• Anonym (Usch)

    Killen ”tar” min graviditet

    Jag är så arg att jag kokar! 


    fick reda på att jag är gravid för cirka 4 veckor sedan, helt oplanerat och vi blev båda chokade. 


    när choken lagt sig blev jag euforisk, svävade på moln, berättade för min mamma och plötsligt fick livet en tydlig mening. 


    jag har en sambo, varit tillsammans cirka 1 år, han har två barn sedan innan. Vi har inte haft ett problemfritt förhållande på något sätt, vi bråkar ofta. Men har såklart fina stunder med. 


    han vill absolut inte att jag ska behålla det pga vår ostadiga relation och andra faktorer (ekonomi). Han föreslår istället att vi försöker igen om något år. kan tillägga att jag är 33 år. 

    jag blir så jävla förbannad på honom, vi båda var medvetna om att detta kunde hända när vi hade oskyddat sex. Sen har han mage att tvinga mig att skada min kropp frivilligt och föreslå att vänta ett år och försöka igen?! Vad är det som säger att det är annorlunda om ett år?! Och jag förväntas ta hand om hans barn (älskar dom) men får inget eget?!


    har självfallet mängder av hormoner som säkert eldar på känslorna. Fick även abrupt avsluta min medicinering med antidepressiva (sjukskriven) när jag fick reda på graviditeten.

    vad ska jag ta mig till? Det svåraste för mig är tanken att jag ska gå och döda ett barn, jag vill verkligen inte. Om vi tar bort det, vet jag inte om jag kan se mig själv leva med denna man längre. Pga min ålder ser jag även detta som lite sista tåget. 

  • Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet
  • Anonym (Låter sådär)
    Anonym (Kram) skrev 2024-05-11 17:12:09 följande:

    Hur vet arbetsgivaren att någon tänker skaffa barn? Läser de tankar?
    Kvinnor och män kan vara klara med barn, inte vilja ha barn, vilja ha en sladdis, vilja ha tätt osv, vissa får första vid 18 och vissa får första över 40, HUR ska arbetsgivaren veta?

    Och med tanke på att de flesta kvinnor i barnafödande ålder HAR JOBB så stämmer inte detta.

    Arbetsgivaren kan ju säga nej till den 30-åriga nygifta kvinnan trots att hon var toppkandidat för att välja den 40-åriga mannen som redan har 3 stora barn, bara för att kvinnan sedan inte alls skaffar några barn medan mannen skaffar tre sladdisar i rask takt och är både föräldraledig och vabbar konstant.

    En BRA arbetsgivare som letar efter sin toppkandidat bryr sig inte om det blir eventuella barn, de vet ju att rätt person kommer tillbaka efter fl. 

    Igen: hur många kvinnor känner du som är arbetslösa? Jag känner faktiskt ingen sådär på rak arm. Och jag känner MÅNGA kvinnor, och vet MÅNGA kvinnor som fått jobb både före och efter barn, med stora barn, med små barn osv. 


     


    Du får tycka och tro vad du vill såklart.
  • Anonym (Linda)
    Anonym (Kram) skrev 2024-05-11 17:12:09 följande:

    Hur vet arbetsgivaren att någon tänker skaffa barn? Läser de tankar?
    Kvinnor och män kan vara klara med barn, inte vilja ha barn, vilja ha en sladdis, vilja ha tätt osv, vissa får första vid 18 och vissa får första över 40, HUR ska arbetsgivaren veta?

    Och med tanke på att de flesta kvinnor i barnafödande ålder HAR JOBB så stämmer inte detta.

    Arbetsgivaren kan ju säga nej till den 30-åriga nygifta kvinnan trots att hon var toppkandidat för att välja den 40-åriga mannen som redan har 3 stora barn, bara för att kvinnan sedan inte alls skaffar några barn medan mannen skaffar tre sladdisar i rask takt och är både föräldraledig och vabbar konstant.

    En BRA arbetsgivare som letar efter sin toppkandidat bryr sig inte om det blir eventuella barn, de vet ju att rätt person kommer tillbaka efter fl. 

    Igen: hur många kvinnor känner du som är arbetslösa? Jag känner faktiskt ingen sådär på rak arm. Och jag känner MÅNGA kvinnor, och vet MÅNGA kvinnor som fått jobb både före och efter barn, med stora barn, med små barn osv. 


     


     


    Jo håller med , känner faktiskt nästan ingen kvinna i barnafödande ålder som är arbetslös.. en kompis som är snart 40 år och lesbisk och sjukskriven.. kommer faktiskt inte på nån mer på rak arm. 


    Finns kanske arbetsgivare som tänker lite så men tror inte det är så vanligt , isåfall kanske om nån typ är nygift och de frågar på intervjun om de planerar barn den närmaste framtiden.
    Men att kvinnor i barnafödande ålder överhuvudtaget har jättesvårt att få jobb är ju helt påhittat eftersom majoriteten av alla kvinnor i den åldern faktiskt jobbar. 

  • Anonym (Omg)
    Anonym (Kram) skrev 2024-05-11 17:12:09 följande:

    Hur vet arbetsgivaren att någon tänker skaffa barn? Läser de tankar?
    Kvinnor och män kan vara klara med barn, inte vilja ha barn, vilja ha en sladdis, vilja ha tätt osv, vissa får första vid 18 och vissa får första över 40, HUR ska arbetsgivaren veta?

