Jag vill fortsätta ha kontakt med min älskarinna

Vill den 20 år yngre kvinna verkligen detsamma undrar jag... 

Ja, hopplös var verkligen rätt ord. Släpp din sambo. Du är inget att ha som partner.

Skulle du tycka att det var ok om din sambo hade en älskare eller kär vän vid sidan om? En man hon var attraherad av och ville ha i sitt liv?

Vill du ha ett öppet förhållande?

Om inte, vet du svaret. Du kanske har svårt att motstå kvinnor, men du verkar också vilja ha kakan och äta den. Det funkar inte alltid. Ibland måste man välja. Det borde man ha lärt sig när man är 65 år. 

Tror du på det där själv? Ni kommer inte låta det stanna där.

Människor kommer och går i livet. Du har ett utmärkt liv utan denna kvinna och kommer finna dig i det igen. Utan att sätta relationen med din sambo på spel. Du kan inte göra bägge. Det är ego ich naivt att tro att det ska fungera och att din sambo kommer vara nöjd med upplägget. Det går alldeles utmärkt att säga nej, inse vad man riskerar, sörja en stund, förlika sig och gå vidare.

 

Exakt min tanke också när jag läste denna tråd. Hon har inget att gnälla om.

Om nåt år kommer ts bli ofattbart kär i nån ny stackars kvinna och vara otrogen igen.

Vad säger din nuvarande partner om det?

Men skärp dig. Du resonerar som om du var ett offer för dina egna känslor och inte kan tygla dem. Du vill rättfärdiga ditt eget beteende med att tillåta din sambo att ha en relation på sidan om. Du ljuger för dig själv. Du ljuger även inför din sambo. Du säger du söker en vän att gå promenad och fika med. Det går alldeles utmärkt med en gubbvän. Den där andra kvinnan ska du låta bli. Men å andra sidan är det lika bra att du bryter med din sambo. Det är bara en tidsfråga innan du blir ett offer för hopplös förälskelse. Igen. Väx upp. Du är trots allt fullvuxen. Till ålder iaf. Din tid som häradsbetäckare är förbi. 

Varför är det viktigare att umgås med henne än att tillmötesgå din partners (helt rimliga) önskan? Vi pratar inte ens om en person som du varit nära vän med i många år. Nej, det handlar om ett gammalt ragg som du inte träffat på 10 år och dessutom varit otrogen med. Oerhört respektlöst och förnedrande mot din partner, du trampar faktiskt på henne. 

Tänker att det måste vara någon beroendegrej om man inte kan stå emot en sån sak och funderar på att göra det i smyg. Du kanske ska söka professionell hjälp? De flesta normala människor klarar ju av att inte agera på den här typen av känslor. Och ännu konstigare blir det att du ska agera på dem för att bara vara vänner?? Skulle säga att du lurar dig själv rejält....

Var reko och gör slut med din nuvarande partner om du hellre vill vara med den andra. Sen är det upp till dig om du vill ta risken att sen bli ensam. Annars får du bara bestämma dig för att glömma henne. 

Jag tycker att TS borde tänka lite så här. 

Då ni inte gjorde mera av er relation för 10 år sedan har ni ju redan bestämt er. 
Hur resonerade du då?  Vad har i så förändrats som gör att ni 10 år senare skulle kunna ha en vänskapsrelation?

Då är väl en vänskapsrelation utesluten. Vad du saknar är sex inte vänskap.

Du får ta ett samtal med din sambo och berätta hur du känner. Vad som händer härnäst kan man aldrig veta. Ni kanske får en nystart eller går isär. Men du måste bestämma dig för vad du vill ha. Endera accepterar du läget och lägger tankarna på sex på hyllan eller så går ni isär. 

Vad som sen händer med den där kollegan är en annan historia men glöm vänskapsrelation

Du skiljde dig från din ungdomskärlek vid 40-års ålder efter att ha fallit för grannfrun. Ert förhållande inleddes i otrohet och 15 år senare upprepar du mönstret med denna då 35-åriga kvinna på ditt jobb., Att du känner en sådan passion för den nygamla kvinnan men ändå i samma mening skriver att du endast vill ha hennes vänskap, när ni hyser passionerade känslor för varandra alltså tror du på det själv och tycker du det är en rimlig sak att begära av din sambo att acceptera ? Låter sjukt i mina öron. Och oerhört egoistiskt för att inte säga rent narcissistiskt. Du verkar oerhört omogen. Är du verkligen 65 ? 
Vad tänker du kring ev funderingar din sambo kan tänkas hysa kring sin situation med dig ? Är du beredd att förlora henne ? Jag menar en kvinna kan mycket möjligt välja att gå i en sån här situation. Jag hade dragit gränsen redan vid det som du utsatte din sambo för för tio år sedan när du hade en otrohetsaffär i över ett år. Det var därmed dina andra kända otrohetsaffär.  Både mot bakgrund av hur er relation började och hur du nu betett dig med denna kvinna. Man känner noll respekt för dig och noll tillit så otrolig omanligt. Att din sambo lät otroheten för tio år sedan passera är i sig en gåta med tanke på att du upprepa mönster men när du nu kommer och uppger att dina KÄNSLOR  för den andra är kvar, efter så här lång tid nej jag hade själv valt att gå. Tio år i en lögn hade varit good enough för min del. Då är det ju inte din sambo du vill leva med det är ju helt uppenbart. Du hade åkt ut med huvet före. Är du beredd på denna tänkbara konsekvens av ditt agerande ? 

Den som gapar efter mycket förlorar ofta hela stycket. 

 

Detta händer många av oss någon gång i livet. Att få ta och ge uppmärksamhet och uppskattning till någon av motsatt kön ÄR en liten kick, och krydda i vardagen. Kan vara väldigt oskyldigt och de flesta stannar där. Man fick den där bekräftelsen som gjorde gott inombords. Men att vid 65-års ålder inte kunna härbärgera känslor bättre givet att du dessutom har erfarenhet av ett väldigt jobbigt uppbrott som du själv skriver i din trådstart, alltså du har ju erfarenhet av tidigare svek som åstadkommits av dig själv med allt vad det medförde. Lärde du dig inget som du kan ta med dig in i denna situation? Alltså du borde inte vilja återuppleva det hela och med ålderns rätt borde andra värden i livet också börja ta plats. Än bara sex, åtrå och den skalan på känsloregistret. Jag funderar på om du har problem med impulsivitet och konsekvenstänk i kombination med att förstå hur ditt agerande faktiskt skadar din omgivning, alltså att du är lite i avsaknad av förmåga att leva dig in i andras känslor dvs medkänsla, ansvar och den del av livet som ingen av oss med åren kan komma ifrån. Allt handlar ju inte om mig mig mig? men du skenar här. Jag hoppas din nuvarande kvinna skaffar sig någon bättre. Hon gick dock själv in i relation med dig initialt på otrohet som grund, så nu faller hon lite offer för sitt eget beteende.  

Tror du gräset är grönare på andra sidan om din nuvarande relation tar slut ? När den andra kvinnan fått den fullständiga bekräftelsen från dig.. hon är värd mer än hela ditt nuvarande liv. vilket kvitto och vilken bekräftelse ..du rundsmörjer verkligen hennes ego här,  sen kommer kanske avsky och nedvärdering kring ditt beteende och din svaghet. Då kanske hon drar snabbare än en avlöning ? Vi kvinnor kan vara lite så. Är hon i en relation ? 

För min del jag hade släppt dig som en kall sten .. ff känslor efter tio år och då pågick affären i över ett år ? din nuvarande verkar ju t.o.m. vara din samtalspartner i denna situation. Är hon inte arg, besviken, överväger att lämna ? 

Nja, det handlar väl om ens uppfostran.  Man delar varandras bördor. I ett långt äktenskap kan man inte utgå från att kärleken spirar. När partnern är bitter och olycklig så delar man olyckan.  Av solidaritet avstår man från lyckan.

Detta är vad som förväntas av oss.  Jag klagar inte, det finns de som har det mycket värre. Det handlar inte om rädsla för ensamhet, herre gud vad jag skulle njuta av att ha egen tid, göra vad som faller mig in  utan att först förankra det hos min fru. 

För att vara rättvis måste jag säga att vad jag skriver om mig själv även gäller min fru. Hon lever inte heller livets lyckliga dagar och ångrar säkert att hon hållit fast vid mig så länge. Men det är vad man får betala för att vara anständig.

Att leva i ett livs långt äktenskap kräver att man offrar delar av sig själv. Att vara egoist fungerar inte.  Det finns de som säger att det växer samman men det tror jag tillhör ovanligheterna. 

Jag hoppas innerligt att den yngre generationen är lite mer flexibel i sin syn på tvåsamheten. Att den inte är tänkt att vara för evigt.

När det gäller TS så är det hans val. Jag kan bara berätta om hur jag gjorde när jag var i hans situation. 

Toppen, du ska förstöra en familj till. Bara för att du har känslor betyder det inte att du behöver agera på dem. 

Det är mycket jag jag jag och inte något om andra inblandade.

Du verkar ha ha haft roligt med damer och det lär fortsätta!

Ts en uppdatering ? Hur har det gått för dig med allt ? Du hade bokat tid hos en samtalsterapeut pga villrådighet kring en gammal älskarinna du sprang på i vimlet och som satte allt i ditt liv på sin spets. hur har det gått med allting? 

Men om snopen inte blir hård kan han ändå liksom vara lika crazy kåt då mannen ? Att blodet rusar i ådrorna och han bara måste komma intill hos kvinnan. Men snoppen reagerar inte? Hur känns denna kåthet fysiskt ? 

Mikael Leijongård 58 uttalade i en intervju att det finns mer i livet än att knu**a. Ungefär som att det inte kändes lika angeläget längre. Lite befriande med män som kan uttala en sån sak och gå i frontlinjen för de som kanske kan känna lite likadant ? 

Samtidigt positivt med dina rader för de som ff vill hålla igång sexlivet. 

Jag ser att ditt inlägg fått tre tummar ner. Men det är ju ett dilemma du beskriver. inte alls så enkelt som man kanske vill få det till. Det gamla invanda, trygga, förutsägbara, ansvaret för andra etc kontra nyhet spänning åtrå livsbejakelse mm. 

Jag har några vänner som efter 50 genomgått skilsmässor och varit ensamma en tid sen träffat ny med initial eufori och ny lust till allt i livet. Sen kom vardagen även där. Ingen dålig vardag, bara vardag liksom. 

i ditt fall har du rädslan för att bli lämnad. i ditt nuvarande förhållande verkar risken liten, hon tycks nästan stå ut med vad som helst. Ärligt talat jag hade aldrig kunnat leva med dig efter dessa dubbla svek. Varför gör hon det ? 

Den andra kvinnan är ett osäkert kort. Efter några år kanske hon ser alla dina sidor i vardagen och då var ni inte så kompatibla som ni trodde, eller så är du i paradiset resten av livet. Är grejen med henne att hon är just yngre än dig ? 

Jag får känslan att du redan vet utfallet av din situation, du kommer inte ta steget ? Jag följer din historia med spänning. 

Lycka till ! 

Vad tänker kvinnan i din befintliga relation kring allt detta ? Och vad tänker du själv kring hennes roll och plats utifrån dina heta känslor till den andra kvinnan ? Är du öppen och ärlig med henne ? För jag tänker att du inte kan spela med helt öppna kort här gentemot den du har ? Du håller henne kvar av egoistiska rädslor samtidigt som du ruvar hit och dit hur du ska göra ? Om du spelar med helt öppna kort och är ärlig löser sig hela situationen kanske ? Hon lämnar dig och du blir fri som en fågel att göra precis som du vill med återstoden av ditt liv ? Indirekt behöver du inte ens ta beslutet själv din nuvarande kvinna torde göra det åt dig eller ? 

tänker du ens på den du har ? Hon nämns öht inte i ovanstående text. Det är bara du, du, du?och ditt fina hänsynstagande till den andra kvinnan där allt är guld och gröna skogar.