Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Det finns många äldre par som håller ihop av rent praktiska skäl. De romantiska känslorna har för länge sedan ersatts av vänskap.

Av egen erfarenhet vet jag att kvinnan mycket väl kan och vill leva så som du beskriver.  När kärleken inte finns kvar blir man inte så sårad utan man ser mer praktiskt på att fortsätta leva ihop.

Dom romantiska förälskelsekänslor man har i början försvinner alltid, men ersätts normalt av djup kärlek. Om känslorna ersätts till endast vänskap ser jag ingen vinst för någondera av personerna. Det är som förgjort att en av de kommer lämna för någon annan. När den dagen kommer vinner oftast förälskelse framför vänskap.

Jag hade aldrig velat leva med någon som inte älskar mig utan bara ser mig som en vän. Jag menar då inte att personen ska vara förälskad, men bör älska mig ,och inte ha mig som ett andrahandsval för att han inte vågar satsa på en annan.

Usch lever hellre ensam då.

Det är inte alltid djup kärlek uppstår, beror nog på personen kan jag tro. Om jag skulle göra en liten undersökning bland mina jämnåriga vänner och deras partners, där jag frågar om kärleken lever i deras äktenskap så vet jag att 90% svarar att vänskapen är större. 

Nu förstår jag att ni yngre fortfarande har tron på evig kärlek men det är den djupa vänskapen som håller oss samman på ålderns höst. 

Må så vara men i ts fall är han uppenbarligen head over heals in love med en annan kvinnan. Betvivlar att djup vänskap ens finns där, snarare likgiltighet och förakt ? Fy fan vad deppigt. 
Den kvinna han lever med i dagsläget måste vara totalt obrydd om han stannar eller går liksom din kvinna måste varit minst lika obrydd då bakåt vid tiden för din egen otrohetsaffär.  De bryr sig ju inte. När ni ändå hållt fast vid varandra blir det mer av ett konvenans parti, Tror nån det, ni är otrogna, dreglar efter andra kvinnor, förväntar ni er respekt  och engagemang av kvinnan ni lever med, när ni beter er så här ? 

Man undrar om era kvinnor öht känner nånting för er alls utöver likgiltighet ? De bryr sig inte ens om ni är otrogna så dött är det från deras sida. kanske de stannar med er av barmhärtighets skäl ? 

Vad tänker kvinnan i din befintliga relation kring allt detta ? Och vad tänker du själv kring hennes roll och plats utifrån dina heta känslor till den andra kvinnan ? Är du öppen och ärlig med henne ? För jag tänker att du inte kan spela med helt öppna kort här gentemot den du har ? Du håller henne kvar av egoistiska rädslor samtidigt som du ruvar hit och dit hur du ska göra ? Om du spelar med helt öppna kort och är ärlig löser sig hela situationen kanske ? Hon lämnar dig och du blir fri som en fågel att göra precis som du vill med återstoden av ditt liv ? Indirekt behöver du inte ens ta beslutet själv din nuvarande kvinna torde göra det åt dig eller ? 

tänker du ens på den du har ? Hon nämns öht inte i ovanstående text. Det är bara du, du, du?och ditt fina hänsynstagande till den andra kvinnan där allt är guld och gröna skogar. 

Så att känna djup vänskap duger inte som känsla för dig ? Tycker en aning synd om dig som inte fått möjligheten att uppleva den.  Jag känner djup vänskap med flera personer varav min hustru är en.  Hon känner detsamma för mig, säger hon.  Vi har ett mycket gott liv med varandra vår familj med barn och barnbarn.

Min fru är en mycket intelligent och inkännande kvinna som tagit mig som jag är med brister och förtjänster. Vi respekterar verkligen varandra, har alltid gjort.

Jag kan inte tala för TS, känner inte honom eller hans fru personligen men jag kan tänka mig att hans relation liknar min. 

Hur kan du påstå att jag inte bryr mig om min hustru. Det finns nog ingen i världen näst mina barn och barnbarn som jag är så rädd om. Hon har varit, är och förblir min bästa vän.

Till ts beskåda dessa rader några gånger och visa dem för din fru då kanske problemet löser sig per automatik ? 
citat nedan 

Att ha hittat henne igen och få vara nära henne är det största jag kan uppleva men det är inte det viktigaste för mig, bara att få veta att jag kommer få se henne igen ger mig en behaglig fin känsla som för mig är mycket värt. Inte så att jag under alla år känt en ständig saknad efter henne men den har oavbrutet återkommit med sorgliga tankar om att jag aldrig skulle få träffa henne igen.
slut citat 

jag jag jag jag 
som sagt visa detta för frugan där hemma ? Problem solved ? 

Jag har många långvariga vänskapsrelationer med vänninor och goda relationer i övrigt med föräldrar syskon barn och främst min man så klart. Min definition av djup vänskap med honom sträcker sig inte till att han kan vara otrogen mot mig med en annan kvinna. eller i efterhand komma och säga att allt han gjort i vårt gemensamma liv har varit drivet av plikt snarare än lust. Att han skulle finna unga kvinnor vackra är en sak men att sukta efter dem och därmed kränka mig i processen och sitta och sjunga bittert över ljuva flickan Anita i vars materia han önskar röna, samt göra gällande att jag har styrt allt med järnhand, nej då vore tillit, förtrolighet och min respekt för karln förbrukad faktiskt.
med det sagt såklart livet har sina ups and downs, få glider på en räkmacka fram. och alla får väl genom ett långt liv förr eller senare nåt slags ok att bära. Du beskriver att ni idag har en djup vänskap som du verkar värna om, med tanke på hur du skrider till dess försvar, vänskapsbanden er emellan alltså, samtidigt har du gett uttryck för många sår och bitterhet genom fler inlägg här i tråden. Och du ser många likheter med ts största velpannan i historien som inte kunnat  spela med öppna kort mot inte mindre än två kvinnor han levt i längre relationen med genom livet. Det är inte ett engångsligg i fyllan vi talar om här utan parallella relationer med andra kvinnor samtidigt som frugan x 2 gått där hemma intet ont anandes och kokar kaffe. Mamman till hans barn liksom. Går detta att rättfärdiga i din mening ? Ni verkar ju ha nån slags manligt samförstånd.
 
Nu har ni kanske landat i nåt bra ändå du och frugan ? Du skriver att ni respekterar varandra ? Idag menar du då eller,  för där och då svek du henne genom att vara otrogen över tid med en annan kvinna du aldrig kom över, och du hyser ff osäkerheter kring ditt val. så jag vet inte om jag ger så mycket för den typen av respekt som du skriver att ni hyser mot varann faktiskt.  Du har i princip skyllt otroheten på henne också. Respekt ? låter mer som ni båda resignerat . Otrohet från min man den person som ska stå mig ut närmast hade sårat mig bottenlöst. om jag varit likgiltig för sveket hade det betytt att han är obetydlig för mig. Sveket hade däremot gjort mig likgiltig för honom. Hade aldrig återfått nån varm känsla.  Det är kanske detta faktum du och ts gemensamt tampas med ? Era kvinnor ville kanske inte ha er ? 

Det blir svårt att förstå om du varit nöjd eller missnöjd med ditt liv. Dina inlägg svajar. Men så är livet kanske. Det  kommer bra och dålig perioder. 

 

Det kanske är svårt att förstå men jag är säker på att hon, den andra kvinnan är mitt livs stora kärlek, men livet ville annorlunda. Om vi mötts tidigare i livet så är jag fullständigt övertygad om att vi skulle levt tillsammans idag.  Jag tror att man bara har en stor kärlek i livet. Jag hittade inte min förrän det var försent. Nog om detta det är många år sedan och fastän minnet lever kvar så är jag tacksam mot min hustru som förstod och inte avfärdade mig.  Jag hade förstått om hon gjort det, ett tag hoppades jag faktiskt att hon skulle sparka ut mig. 

Vi gick i samtal hos en präst som fick mig att inse att vår relation var värd att rädda. Jag gjorde mitt bästa och var totalt ärlig i våra samtal, även min hustru drog sitt strå till stacken genom att lyssna, något vi fortsatt med till dags datum. 

Min hustru är mycket ärlig så jag vet att hon aldrig älskat mig men hon trivs med mig och ser mig som sin bästa vän.  

Att livet har sina toppar och dalar vet vi väl alla men min hustru och jag har gått igenom flera kriser och tragedier tillsammans. Vi är starkare tillsammans än var för sig.  

Du undrar om jag är nöjd med mitt liv. Visst har det kunnat vara annorlunda men det är inte säkert att det varit bättre. Det finns sånt jag ångrar, bla att jag band mig och bildade familj så tidigt. Mina barn har alla väntat längre med att bilda familj något jag är glad över. De har bytt sambos både en och två gånger tills de hittat rätt ändå är chansen att äktenskapen kommer att hålla 50%.

Nu är ju livet inte bara hem och familj, det finns en personlig sfär också som ofta glöms bort. Den har man själv ansvar för. Att växa som människa, förkovra sig och ta itu med sina svagheter.  

Så om du valt den andra kvinnan då när du hade chansen och därmed varit lika klok som dina barn är chansen ff endast 50% att det ändå skulle blivit ni långsiktigt enligt din egen utsaga här ovanför. Men du glorifierar henne så till den milda grad, personen du aldrig fick uppleva en lång vardag och slentrian med. Såklart spänning, bekräftelsen och åtrån är det du minns nu. 

jag har ändå så svårt att få ihop ekvationen av din berättelse. Du hade uppenbarligen chansen att gå till den andra kvinnan som du beskriver som ditt livs kärlek. Din fru vågade du inte lämna för då hade du aldrig mer sett dina barn har du tidigare lite bittert sagt om din fru, du skrivit samtidigt att hon visst var snäll och förstående när du ville komma tillbaks efter otroheten vilket du är tacksam för. du har ömsom beskrivit din fru som en dominant kvinna och ni har mest gjort varandra illa samtidigt är du tacksam att hon tog dig tillbaks trots att hon var tydlig med att hon inte älskar dig, och där fick du ju egentligen biljetten ut ut ert döda äktenskap serverad på guldfat men du tog den inte. Ingen hade beskyllt dig på något vis över att lämna en kvinna som inte ville ha dig ? Varför stannade du ? När hon den perfekta väntade på dig ? Obegripligt. Plikt och anständighet har du tidigare nämnt. men din fru ville ju inte ha dig. För det är det man menar när man säger att man inte älskar en person I min värld. 

Sommarstugan, huset, lånen, barnen, vännerna allt man byggt upp det invanda bekvämligheten stod kanske iväg ? 

ok ni gjorde ert val att fortsätta tillsammans och du väljer att drömma om den andra kvinnan du aldrig fick uppleva en vardag med. Hon den perfekta. 

Och det är kanske ett manligt privilegium att leta efter lycka  i en annan kvinna och du stöttar ts som nu för tredje gången vill leva dubbelliv med en annan dam, andra gången med samma kvinna.

I det fall du talar om skulle jag likaväl kunna leva tillsammans med min bästa väninna på ålderns höst?

Jag är inte särskilt ung 53 år, och har levt i förhållande i snart 30 år. Jag känner fortfarande att jag älskar personen jag lever med, och om han skulle sluta älska mig så vill jag att han lämnar mig. 

Jag ser inte varför man inte skulle kunna ha båda? Kärlek och djup vänskap?
Min man är både min vän och älskade.

Ett litet tillägg till mitt inlägg ovan.
Jag älskar min man, men pirret och förälskelsen som man känner i början av förhållandet är naturligtvis inte kvar efter 29 år.

Jag tror att det råder begreppsförvirring kring vissa ord, som t.ex. "kärlek" och "älska" - eller i alla fall att olika individer lägger in olika känslor eller blandningar av känslor i dem. "vänskapskärlek" eller "syskonkärlek", som man kan känna efter ett långt äktenskap är ju också kärlek. Ett slags kärlek. 

Men det är inte att vara kär, det är inte "kärlekskärlek" eller om man ska kalla det "erotisk kärlek". Och ofta tänker man inte på detta, förrän man drabbas av den stora kärleken till någon annan. När man upptäcker att "jag KAN känna så här, det här FINNS faktiskt - det var inte bara på film!"

Är det besvarat, så blir det såklart en väldigt stor frestelse att lämna gubben (eller tanten) därhemma, eller i alla fall vara otrogen en tid. Jag tycker inte att man ska underskatta erotisk kärlek heller - för då faller ju väldigt mycket i vår civilisation. All lyrik, alla romaner, alla operor, alla sånger, alla målningar och skulpturer o.s.v. som är inspirerade av en stor kärlek hos skalden, kompositören o.s.v..

Det är möjligt att vissa blandar ihop syskonkärlek eller vänskapskärlek med kärlek. Personligen skulle jag nog ha svårt för att ha sex med någon jag enbart hade vänskapskänslor för. Fast detta är nog mer ett kvinnligt än manligt problem, som jag uppfattat det.

Det som folk oftast känner när de träffar en ny person är ju den starka förälskelsen. ( erotisk kärlek?) Den som får folk att tappa vett och sans. Det känns snarare som att det är förälskelse som många förväxlar med kärlek. I många fall där man inte har levt tillsammans med en person och bara har de positiva aspekterna och inte den trista vardagen att se till, är det lättare att idealisera personen, och på så sätt få mycket svårare att släppa förälskelsen.

Det är inte säkert att förälskelsen hade lett till kärlek. Den kärlek som oftast klarar testet att umgås med varandra dygnet runt, och genom vått som torrt.

Min nuvarande sambo har sagt när vi pratat om detta ungefär att det bara är en tidsfråga innan jag lämnar henne. Men hon VILL inte att jag lämnar henne, hon har väldigt dålig pension och vi bor i ett torp som hon ärvt som skulle behövt renoveras. Klart hon skulle kunna sälja det och bo i en billig lägenhet också. Jag tänker på min nuvarande sambo väldigt mycket, hon ÄR min bästa vän, hon har ställt upp i vått och torrt och jag beundrar henne så mycket och är henne evigt tacksam för hur mycket hon har gett mig, det finns inte ord som räcker för att beskriva det. Och jag HAR enorma skuldkänslor mot henne som tynger mig. Men jag kan bara inte sluta känna de här kärlekskänslorna för den andra, oavsett hur lite kontakt vi har och hur många år som går.

Jag har ju berättat för min sambo att jag stötte ihop med min kärlek igen och hon blev ledsen och jag fick lova att vi inte skulle ha någon kontakt. Nu har jag ju inte kunnat hålla det jag lovat eftersom vi sågs en gång till, men kontakten är låg, 5 sms totalt sedan juni. Men det spelar ingen roll för skadan är ju redan skedd och löftet är redan brutet. Hade jag berättat exakt hur upp över öronen förälskad jag fortfarande är i den andra så hade jag kanske blivit lämnad men jag är faktiskt inte helt säker, hon vet ju som sagt om den andra. Jag tänker fortfarande att jag vill vara kvar med min nuvarande sambo, som är min bästa vän, likt signaturen CM. Men jag VET att jag kommer tänka på den andra kvinnan precis lika mycket i framtiden som jag gjort hittills. Det kommer liksom aldrig ändras. 

I den bästa av världar hade jag berättat som jag verkligen känner och vi hade bestämt att ha ett öppet förhållande med varann där båda får träffa andra, jag hade levt ut förälskelsen med den andra, tröttnat efter något år och tänkt att vad bra, nu kan jag få henne ur tankarna äntligen. Och hoppas att min sambo vill ha mig tillbaka och jag henne. Eller att båda känt att vi faktiskt klarade att leva fritt utan varann, även om det hade känts tomt efter så här många år. 

