Killen ”tar” min graviditet

Hur kan man inte veta hur chock stavas när man är 33 år?

Ju mer jag läser desto mer känner jag att du förtjänar detta. Så går det när man inte sköter sitt vuxna liv och tänker efter före, hoppas för barnets skull att du gör abort.

Tycker väl egentligen inte att det är det bästa att skaffa barn när man är sjukskriven för hur ska man klara av ett barn om man inte klarar att jobba på nått jobb överhuvudtaget? Ett barn är mer krävande än ganska många jobb.. har själv en trotsig 2-åring nu och man blir helt slut,

Men folk gör ju som de vill. 
Tycker bara det känns lite obehagligt med alla abortmotståndare i tråden, ok om TS inte vill göra det, jag har själv behållit när pappan egentligen tyckte jag skulle göra abort,  blev ensamstående då (var däremot inte sjukskriven) .. Menar allt tjat om att abort skadar och att ingen över 30 nånsin borde göra abort oavsett situation typ. Jag lovar att även om hon hade sagt att hon sitter och skjuter heroin på plattan hade vissa i tråden sagt att hon är så otroligt gammal så det här är sista chansen och hon måste föda barnet.

En abort gör man för sig själv, inte för fostret skull(bortsett från allvarliga medicinska komplikationer, där det inte är förenligt med liv). 

Fostret har inget intresse av bli aborterad. 

Fy f-n för kommentarer som detta. Sparka på den som redan ligger. Har du ingen som helst medkänsla?? Om man inte kan skriva nåt stöttande ska man inte skriva nåt alls!!

Fostret har inget intresse alls eftersom det inte har ett medvetande.

Jag förstår att du tycker det känns jobbigt att blotta dig och be om hjälp men tänk på att det är en möjlighet att komma närmre och få ett nytt djup i en relation när man vågar ta steget och visa sig svag och be om hjälp. 

Hans barn är små och kan inte  ha känt dig så länge eftersom ni bara varit tillsammans 1 år. Så ett par månader antar jag? De kommer snart ha glömt dig, ha ingen oro eller ångest över det. Att ni bråkar så mycket efter så kort tid, att han är separerad med TVÅ små barn (olika mammor?), att du är sjukskriven och att du verkar ha ett obefintligt nätverk tyder på att detta inte är de förutsättningar som man bör ha när man sätter barn till världen. 
Han har gjort slut vilket såklart är det bästa och något ni troligen borde gjort tidigare. (kan inte skriva "för längese" eftersom ni typ nyss träffats).

Men känner du att du klarar av att ta hand om barnet som ensamstående och är medveten om att det blir varannan vecka så kör. Tänk efter ordentligt först bara.

Nej alltså jag tycker nog att det kan vara för barnets (eller barnet som skulle blivit) skull också om det är ett barn som skulle få det väldigt jobbigt om han eller hon föds, om man känner att man inte har något alls att erbjuda ett barn eller t.ex om barnet har någon sjukdom eller missbildningar så att han eller hon kommer lida väldigt mycket. 

Man kan inte alltid heller säga att det är bara att adoptera bort .. Många adopterade mår dåligt (absolut inte alla) och fler adopterade tar livet av sig än andra.. Har själv två vånner som blev adopterade och som har mått väldigt dåligt , en är inlagd nu efter år med psykisk ohälsa och missbruk, 
Men det gäller såklart absolut inte alla, många får väldigt bra liv. 

I Sverige är det ju dessutom svårt att adoptera bort ett barn, det blir ofta att de hamnar i systemet och hos familjehem och allt möjligt och får flytta runt ..  jag har också gått i de tankarna när jag var ensamstående och gravid.. men det är inget man vill utsätta sitt barn för. 

Sen tycker jag att ett barn kan få det bra även om man inte har perfekta förutsättningar , kärnfamilj , villa, vovve och volvo.. men ibland är kanske det bästa för ?barnet? att inte behålla.. Beroende vad man tror på kan man ju tänka att det barnets själ kommer tillbaks sen när man kanske blir gravid igen med bättre förutsättningar. 

Pratar inte om TS situation nu utan mer allmänt , jag vet alldeles för lite om henne för att kunna säga nånting säkert om det. 

Det där var det mest efterblivna och verklighetsfrånvända som jag har läst på länge. Det är ju bara hemmasnickrat önsketänkande.