• Anonym (Usch)

    Killen ”tar” min graviditet

    Jag är så arg att jag kokar! 


    fick reda på att jag är gravid för cirka 4 veckor sedan, helt oplanerat och vi blev båda chokade. 


    när choken lagt sig blev jag euforisk, svävade på moln, berättade för min mamma och plötsligt fick livet en tydlig mening. 


    jag har en sambo, varit tillsammans cirka 1 år, han har två barn sedan innan. Vi har inte haft ett problemfritt förhållande på något sätt, vi bråkar ofta. Men har såklart fina stunder med. 


    han vill absolut inte att jag ska behålla det pga vår ostadiga relation och andra faktorer (ekonomi). Han föreslår istället att vi försöker igen om något år. kan tillägga att jag är 33 år. 

    jag blir så jävla förbannad på honom, vi båda var medvetna om att detta kunde hända när vi hade oskyddat sex. Sen har han mage att tvinga mig att skada min kropp frivilligt och föreslå att vänta ett år och försöka igen?! Vad är det som säger att det är annorlunda om ett år?! Och jag förväntas ta hand om hans barn (älskar dom) men får inget eget?!


    har självfallet mängder av hormoner som säkert eldar på känslorna. Fick även abrupt avsluta min medicinering med antidepressiva (sjukskriven) när jag fick reda på graviditeten.

    vad ska jag ta mig till? Det svåraste för mig är tanken att jag ska gå och döda ett barn, jag vill verkligen inte. Om vi tar bort det, vet jag inte om jag kan se mig själv leva med denna man längre. Pga min ålder ser jag även detta som lite sista tåget. 

  • Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet
  • Anonym (Usch)
    Anonym (C) skrev 2024-05-10 22:49:46 följande:

    Ännu en kvinna som inte tänkt längre än näsan räcker. Hur kom ni på att ha oskyddat sex om ni inte kan ta konsekvensen av det. Du klarar det men han?? Jävla stolpskott som inte skyddade sig. Nu sitter du i skiten pga att nu inte pratade igenom det innan. Sluta att jama om att döda ett barn. En abort är gjord långt före det blir ett barn. Om tiden tickar på så kanske du borde bada lite mer kräsen i valet av barnafader. 


    Jag hade inga problem med konsekvenserna, det var han som hade. Och det är inget han har tydliggjort för mig tidigare, tvärtom har jag ofta fått höra att jag skulle bli en fin mamma och att han gärna hade haft fler. 
  • Anonym (C)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-11 00:04:19 följande:
    Jag hade inga problem med konsekvenserna, det var han som hade. Och det är inget han har tydliggjort för mig tidigare, tvärtom har jag ofta fått höra att jag skulle bli en fin mamma och att han gärna hade haft fler. 
    Men usch då trist! Har han fått kalla fötter när han ställs inför faktum? Kan det med tiden gå tillbaka till hans tankar om att du skulle bli en fin mamma när han landat i situationen? 
  • Anonym (Dumpa honom)
    Anonym (....) skrev 2024-05-10 23:23:44 följande:
    Så oempatiskt. 

    Det kan tvärtom vara så att det är just ett barn som TS behöver, för att ha någon att höra ihop med och slippa vara ensam. Karlar kan alltid svika, men ett barn är för livet. När barnet blir större, blir de två ett team som kan stötta varandra. Och till dess FÅR man styrka av att ha någon annan att ta hand om och ansvara för. 

    Ett barn ska aldrig aldrig behöva födas med uppgiften att göra mamma frisk och mindre ensam! Barn behöver en mamma som är stabil och som kan ge allt till sitt barn.


    Dessutom fungerar det inte eftersom att nyblivna mammor har mycket stor risk för psykisk ohälsa. Tidigare psykisk ohälsa är största riskfaktorn för att få ex förlossningspsykos. Så nej. Man får inte styrka av att få barn. 
    Barn till mammor med psykisk ohälsa är en av de mest utsatta gruppen av barn. Barnen har ofta sömnproblem, relativ fattigdom, koncentrationssvårigheter, ångest, når inte målen i skolan osv. 
    Utmattning och depression blir aldrig bättre av sömnbrist, sämre ekonomi, ständiga skrik, noll egentid, fysik smärta?.

  • Anonym (Ananas)

    Hej, jag tycker att du ska strypa kontakten med honom ett tag. så får han känna på tomrummet efter dig hemma. Låt honom kontakta dig och börja planera för dig själv och ditt under tiden. Han är inte heller i lugnt tillstånd Och behöver enligt mig få mötas av din tystnad några dagar. ge tillbaka honom det fulla ansvaret för sina bar. dvs han får ta initiativ till att ni ses och förklarar för barnen.. lycka till och för guds skull, slösa inte mer tid på honom om du inte bjuds in igen med stora ursäkter från hans sida, efter din tystnad. Ge honom inte mer av dig!

  • Anonym (Usch)
    Anonym (Ananas) skrev 2024-05-11 06:58:38 följande:

    Hej, jag tycker att du ska strypa kontakten med honom ett tag. så får han känna på tomrummet efter dig hemma. Låt honom kontakta dig och börja planera för dig själv och ditt under tiden. Han är inte heller i lugnt tillstånd Och behöver enligt mig få mötas av din tystnad några dagar. ge tillbaka honom det fulla ansvaret för sina bar. dvs han får ta initiativ till att ni ses och förklarar för barnen.. lycka till och för guds skull, slösa inte mer tid på honom om du inte bjuds in igen med stora ursäkter från hans sida, efter din tystnad. Ge honom inte mer av dig!


