samband med att er otrohets affär uppdagades ? Var hon ett bättre alternativ eller var hon verklighetsflykten, drömmen och spänningen från i ditt fall livets oundvikliga leda ?

Anonym (CM)

Sun 25 Aug 2024 17:04

#90

Anonym (Euw) skrev 2024-08-25 16:35:42 följande:

Din fru är själv med och sätter sina förutsättningar. Som hennes vän och livspartner borde du pushat henne gällande arbete och inkomst och hjälpt henne med pensionssparande om det var så att hon jobbade deltid till förmån för din karriär. Om ni närmar er pensionsålder kan ni inte ha småbarn längre, så varför jobbar hon fortfarande bara deltid.
Det är fint att du bryr dig om henne, men det finns andra sätt att bry sig och vara anständig än att kompromissa bort sitt eget liv. Hon i slutändan är den som har makten över sina egna ekonomiska förutsättningar, du kan kompensera för det du "orsakat henne" genom era gemensamma beslut som inte har gynnat henne.

en villa och sommarstuga är inte lycka utan bara status. man vänjer sig fort och finner sig i sin nya tillvaro om man inte är en materiel lyckosökare.

Du lever i en annan tid än min. Det är väldigt tydligt. Du kanske skulle tala lite med dina föräldrar om hur deras prioriteringar format deras liv.

Om jag skulle ha pushat henne att arbeta heltid när hon knappt klarat av deltid. Känner du till vilka villkor de arbetar under inom vården? Hon trivs annars med sitt arbete så VARFÖR skulle jag pusha henne bara för att jag skulle kunna skilja mig med gott samvete?

Alla kompromissar med sitt liv när man gifter sig. Det är ju det som är meningen annars fungerar det inte särskilt länge.

Det handlar inte om pengar det handlar om att kunna fortsätta leva sitt liv.

Visst är det lycka att kunnat under många år och mycket slit rustat upp ett sommarhus. Har ingenting med status att göra.

Vi båda har slitit för vad vi har idag.

Att jag är bitter är väl att ta i. Jag svarade på TS funderingar utifrån mina erfarenheter.

Jag skulle ha varit lycklig om jag kunnat fortsätta mitt förhållande med den andra kvinnan utan att skilja mig från min fru. Detta var en omöjlighet vilket jag tror du förstår. Nu blev det som det blev

Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

INNEHÅLL