• Anonym (Usch)

    Killen ”tar” min graviditet

    Jag är så arg att jag kokar! 


    fick reda på att jag är gravid för cirka 4 veckor sedan, helt oplanerat och vi blev båda chokade. 


    när choken lagt sig blev jag euforisk, svävade på moln, berättade för min mamma och plötsligt fick livet en tydlig mening. 


    jag har en sambo, varit tillsammans cirka 1 år, han har två barn sedan innan. Vi har inte haft ett problemfritt förhållande på något sätt, vi bråkar ofta. Men har såklart fina stunder med. 


    han vill absolut inte att jag ska behålla det pga vår ostadiga relation och andra faktorer (ekonomi). Han föreslår istället att vi försöker igen om något år. kan tillägga att jag är 33 år. 

    jag blir så jävla förbannad på honom, vi båda var medvetna om att detta kunde hända när vi hade oskyddat sex. Sen har han mage att tvinga mig att skada min kropp frivilligt och föreslå att vänta ett år och försöka igen?! Vad är det som säger att det är annorlunda om ett år?! Och jag förväntas ta hand om hans barn (älskar dom) men får inget eget?!


    har självfallet mängder av hormoner som säkert eldar på känslorna. Fick även abrupt avsluta min medicinering med antidepressiva (sjukskriven) när jag fick reda på graviditeten.

    vad ska jag ta mig till? Det svåraste för mig är tanken att jag ska gå och döda ett barn, jag vill verkligen inte. Om vi tar bort det, vet jag inte om jag kan se mig själv leva med denna man längre. Pga min ålder ser jag även detta som lite sista tåget. 

  • Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet
  • Tow2Mater
    Anonym (Uh) skrev 2024-05-11 12:29:59 följande:

    ...... Sedan har jag inget intresse av att vara en ensamstående mamma. Jag vill ha en riktig familj. 


    '''''''''
     
    Fast det är ju lite okänsligt att uttrycka sig så också, som att en ensamstående med barn inte skulle vara en riktig familj. Vad mer måste man ha for att vara en riktig familj; duger inte ett barn kanske, det måste vara minst två eller tre?
  • Anonym (Karin)

    Ts har en bostadsrätt vad jag förstår som är uthyrd. Om hon har ett arbete eller inte framgår faktiskt inte, bara att honär sjukskriven pga psyskisk ohälsa. Något väldigt många blir nån gång i livet.

  • Anonym (Uh)
    Tow2Mater skrev 2024-05-11 13:36:54 följande:
    Fast det är ju lite okänsligt att uttrycka sig så också, som att en ensamstående med barn inte skulle vara en riktig familj. Vad mer måste man ha for att vara en riktig familj; duger inte ett barn kanske, det måste vara minst två eller tre?
    Att försöka få det till att mitt sätt att uttrycka mig är lika okänsligt som att påstå att kvinnor som gör abort dödar barn blir ju bara fånigt. Med riktig familj så menar jag en partner och jag (och såklart ett eller flera barn), stabil ekonomi, boende, ett stabilt förhållande. Detta innebär inte att jag anser att personer som inte har detta är sämre människor på något sätt och naturligtvis är de också en familj men för all del, jag kan skriva ut hela meningen och hela resonemanget istället för att säga riktig familj. Det jag menar är att jag inte skulle vilja vara ensamstående från start men om ts vill det så är det ju naturligtvis upp till henne men har inte fått klart för mig om hon vill det. Däremot bör hon räkna med att hon kommer att vara ensamstående, då mannen har gjort slut. 
  • Anonym (Kram)
    Anonym (Karin) skrev 2024-05-11 13:40:46 följande:

    Ts har en bostadsrätt vad jag förstår som är uthyrd. Om hon har ett arbete eller inte framgår faktiskt inte, bara att honär sjukskriven pga psyskisk ohälsa. Något väldigt många blir nån gång i livet.


    Hon har skrivit att hon är sjukskriven från ett välbetalt jobb.

    Visserligen inget som hon vill gå tillbaka till men har hon jobberfarenhet så är det kanske inte jättesvårt att hitta ett nytt som passar henne bättre.
  • Anonym (Kram)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 14:22:07 följande:

     Jag blev sjukskriven för utmattning i julas och ser det faktiskt omöjligt att gå tillbaka till mitt fasta, relativt välbetalda jobb, och kanske inte ens den branschen som jag har utbildning inom. 


    här skriver ts om sitt jobb. Även om man inte kan gå tillbaka till det eller ett liknande så finns det ju andra jobb.

    Huvudsaken är ju att ha ett i grunden med erfarenheter, referenser osv. Det är ju ganska naturligt att byta jobb någon gång i livet, och det är aldrig för sent att utbilda sig till något annat heller.
  • Liniss

    Ts, du verkar anse att kvinnor som gör abort dödar barn. Det var inte snällt sagt. Ganska kontroversiellt att tycka så i Sverige. Tänk på att det kan finnas kvinnor som gör abort som blir jätteledsna av att läsa det du skriver, eller unga kvinnor som är väldigt lättpåverkade och mår dåligt av att läsa sånt. 

  • Anonym (Låter sådär)
    Liniss skrev 2024-05-11 13:52:41 följande:

    Ts, du verkar anse att kvinnor som gör abort dödar barn. Det var inte snällt sagt. Ganska kontroversiellt att tycka så i Sverige. Tänk på att det kan finnas kvinnor som gör abort som blir jätteledsna av att läsa det du skriver, eller unga kvinnor som är väldigt lättpåverkade och mår dåligt av att läsa sånt. 


    Om du läser tråden, tycker du att TS verkar ha koll? Jag skulle inte ta hennes ord alltför seriöst.
  • Anonym (....)
    Liniss skrev 2024-05-11 13:52:41 följande:

    Ts, du verkar anse att kvinnor som gör abort dödar barn. Det var inte snällt sagt. Ganska kontroversiellt att tycka så i Sverige. Tänk på att det kan finnas kvinnor som gör abort som blir jätteledsna av att läsa det du skriver, eller unga kvinnor som är väldigt lättpåverkade och mår dåligt av att läsa sånt. 


    Det är inte alls kontroversiellt. Vi har åsiktsfrihet i Sverige, än så länge i alla fall. 
  • Liniss
    Anonym (....) skrev 2024-05-11 13:55:22 följande:
    Det är inte alls kontroversiellt. Vi har åsiktsfrihet i Sverige, än så länge i alla fall. 

    Jo, det är det. Vet du vad som menas med att ha en kontroversiell åsikt? Det verkar inte så. 


    Jag har inte sagt att vi inte har åsiktsfrihet i Sverige. 

  • Anonym (....)
    Anonym (Kram) skrev 2024-05-11 13:50:25 följande:
    här skriver ts om sitt jobb. Även om man inte kan gå tillbaka till det eller ett liknande så finns det ju andra jobb.

    Huvudsaken är ju att ha ett i grunden med erfarenheter, referenser osv. Det är ju ganska naturligt att byta jobb någon gång i livet, och det är aldrig för sent att utbilda sig till något annat heller.
    Jag tänker även, att det är bättre att klara av barnafödandet nu när det redan är på gång s.a.s., än att först fixa nytt jobb och sedan nästan genast gå in till chefen och säga "jag är med barn så nu måste ni fixa en vikarie".

    De kommer garanterat att fråga en barnlös kvinna i den åldern också, redan på anställningsintervjun, om hon tänker skaffa barn. För de vet ju att det måste hända snart i så fall. Och då måste hon sitta där och ljuga att hon absolut inte har några sådana planer.
Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet