Vad är huvudorsaken till den ökade övervikten i samhället

Jag hade aldrig brist på pengar som liten  , fick det jag behövde av mina föräldrar och lite till av mormor och morfar. Men snabbmat fanns inte och vi åt det inte. Det fanns säkert någon korvmoj någ9nstans som sålde varmkorv men det var ju inte särskilt lockande för mig.
Vi gick ibland på konditori jag och mina vänner. Jag hade ibland födelsedagskalas för mina vänner på konditoriet som tonåring, det var riktigt flott tyckte jag.
Jag könner inte igen denna extrema fattigdom som beskrivs i ett inlägg. Vi var inte rika men mina föräldrar arbetade båda två och de var båda akademiker. 

Det vi inte åt så ofta var chips och snabbmat 
Kakor och bullar fick jag  ofta i överflöd. Hembakade av mormor eller på konditori.
Sen rörde vi på oss hela dagarna. Vi sprang ute i villaområdena och lekte röda och vita rosen och var ute i den närbelägna skogen och lekte. Som tonåringar var det mindre lek,men jag och alla mina vänner idrottade på något sätt. Och vi cyklade alltid överallt.

Jag är född på sextiotalet. 

Jag var inte överviktig förrän jag blev en stillasittande IT-konsult i trettioårsåldern med stillasittande jobb och dubbelstress, skarpa deadlines på jobbet och samtidigt två barn att försöka hinna uppfostra och lotsa genom skolan.

Allt jävla socker och slappa föräldrar som låter sina barn trycka i sig hur mycket som helst av det. 

Vet inte om sockerkonsumtionen var bättre när jag var liten. En vanlig frukost var dessa vämjeliga frosties, lunch kunde vara sockerkräm och skogaholmslimpa. Fick extra smör i maten för att gå upp i vikt, kokad potatis med smör. Kokat bröd i mjölk med smör. Sånt skit.

Jag tror det är vikthetsen som gör att folk blir överviktiga. Det och växa upp i ett låginkomsttagarområde. Finns ingen tillgång till utelek, vad ska man göra i 9-16 års åldern? Hänga på en lekpark? Vem vill släppa ut en 9-åring ensam i en betongdjungel för övrigt?

Ännu en till född på 70- talet.

Jag tror att en skiillnad som kan vara avgörande är att man var tvungen att vara ute och leka jämt. Då rörde man alltid på sig, och istället för att sitta framför tv-spel. datorer och tv och trycka i sig godis och chips,  fick man helt enkelt mat på regelbundna tider.Sen blev man oftast tvungen att gå ut igen med sina vänner.

Åtminstone var det så för mig och mina vänner. Man fick hitta på lekar dagarna i ända, och det resulterade i ständig rörelse och regelbundna måltider.

Jag fick dock godis på helgerna, men på den tiden var det de små vita påsarna som kanske rymmer 12-15 smågodisar som man köpte på kiosken för sin veckopeng. Övriga dagar var det mest frukt som man fick äta och i bästa fall lite oboy och skogaholmslimpa.

Min feta vän får höra det hela tiden. Vilken Sten har du gömt dig under? Det existerar ett tjockisförakt i samhället, inte tusan är det ett incitament att höra att man är icke önskvärd. Känsloätarna kommer då att låsa dörren med sin chipspåse. 

"alla" förstår hur man ska göra för att ha en hälsosam livsstil. Det här handlar om mänsklig psykologi där man behöver välkomna tjockisarna in i samhället i stället.