    En bra idé men det är väldigt svårt för mig, har är nästintill den enda jag har i mitt liv. men jag ska absolut försöka.
    det gör så ont att börja på noll igen, en ensam lägenhet att komma hem till när jag har vant mig vid tjo och stim. någon att ta hand om 
  • Anonym (Uh)
    Anonym (....) skrev 2024-05-10 05:30:50 följande:

    Jag tycker inte att du ska göra abort om du är barnlös och 33 år. Din fruktsamhet går ner nu för varje år, om bara ett par år kommer den att sjunka som en sten. Det är inte alls säkert att du blir gravid lika lätt om ett år. Dessutom innebär ett abortingrepp en liten risk i sig för att minska fertiliteten, om det blir en infektion som skapar sammanväxningar. Sådana infektioner kan även vara "tysta", d.v.s. kvinnan märker inga särskilda symptom - skadan i hennes inre könsorgan sker tyst, utan att hon vet om att hon borde stoppa det med antibiotika.

    Och precis som du säger: att han tycker att du ska passa hans barn men inte få något eget, är oförskämt. Jag skulle säga att det är snudd på psykisk kvinnomisshandel, faktiskt. Det mest rättvisa är egentligen om båda har lika många barn och i ungefär samma ålder sedan förr, och sedan kan man - men måste inte - skaffa ett gemensamt också. 

    Dessutom talar du om att "döda ett barn", och det visar att du har en syn på abort som inte är kompatibel med att göra en abort. Sedan kanske du skulle kunna döva ditt samvete med att a) du lider av depressioner vilket inte gör det till bästa tillfället att bli mamma och b) att barnafadern inte vill ha barnet. Men bara du själv vet ju hur starkt du känner i frågan, kanske känner du att det måste till mycket värre skäl än så för att ursäkta en abort - och då ÄR det ju så. För det är DIN kropp och DU som ska leva med beslutet sedan livet ut.


    Att bli infertil av abort i Sverige är extremt ovanligt. Onödigt att skrämma upp folk.


    Då är det betydligt vanligare att till exempel få nedsatt infertilitet efter sex som leder till en klamydiainfektion. 

    Och nej, det finns ingenting här som tyder på att ts partner utsätter henne för psykisk misshandel. Lugn i stormen nu. Bara för att någon beter sig på ett visst sätt så innebär det inte att det är detsamma som psykisk misshandel. Det vore att håna de som faktiskt blir utsatta för psykisk misshandel på riktigt.  

  • Anonym (Låter sådär)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-11 11:03:35 följande:
    En bra idé men det är väldigt svårt för mig, har är nästintill den enda jag har i mitt liv. men jag ska absolut försöka.
    det gör så ont att börja på noll igen, en ensam lägenhet att komma hem till när jag har vant mig vid tjo och stim. någon att ta hand om 
    Hur kommer det sig att du bränner alla dina skepp rent socialt? Varför kan du inte åka hem till din familj/släkt? Har du inga vänner?

    Hur kommer det sig att den enda du har enligt dig själv är en idiot till man som vill kasta ut dig?
  • Hjelm

    Det är till 100 procent du som bestämmer huruvida du ska behålla eller inte. Men din kille har såklart rätt att uttrycka hur han känner kring det hela. Har ni en stökig relation är det rimligt att han är bekymrad över att sätta ett barn till den.
    Om du väljer att behålla, var i så fall beredd på risken att ni inte fortsätter som par och att du är villig att ha barnet ändå.

  • Anonym (Uh)
    Anonym (Kram) skrev 2024-05-10 14:07:01 följande:

    Ts det finns MASSOR av hjälp av samhället så att du kan behålla ditt barn!

    Det enda du behöver är någonstans att bo och det är inte omöjligt. När du väl bor så fixar du det!
    Du kommer ha FP, barnbidrag och underhållsstöd plus säkert bostadsbidrag. Blir det problem med inkomst senare finns försörjningsstöd medan du ordnar något. Du kan söka jobb eller studera när barnet börjar förskola sen.
    Allt ordnar sig! 


    Hur ser relationen ut med din syster, om du skulle ringa henne, skulle hon hjälpa dig?


    Att sätta sig i en situation där man blir bidragsberoende och lever på försörjningsstöd skulle jag starkt avråda från. 
  • Anonym (Låter sådär)
    Anonym (Kram) skrev 2024-05-10 14:07:01 följande:

    Ts det finns MASSOR av hjälp av samhället så att du kan behålla ditt barn!

    Det enda du behöver är någonstans att bo och det är inte omöjligt. När du väl bor så fixar du det!
    Du kommer ha FP, barnbidrag och underhållsstöd plus säkert bostadsbidrag. Blir det problem med inkomst senare finns försörjningsstöd medan du ordnar något. Du kan söka jobb eller studera när barnet börjar förskola sen.
    Allt ordnar sig! 


    Hur ser relationen ut med din syster, om du skulle ringa henne, skulle hon hjälpa dig?


    Det låter ju fantastiskt att börja livet med 5 olika bidrag+sjukskrivning för psykisk ohälsa. Inget boende och i princip inga sociala kontakter. 
Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet