Har träffat en kille ett tag, och han frågade hur många jag haft sex med. Jag berättade att det är ca 60 stycken. Han blev inte glad och tyckte det var för många och säger att han måste fundera på saken nu.
Vad ska jag göra nu, är det inte konstigt att han måste fundera över detta, ungefär som att jag har gjort något fel?
Jag hade själv haft väldigt svårt att vara med någon som har den inställningen till sex generellt och som har varit med så många, så jag kan respektera att även han har det. Det viktiga är ju dock att det inte betyder att du gjort något som helst fel, men risken finns ju att ni inte är kompatibla utifrån det. Personligen så är jag inte tillräckligt säker i mig själv för att kunna hantera en sådan sak, hur mycket jag än hade önskat.
Han måste respektera dina val och du hans helt enkelt, och så får i väl se om det går ihop sig.
Självklart.
Så det är ingen skillnad på 60 ligg utan känslor med kk och 60 ligg med olika killar.
Och då tycker jag det är mer spännande med nya.
Har jag känslor vill jag ha en relation, som med exet. och denna kille. Och då räcker sexet jag får från dom.
Så när jag blir sugen på sex så vill jag ha det med denna kille bara.
Och när jag är singel och inte kär och blir sugen på sex så vill jag ha en snygg kille som ger mig skönt sex för stunden.
Jag hade själv haft väldigt svårt att vara med någon som har den inställningen till sex generellt och som har varit med så många, så jag kan respektera att även han har det. Det viktiga är ju dock att det inte betyder att du gjort något som helst fel, men risken finns ju att ni inte är kompatibla utifrån det. Personligen så är jag inte tillräckligt säker i mig själv för att kunna hantera en sådan sak, hur mycket jag än hade önskat.
Han måste respektera dina val och du hans helt enkelt, och så får i väl se om det går ihop sig.
Dagens inlägg från mig; ett sätt att förtränga molandet i käken under implantat-processen, Brånemark. Därmed har jag indirekt berättat att jag hör till de äldre i detta forum men det har ni säkert redan räknat ut. Sexuell lössläppthet, ackompanjerad av "She loves you, yeah, yeah", förekom även i de fina salongerna på 70-talet. Den ledde inte alltid till "satisfaction" i sängkammarn vilket Keith med världens bästa riff kunde konstatera. (Keith Richards i Rolling Stones, det kan inte de yngre veta, om de inte frågar sina morsor eller farsor förstås). Just när det gäller tillfredsställelsen, "the reward" är jag lite fundersam, hur kunde TS veta att hemdragandet skulle leda till den? Hur kan man veta det med någon obekant? Får kavaljererna fylla i ett frågeformulär eller hur går det till? Jag frågar eftersom jag hör till de relativt obevandrade men ändå vetgiriga inom disciplinen i fråga. Ursäkta, TS, min raljerande ton, jag ska inte bråka med dig, det har tillräckligt många redan gjort i tråden. Det finns logik i det du påstår, nämligen att du inte ska avstå från njutning i dag i avvaktan på en presumtiv livskamrat - som kanske aldrig dyker upp. Alla är inte vidsynta, det får man också acceptera, din nuvarande pojkvän är det inte, till exempel. Ur det manliga perspektivet, fortfarande färgat av ett patriarkalt synsätt, är vidlyftighet hos en partner en bromskloss. När ni träffar bekanta undrar han kanske om de har ingående kunskap om dina undre regioner, och vad skulle föräldrarna anse om de fick kännedom? När jag läser TS inlägg här tror jag att det i hög grad handlar om bekräftelsebehov. Kan det inte räcka, säger jag, att VETA att någon snubbe är intresserad, skänka honom ett strålande leende och sedan vända ryggen till? Då kan han stå där, snopen, med sitt skjutklara vapen rest, åka hem och döva sorgen med starksprit. Bekräftelse å huvudets vägnar går också att åstadkomma tack vare MENSA, eller skriv en roman! Stoff har du ju, hoppas anteckningsböckerna är kvar. Du kan förstås ändå inte tävla med Giacomo Casanova, 1700-talets store förförare; han har nedlagt 150 kvinnor och några män. Så fick han det hett om öronen också, i Venedigs blykamrar.
