Vad är huvudorsaken till den ökade övervikten i samhället

Beror på vad man menar med bra mat. Gjorde en bönsallad idag, kostar inte många kronor med egenkokade bönor, lite fetaost, rödbetor etc. Så håller inte med om att billig mat är dålig alls.

Sen skulle man kunna vara kreativ med skatt på mat ja.

Helt rätt, sänka skatten på varit som riskerar hälsan och sänka på det vi mår bäst av!
Fanmark har väll infört det redan? 

Man äter förmycket i förhållande till vad man behöver.

Man blir inte överviktig av onyttig mat så länge man äter lagom och  man blir heller inte överviktig av att inte röra på sig så länge man inte äter förmycket.
Och man kan bli tjock av att leva på "nyttig" mat också om man äter förmycket.

Har börjat dansa och är helt förundrad över hur stora magar männen har och det även på män i 30-årsåldern. De dansar och håller igång så de måste ju äta kopiösa mängder mat eftersom de borde vara normalviktiga med tanke på allt dansade om de hade ätit lagom...

Mitt svar fanns inte bland alternativen: Man äter för mycket. 

När det gäller barn, är jag övertygad om att bristen på rörelse spelar enorm roll. Jag växte själv upp i en tid när Skogaholmslimpa och fruktkräm stod på menyn i var mans hem. Vi köpte godis på chokladbollar på rasterna i högstadiet. Vi petade inte heller i maten. Men vi rörde oss. Vi gick eller cyklade till skolan och var ute och fördrev tiden. Min dotters åttaåriga kompisar körs i lådcykel, eller så står de på pappas elsparkcykel. När barnen lämnat lekparksålder, ser jag ytterst sällan barn ute och rör på sig, förutom till planerad aktivitet. Därför blev jag så glatt överraskad igår när jag såg ett gäng killar i 10-12-årsåldern och sprang runt och lekte kull. De var högljudda och lite våldsamma mot varandra, men de rusade runt som dårar. 

Skulle barnen äta så lite som rörelsen kräver, hade de sannolikt varit vrålhungriga tänker jag. 

Jag tänker också att kvaliteten på maten påverkar mer än vi tror. När jag var liten fanns inte många alternativ till färdigmat. Idag finns det en färdigrätt för allt. Man behöver inte ens koka egen béchamelsås. Det finns på tetra.  

100 procent.

När jag var 17-18 år vägde jag runt 52 kilo och jag är 167 cm lång. Smal? Absolut, men helt inom vad som anses vara normalviktigt. I synnerhet när man är så ung. Alla mina värden var fantastiska och jag både åt och rörde mig lagom. Ändå spred min egen mamma - förmodligen bara avundsjuk - rykten om att jag skulle vara ätstörd. Så fort jag kollade mig i spegeln hur kläderna satt kommenterade hon att "ja - du ÄR smal!" och antydde att jag skulle ha kollat om jag var tillräckligt smal. Jag hade inga som helst ätstörningar, däremot mådde jag otroligt dåligt av min egen mammas mobbning.

Samtidigt har jag kusiner som redan i lågstadieåldern var överviktiga och som nu, i tonåren, är riktigt feta. Det är sorgligt att se 14-åringar med kroppar som michelingubben, med bilringar som väller över byxkanten. En julafton fick de äta godis i stället för mat om de så ville, för "det viktigaste är att de äter överhuvudtaget"... på släktsammankomster verkar ingen annan än jag reagera på att de kan äta en halv tårta själva och tillåts äta hur mycket som helst. Nämner man ett ord om hälsa och balans är det fat-shaming och det är tydligen det värsta man kan göra mot ett barn, att påstå att man kan väga för mycket. Inte att låta barn leva livsfarligt...

Har en vän var mamma köpte nutrilett till henne när pubertetsformerna började komma.  Hon fick en press på sig att gå ner i vikt. Tror du det har genererat en människa med en hälsosam inställning till mat? Nej, såklart inte, hon lider av grav fetma nu. Fat-Shaming leder inte till något bra. Det kommer att utkristalliseras till anorexia, bulimia eller någon annan mat relaterad sjukdom.

I exemplet du tar upp så borde godis inte vara ett alternativ till mat och en tårtbit tillräckligt för att det handlar om sociala koder. Hela uppfostringsbiten verkar sned men ditt tänk om att tala om för andra hur de ska göra kan mycket väl vara fat-shaming. Min feta vän säger åt sin släktings och dess barn också.

Jag tror läsk, snacks, glass och godis är värst.

"Skräpmat" tror jag inte på och blir sur när folk skyller på McDonalds, Burger King osv.

Det är inget fel på hamburgare och snabbmat. Skippa pommes, skippa läsken och drick vatten och kvar har du helt ok mat. Jag växte upp på snabbmats- burgare och är jättesmal. Min mor äter nästan bara hamburgare och var fotomodell. 

Jag fick vatten och en Big Mac till middag. Var jag mer hungrig så fick jag fler burgare fast utan bröd. Blev nästan ingen disk och matlagning för mamma heller på det sättet.

När hon väl lagade mat fick jag sallad, tomat, gurka, lök, ost och 90gramsburgare. En av burgarna i bröd och ville jag ha fler så salladsblad istället för bröd. 

Nej, det tror jag verkligen inte. Varje normalbegåvad person förstod nog att det finns extremer åt bägge håll.

En normalviktig människa kan tro att hen är under-eller överviktig. Och en under-eller överviktig person kan tro att hen är normalviktig. Och ibland är det den närmaste omgivningen som förvillar.