Ja, ekvationer kan vara svåra att lösa, speciellt när antalet kända faktorer är fler än 2.

Man kan inte alltid sätta sig in i andras situationer, speciellt om de är helt okända för en själv.  Jag känner igen mig i TS men det finns olikheter, vi är olika personer med olika erfarenheter.  Du identifierar dig med min hustru och hans sambo utifrån dina erfarenheter och referensramar. 

Jag ska kanske inte tala för min hustru med så mycket vet jag att hon hellre lever livet med mig än någon annan. Man kanske kan kalla det kärlek utan känslor. För mig är det mera syskonkärlek och har varit så under en väldigt lång tid. Hon är nöjd med detta. om hon inte vore det skulle hon ha brutit upp för länge sedan. 

Jag tolkar TS som att hans sambo resonerar ungefär likadant, men jag vet självklart inte detta. Du säger att jag stöttar TS, något du motsätter dig, vilket du har all rätt att göra.  Men kom ihåg att du är varken hans sambo eller min hustru för den delen. Du kan omöjligt veta vad de känner och tänker.

Jag tänker att TS faktiskt kan behöva lite stöttning eftersom han tycks ha det väldigt jobbigt just nu.  Han slits mitt itu mellan vad hjärtat vill och vad som är realistiskt.

Han kan naturligtvis välja att lämna sambon med det är upp till honom.

Fem sms sedan i somras med en person som tidigare inte dragit sig för att vara otrogen med dig i över två års tid bakom din sambos rygg. Hon verkar inte jätte het på gröten om du frågar mig. Eller ställer hon ultimatum ? Denna gång behöver du lämna om ni ska ha en relation ? Det hedrar ju henne iofs för du hade förmodligen inte tvekat att inleda ännu en otrohetsperiod, du håller inte löften varken trohetslöften eller löften om att inte ta kontakt,  nu måste du välja. 
Känner din sambo tillit till dig efter att du varit otrogen två gånger tidigare? Hur skulle ert gemensamma liv te sig efter denna historia kan man undra. Du kanske bara skulle ta tjuren vid hornen och lämna ? Kan det verkligen bli bra med din nuvarande sambo efter att du för andra gången bekänt känslor för samma kvinna ? Och att känslor varit ihållande över tio år.  Även om din nuvarande ger uttryck för att hon vill ha dig kvar så är det kanske bara för bekvämlighets skäl Ekonomiska sådana. Du kanske kan köpa dig fri ? På så vis lindrar du ett dåligt samvete gentemot henne men hon verkar ju inte vilja ha dig av rätt skäl ändå sas. På så vis får hon också en chans att gå vidare med sitt liv. och du får möjligheten att börja om med den nya kvinna ? win win   

 

Oavsett vad som händer så skärp dig för fan. Du behöver väl inte agera på varje tanke. Du har satt den andra kvinnan på piedestal och klär henne i allt du tror du vill ha. Du lever med en fantasi. Lägg ner omedelbart. Du har svikit din kvinna å det grövsta. Nu får du fan ta konsekvenserna. Se till att trygga din kvinnas tillvaro innan du flyttar in i en 1a med kokvrå. Ensam. Om den andra kvinnan varit riktigt intresserad hade ni redan varit ett par. Vilken slyna som håller på med en upptagen man. Du har haft det här beteendet genom livet. Du borde se över det med hjälp av samtalskontakt. Du hyllar din kvinna nu men det ger en jävligt sur eftersmak. Hon har vetat om det. Vad har du gjort för att få relationen att funka? Säkert inte ett skit. Självfokuserad som få. Du är def gammal nog att steppa upp och bete dig. Sluta drömma om den andra kvinnan. 

Ts en uppdatering vore intressant. Hur har tillvaron utvecklats för dig med sambon å ena sidan och ex älskarinnan å andra sidan ? Har du landat i något beslut kring livet framåt ?