    Och med tanke på att de flesta kvinnor i barnafödande ålder HAR JOBB så stämmer inte detta.

    Arbetsgivaren kan ju säga nej till den 30-åriga nygifta kvinnan trots att hon var toppkandidat för att välja den 40-åriga mannen som redan har 3 stora barn, bara för att kvinnan sedan inte alls skaffar några barn medan mannen skaffar tre sladdisar i rask takt och är både föräldraledig och vabbar konstant.

    En BRA arbetsgivare som letar efter sin toppkandidat bryr sig inte om det blir eventuella barn, de vet ju att rätt person kommer tillbaka efter fl. 

    Igen: hur många kvinnor känner du som är arbetslösa? Jag känner faktiskt ingen sådär på rak arm. Och jag känner MÅNGA kvinnor, och vet MÅNGA kvinnor som fått jobb både före och efter barn, med stora barn, med små barn osv. 


     


    Nu kommer ju TS ha en sjukskrivning för utmatthet med sig, samt eventuellt vara gravid så det syns när hon söker nytt arbete. 


     

  • Anonym (Kram)
    Anonym (Omg) skrev 2024-05-11 17:28:31 följande:

    Nu kommer ju TS ha en sjukskrivning för utmatthet med sig, samt eventuellt vara gravid så det syns när hon söker nytt arbete. 


     


    Vem har sagt att hon ska söka nytt arbete under graviditeten? Hon har ju ett jobb, antingen går hon tillbaka dit eller så är hon sjukskriven tills förlossningen.
  • Anonym (T)

    Kan bara säga att din kille verkar vara en riktig idiot, han har aldrig sökt en partner för ett förhållande där båda ska må bra. Det han sökt har varit en barnflicka som ska ta det ansvar för hans barn som han själv inte är kapabel att klara av. Självklart är du inte i stånd att förklara för hans barn att du försvinner ett tag, hade han tagit sitt ansvar hade du inte behövt försvinna, då hade de haft kvar sin styvmamma och det ni hade haft att berätta för dem tillsammans hade varit att de ska få ett syskon. Börja packa dina grejer för att du inte gör abort, inte en chans att han tänkt sig att ni ska fortsätta relationen och börja försöka få barn om 1 år. 

    Nej, behåll ditt barn om det är vad DU vill. Det låter på dig som att det är vad du vill. Synd att barnet får en sån skit till pappa men man kan överleva det också och få ett bra liv trots det. Lycka till och styrkekramar. Löser sig inte boendet så kontakta kyrkan eller kvinnojouren.

  • Anonym (S)
    Anonym (Usch) skrev 2024-05-10 09:14:58 följande:
    Hur ska jag kunna stanna här menar du när barnen kommer och han ha börjat packa mina saker? Skulle aldrig utsätta dom för det 
    Kan du ringa mamma  till barnen och berätta vad killen hller på med och förvarna och berätta att det inte är så bra om barnen kommer till er ikväll? Beror ju på relationen till barnens mamma. Men förhoppningsvis vill hon inte heller att sina barn ska bevitttna npgot sådant. Klart killen inte kan kasta ut dig bara. Men om han sover med barnen har du inte möjlighet att vila i en säng där?
  • Anonym (S)
    Anonym (Kram) skrev 2024-05-11 17:35:32 följande:
    Vem har sagt att hon ska söka nytt arbete under graviditeten? Hon har ju ett jobb, antingen går hon tillbaka dit eller så är hon sjukskriven tills förlossningen.
    Tror socialen kommer bli inkopplad i samband med födelse om hon är sjukskriven pga de orsaker hon angett ifall hon är ensamstående. För om man inte kan jobba hur ska man kunna ta hand om ett barn på heltid. Kan bli så att förlossningen har i journalen att socialen ska kontaktas när barnet är född. Det hände mig i Östergörlands län och då såg min situation mycket bättre ut än vad TS beskriver. 
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Usch)

    Tar upp detta igen hoppas på nån feedback. 


    efter att ha spenderat några dagar iväg valde jag ändå att åka tillbaka. Jag vet jag är en idiot. men även en idiot kan känna sig ovälkommen vart hon än tar vägen.

    vi har självklart fortsatt att diskutera och bråka om det här och det landar i att jag ska ta bort det. Till stor del för att jag känner att jag inte hade klarat av det själv.

    så nu går jag och räknar ner dagarna till jag ska till barnmorskan. Graviditeten har känts av extra mycket. Under de senaste dagarna har jag knappt kommit ur sängen, till sambos förtret. Han hanterar känslor med att göra massa saker, när jag är helt tvärtom. Jag blir lamslagen. Att räkna ner dagarna till jag ska ta bort ett liv, och i nån mening även mitt eget, har gjort mig totalt omotiverad. Nu är det dessutom inte många timmar kvar. 


    idag för första gången på länge tog jag ändå några steg utanför dörren. Började långsamt fixa lite i en rabatt, så plötsligt pang! Min sambo hade då kastat ett halvdött djur i väggen precis framför mig där jag satt. han ville lätta på stämningen och såg det som ett skämt. Jag såg det som oerhört respektlöst och på gränsen till förnedrande och gick in igen och låste in mig i sovrummet. Efter att jag kallade honom ett par väldigt kränkande ord. Så nu är han förbannad på mig.


    snälla jag har verkligen inget grepp om rätt och fel längre. Gjorde jag rätt? Fel? var det en överreaktion? 

Svar på tråden Killen ”tar” min graviditet